I Det röda Wien, 2021

Hur uppstod projektet Das Rote Wien? Hur löste politikerna bostadsbristen? Hur kommer det sig att Det Röda Wiens  radikala bostadsbyggnadsprogram var färdigt att genomföras redan under socialdemokraternas politiska styre under mellankrigstiden åren 1918–1934?

Vad innebar Österrikes dödsdans? Vad hände då de tyska pansarvagnarna rullade in över den österrikiska gränsen och efter nationalsocialisternas dolkstöt mot konstitutionen?

Jag bugar mig för minnet, för varje enskild människas minne. Jag vill lämna det intakt, så som det tillhör den människa som håller på sin frihet. Det vi upplevt tillsammans minns vi ändå så olika.

Psykologer hävdar att minnena förändras med tiden, men jag har själv upplevt att starka minnen ofta är äkta, oberoende av min ålder. Det beror på händelsernas betydelse, ett första möte med en speciell människa som kom att betyda mycket för mig. Så må det också vara för andra människor.

De personer som jag  berättar om har själva vittnat om sina upplevelser efter båda världskrigen, antingen genom skildringar i böcker, biografier, dagböcker, brev, minnesanteckningar, men mest vid personliga möten. Jag har även tagit del av Folkdomstolsprotokoll efter andra världskriget.

Deras minnen och skildringar gav mig inspiration att utforska Det röda Wiens intressanta historia.

På Wiener Stadt- und Landesarchiv i Gasometer läser jag om den katastrofala boendesituationen och de levnadsförhållanden som människor levde i under de första årtiondena av 1900-talet, däribland artiklar i Arbeiter-Zeitung av journalisten och politikern Max Winter, en mycket intressant personlighet. Han wallraffade och försökte ta reda på och leva sig in i hur de fattigaste bland fattiga överlevde under nittonhundratalets första del.