Arbetsgivarverket informerar: Det var inte saklig grund att säga upp en behandlingsassistent

Arbetsdomstolen (AD) har i dom 2008 nr 90 mellan SEKO och Statens institutionsstyrelse (SiS) prövat om det funnits saklig grund att säga upp en behandlingsassistent som installerat ett eget larm på arbetsplatsen och enligt arbetsgivarens uppfattning genom sitt agerande äventyrat säkerheten på arbetsplatsen under sitt nattarbete. SiS företräddes i AD av Arbetsgivarverket.

AD riktar i domen kritik mot arbetstagaren för att han självsvåldigt installerat larmet och för att han genom sitt agerande äventyrat säkerheten men fann att det ändå inte förelåg saklig grund för uppsägning.

Bakgrund

H har varit anställd som behandlingsassistent vid behandlingshemmet Margretelund sedan 1994 och arbetade vid tidpunkten för de aktuella händelserna som vakande nattpersonal vid avdelning Kinnebäck. Eleverna vid Margretelund är pojkar mellan 13 och 20 år med allvarliga psykosociala problem och problem med kriminalitet och missbruk.

På avdelning Kinnebäck finns under natten en vakande nattpersonal och en i sovande jourtjänstgöring. Den som tjänstgör som vakande nattpersonal ska under natten vara vaken och svara för säkerheten på avdelningen enligt vad som närmare anges i en skriftlig instruktion av institutionschefen. Ytterdörrarna till avdelningen är låsta och kan endast låsas upp med nyckel som personalen har tillgång till. Dörrarna till elevrummen är inte låsta. Om en elev lämnar sitt rum ljuder ett larm och en lampa tänds på en larmpanel inne på avdelningens kontor.

Institutionschefen E fick vid olika tillfällen av personal vid behandlingshemmet information om att säkerheten var undermålig nattetid och att den vakande nattpersonalen sov på sina arbetspass. Informationen gällde främst H.

Eftersom informationen lämnades till E i förtroende och det bland de som lämnat denna fanns en rädsla för H tog E inte upp frågan om misskötsamhet direkt med H.

Med anledning av informationen kallade hon istället all nattpersonal till ett möte den 30 januari 2007 där hon framförde att säkerheten är oerhört viktig och att det kunde få ödesdigra konsekvenser även för personalen om den eftersattes och något skulle hända. Samtliga förnekade att de sov på sina arbetspass. Institutionschefen framförde vidare att hon avsåg att tillsammans med biträdande institutionschefen R göra oanmälda nattliga besök på avdelningarna för att se att säkerheten upprätthölls.

Natten 27-28 februari gjorde E och R ett oanmält besök på de olika avdelningarna. När de öppnade dörren till avdelning Kinnebäck drog ett högljutt larm igång. Efter ca 15-20 sekunder öppnades dörren till kontoret och H kom ut. Han såg yrvaken ut och var klädd i joggingdress och hade inga skor på fötterna. H stängde av larmet med en knapp på dörrens översida. På fråga från institutionschefen svarade H att han själv monterat larm på avdelningens ytterdörrar och att han gjort det för sin egen säkerhet. H ombads att öppna dörren till kontoret och de gick in. Kontoret var helt mörklagt. Persiennerna på fönstren ut mot avdelningen, där elevernas rum fanns, var nerdragna, datorn nersläckt och på golvet låg en madrass med kudde. När institutionschefen undrade varför han hade en madrass på golvet svarade H att han hade den för att stretcha på nätterna.

Mot bakgrund av det inträffade bedömde E att H allvarligt misskött sig i arbetet och gjorde en anmälan till SiS personalansvarsnämnd. Personalansvarsnämnden fattade beslut om att säga upp H på grund av personliga skäl.

Domskäl

Larmen

AD konstaterar att en arbetstagare inte på eget bevåg får montera larm på arbetsplatsen när han eller hon anser det behövligt, särskilt inte på en arbetsplats där säkerhetsfrågorna är av största vikt. Den larminstallation som H gjorde skulle, vid utlösning av larmet, kunnat innebära obehag och förvirring för övrig personal och elever som inte hade kännedom om larmutrustningen. AD finner inte heller utrett att H försökt förmå arbetsgivaren att installera ett skallarm. Sammantaget finner AD att H:s agerande att montera larmen, särskilt mot bakgrund av att han var skyddsombud, förtjänar kritik.

Händelserna natten 27-28 februari

Enligt AD:s mening kan det inte anses visat att H sov under arbetspasset natten den 27-28 februari. Det kan inte heller anses visat att han hade planerat att sova den aktuella natten. När det gäller frågan om H kan anses ha äventyrat säkerheten på avdelningen är AD:s bedömning att det framstår som uppenbart att det är viktigt att säkerheten upprätthålls på ett behandlingshem av det slag som det här är fråga om. Att under nattarbetet ligga på en madrass, i ett rum med persiennerna nerdragna måste enligt AD:s mening innebära en risk för att detta arbete försvåras. Om något skulle hända på avdelningen är det troligt att arbetstagarens beredskap är sämre. Därutöver borde risken för att arbetstagaren somnar vara överhängande. Sammantaget finner AD att H:s agerande förtjänar kritik och att han genom sitt beteende i vart fall riske-rat att äventyra säkerheten.

Har saklig grund för uppsägning förelegat?

När det gäller frågan om saklig grund förelegat hänvisar AD till förarbetena i lagen om anställningsskydd angående de slutsatser om arbetstagarens lämplighet som kan dras av det inträffade. Vidare hänvisar AD till att domstolen i tidigare avgöranden betonat att arbetsgivaren på ett otvetydigt sätt bör klargöra för arbetstagaren att anställningen är i fara och att arbetsgivaren bör bereda arbetstagaren möjlighet att försöka rätta till bristerna innan uppsägning kan ske.

AD framhåller att det vid mötet med nattpersonalen den 30 januari inte riktades några anmärkningar specifikt mot H. Något samtal med H har inte heller förts med anledning av de uppgifter som personalen lämnade till arbetsledningen. Någon tidigare misskötsamhet har inte åberopats som grund för uppsägningen.

AD anser att H:s agerande förtjänar kritik men gör bedömningen att förseelserna i sig inte kan anses tillräckligt allvarliga för att arbetsgivaren ska anses ha haft fog för att säga upp honom. Saklig grund föreligger inte och SEKO:s talan ska därmed bifallas. När det gäller nivån på det allmänna skadeståndet bedömer AD att det funnits anledning till kritik av H:s agerande. Det av SEKO yrkade skadeståndet på 120 000 kronor jämkas därför till 50 000 kronor.

Skiljaktig mening

Två ledamöter i domstolen var skiljaktiga och menade att den otillåtna, förvirrade och därmed farliga larmmonteringen tillsammans med H:s agerande allvarligt ökat risken för att säkerheten inte kunde upprätthållas. H har därför enligt dessa ledamöters mening grovt åsidosatt sina åligganden i anställningen och borde ha avskedats från sin anställning.

Arbetsgivarverkets kommentar

Domen visar att AD ställer mycket höga krav på arbetsgivaren vid uppsägning på grund av personliga skäl. I det aktuella målet handlar det om verksamhet vid ett behandlingshem där det är av yttersta vikt att säkerheten upprätthålls och detta har arbetsgivaren gjort den nattarbetande personalen medveten om. Detta räcker dock inte menar AD utan arbetsgivaren borde ha tagit upp frågan om misskötsamhet direkt med den berörde arbetstagaren för att göra denne medveten om vad som gäller.

Man kan tycka att en behandlingsassistent som också är huvudskyddsombud och arbetat i 13 år ändå borde vara medveten om att säkerheten på arbetsplatsen inte får äventyras, i synnerhet inom den verksamhet som det här är fråga om. AD riktar visserligen kritik mot arbetstagaren för att säkerheten äventyrats men när det gäller bedömningen av om det förelegat saklig grund gör AD ingen skillnad mellan den här aktuella verksamheten och en verksamhet som inte är säkerhetsbetonad. AD hänvisar till LAS förarbeten (prop. 1973:129 s.124 och prop. 1981/82:71 s.65) och tidigare praxis (AD 2002 nr 44 och 58).

Ibland är det nödvändigt att skilja en arbetstagare från anställningen men det är viktigt att uppmärksamma de höga krav som AD ställer på hanteringen av ett uppsägningsärende innan man tar ett sådant beslut.

Om det inte är fråga om upprepad misskötsamhet ska arbetstagaren ges möjlighet att ändra sitt beteende och göras medveten om vilka konsekvenser det kan få för anställningen om misskötsamheten fortsätter. Arbetsgivaren ska även göra en prognos av arbetstagarens fortsatta lämplighet för anställningen. Vidare måste arbetsgivaren ha fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt vad som anges i 7 § LAS.

Det kan också nämnas, även om frågan inte varit aktuell att pröva här, att en uppsägning inom staten måste vara skriftlig för att vara giltig (9 § LOA).

Mer information

För ytterligare information om innehållet i detta nummer av "Arbetsgivarverket informerar" kontakta Anneli Hoffstedt, telefon 08-700 1379 eller din rådgivare på Ar-betsgivarverket.