Orup spelar debutplattan live på Debaser

"När jag spelade in min första soloskiva var den lite en reaktion mot hur det såg ut då i musiksverige. Det var antingen dansband och svensktoppschlager, eller så var det den tidens indie, hippa grejer. Det fanns ingenting däremellan. Jag kände mig inte riktigt hemma i nåt av lägren."

Så sade Orup, samtidigt som han rattade sin jeep runt i Stockholm en vårdag 2006. I baksätet satt jag och min kollega Anton, vi skrev ett reportage till musiktidningen Ondskan. Och det jag minns mest från den där intervjun är att den fick mig att tänka mycket på begreppet pop. På hur det var då, 1988, när albumet "Orup 1" kom, och hur det är idag. Just den där balansen mellan det moderna och igenkända, det hippa och breda, det stora och det lilla, den var och är fortfarande så oerhört svår att hitta och hålla kvar. Och kanske är den där vingliga balansakten, viljan att hitta både pophiten och det unika, själva definitionen av en popstjärna. 1988 var Orup gigantisk. En turné med Eva Dahlgren, Roxette och Ratata sommaren innan hade banat vägen, singeln "Jag blir hellre jagad av vargar" låg tvåa på Svensktoppen, och "Orup 1" blev en av årets stora skivor. "Sveriges nya omslagspojke", deklarerar ett pressklipp från den tiden. "Sveriges mest välklädde man". På skivomslaget har han skinnjacka och gravitationstrotsande backslick och tittar snett in i kameran.

Jag har lyssnat på "Orup 1" intensivt senaste dagarna. Intensivt och ganska lyckligt. Det är inte ett perfekt album, och syntsaxofonerna och de aningens för käcka körerna sticker lite i öronen såhär tjugotvå år senare. Det är som det ska vara. För under allt det där som skriker 1988, som är nostalgi, finns det något väldigt modigt med den här skivan. Den vill vara Pop, med stort P, pop som mördar hitlistor. Och den vill samtidigt något mer, den vill vara den fullkomligt hjärtskärande melodin i "Från Djursholm till Danvikstull", den vill vara en konstig postpunkschlagerhybrid i "Är du redo", den snavar och balanserar och ställer sig stadigt med ett ben på var sida på den där hårfina gränsen som popmusik handlar om.

Den sjätte maj spelar Orup hela sitt första album, från början till slut, på Debaser Medis i Stockholm. Han är lika mycket popstjärna idag som då, och har fortfarande inte slutat försöka hitta den perfekta balansen mellan det coola och ocoola. Största skillnaden från 1988 är att han är lite äldre och har lite bättre frisyr, bara.

Hanna Fahl


ORUP spelar "ORUP 1"
6 MAJ, DEBASER MEDIS, STOCKHOLM

Med på scenen är Kalle Landkvist, Johan Lindman, Nils Tanaka och Martin Jonsson från det ursprungliga bandet från sent 80-tal och tidigt 90-tal, förstärkta av Jesper Nordenström, Britta Bergström och Caroline Jönsson. Några av låtarna från skivan har aldrig tidigare spelats live.

Biljetterna släpps fredagen den 26 mars och säljs via Debaser.se , Ticnet.se , tel 077-170 70 70 och lokala återförsäljare.

Pressbilder finns på www.blixten.se och www.roxyrecordings.se/pressroom .


För mer information kontakta:

Vera Tjärnå
Blixten & Co
08-440 92 28
vera@blixten.se

Roxy Recordings
Leif Käck
08-617 37 70
info@roxyrecordings.se


Intervjuförfrågningar:

Johanna Randolph
Randolph Promotion
073-600 35 50
johanna@randolphpromotion.com
Box 6056, 102 31 Stockholm | tel +46 8 440 92 00
info@blixten.se | www.blixten.se