Ungdomarna lämnade Mötingselberg

Redan på 1950-talet började efterfrågan på arbetskraft stiga sö­deröver och då började ungdomen lämna byn. På 1960-talet började gårdarna stå tomma. Nu visste vi att domänverket ville ha bort oss allesamman och så skog på den uppodlade jorden. I slutet av 1960-talet var bara två gamla kolonister kvar  -  P. A. Andersson och jag. P. A. lyckades friköpa sitt ställe och hans barnbarn bor där på semestrarna nu.

 Den tekniska utvecklingen körde över alltsammans. Ny teknik gjorde småjordbruken olönsamma. Man köpte traktorer och motorsågar och var inte i så stort behov längre av manuell arbetskraft. Moren hade gjort sitt, moren kunde gå.

Domänverket hade gjort en felsatsning och omsvängningen kom tvärt. Myndigheten hade ju lagt ned pengar på att renovera kronotorpen med skattebetalarnas pengar men i och med mekaniseringen och strukturomvandlingen i samhället, behövdes inga kronotorpare och kolonister längre. Det nya hotet löd: ”Flyttar ni inte, får ni inte ut era skogspensioner”. Följden blev att folk sa upp sina torp och gav sig av. Domänverket kunde inte förse de arbetsförpliktade arrendatorerna med 75 till 150 dagars skogsarbete, eftersom det inte fanns arbete att tillgå. Folk övergav bygden och ville ha ut lön för den nedlagda mödan.

Det blev enklare att förrätta syn och värdering efter 1948-års kronolägenhetsutrednings betänkande, där det bestämdes, att värderingen av material och nedlagt arbete skulle ske efter det prisläge som hade rått vid tiden för anskaffningen och arbetets utförande. Ändå anfördes berättigad kritik för hur snålt arbetsinsatsen värderades, något som i hög grad berodde på den enskilde jägmästarens känsla för rättvisa. ”Var inte mitt arbete mer värt än så”, klagade torparen och kände sig förorättad. Synemännen hade ingen befogenhet att räkna upp beloppen med index.

Frågan är hur länge vägen hålls uppe, eftersom endast en av de femton gårdarna från 1930-talet återstår. På de hundra hektar vi odlade upp med svett och möda har domänverket sått skog. Nu är skogen skövlad, jorden bränd och våra boningar nedrivna till grunden!

Om några hundratal år kanske någon återfinner märken efter en stenfot eller något föremål i jorden. Då blir det undersökning om det funnits en by i Mötingselberg någon gång. Jag minns att när vi kom till Mötingselberg, fann vi spår efter någon slags bostad. Man påstod att samerna hade  sitt viste där i gamla tider  -  för cirka tusen år sedan.

Utdrag ur kapitel 34 ur "Kolonisterna på hjortronmyrarna" , en pendang till Maria Magdalena Mathsdotter - Kungen, samekvinnan och den franske pastorn"

Se recensioner på hemsidan: http://home.swipnet.se/Alerta

Böckerna finns tillgängliga på Adlibris, Bokus, Bokia, CDON, Ztorm och i Din närmaste bokhandel och på biblioteken.