Upplevelser i Kappadokien (7)

Vi har tänkt oss att få uppleva dervischernas dans, sema, och fortsätter vår resa till Mevlana. Där går vi in på museet, som numera är ett fajansmuseum. Dervischernas rituella och religiöst präglade dans handlar i stort sett om att allting i världen, ner till den minsta atom, cirkulerar kring sin egen axel. Människan existerar genom att blodet, jorden och stjärnorna cirkulerar. Ändå är vi i vårt dagliga liv omedvetna om den ständiga rörelsen. Människan äger en själ och en intelligens som gör henne överlägsen andra väsen.

Sema-ceremonin är en mystisk resa. Målet är att skapa en andlig förbindelse med Gud och världsalltet. Musikinstrumenten som används till sema-ceremonin är neyflöjt, slagverk och olika stränginstrument som ackompanjerar sångarnas hymner. Under dansens gång lämnar dervischen sitt ego, söker sanningen och uppgår i helheten. Meningen är att han genom hög koncentration ska återvända från sin spirituella resa som en kärleksfull, mogen och upplyst, human människa, beredd att med Guds hjälp tjäna sina medmänniskor utan åtskillnad av ras, klass eller religion. Detta känns mycket sympatiskt i vår ojämnställda och hatiska värld.

Dervischens stora koniska hatt symboliserar gravstenen över egot och den svarta manteln som han avlägsnar innan han börjar dansa, själva graven. Under manteln bär han liksvepningen, egots vita skrud. Dansceremonin inleds med att dervischerna korsar sina armar över bröstet. När dansaren börjar sväva runt från höger till vänster, håller han ena handen och ansiktet vänt upp mot himlen som ett tecken på att han är redo att ta emot Guds nåd. Den andra handen är riktad ned mot jorden. Dervischens dans ska framkalla en känsla av att själen lämnar kroppen och förenar sig med det astrala. Trots att dansarnas vida kjolar virvlar runt, nuddar dansarna ändå aldrig vid varandra. Dansrörelserna är exakt koreograferade och kräver stor koncentration. Dansen är indelad i sju moment och dervischen svävar allt fortare och uppnår extas, eller det som inom buddhismen kallas ”Nirvana”. Inom islam motsvarar detta tillstånd profetens rang som Guds tjänare och budbärare. Sema-ceremonins mål är inte att uppnå extas och förlust av medvetenhet, utan att underkasta sig Guds vilja. I det cirkelrunda kupolrummet är det dödstyst under denna religiösa ceremoni.

Mevlana-museet är en före detta klosteranläggning med ett turkosfärgat kägeltak. Kupolen är 12 m i diameter. I den före detta koranskolan finns läsrum och celler. För turkar och muslimer från Indien och Iran är platsen en viktig vallfärdsort. Här finns Mevlanas grav och anhängarna samlas framför järngallren som omger mästarens kista. I museet visas även dräkter, bönemattor och det äldsta exemplaret av Mesnevi, Mevlanas huvudverk.

Mevlana Celaleddin-i Rumi, kallas Mevlana i öst och är känd som Rumi i väst. Han föddes 1207 i staden Belh, Horasan i Afghanistan, vilken på den tiden var bebodd av turkiska stammar. Familjen fick överge sin hemstad och hamnade år 1228 i Konya på inbjudan av seljukernas kejsare, Alaeddin Keykubad. Han lärde sig turkiska, arabiska, persiska och grekiska, studerade olika religioner och undervisade på teologiska universitet. Efter stora kontroverser med andra filosofer, drog han sig tillbaka till klosterlivet och blev en andlig ledare för många troende. I åminnelse av Mevlana Celaleddin-i Rumis dödsdag den 17 december äger en festival rum i Konya varje år med dansceremonin i centrum. 

Fortsättning på resan följer...

Lilian O. Montmar

Den 17 mars 2014 kl. 18.00 släpper jag den tredje delen av min Norrlandstrilogi

 "För inte så länge sedan" i ABF-Huset, Per Albin-salen, Sveavägen 41, i Stockholm.