I Ulrika Ritters keramiska skulpturer lyfts djurens karaktärer fram

I ateljén i det gamla Hänkelhuset vid Gustavsbergs porslinsfabrik arbetar konstnären Ulrika Ritter med keramik och skulptur. Hon blev introducerad till leran tidigt i livet men har aktivt de senaste fem åren arbetat konstnärligt med sina skulpturer, vaser och fat. Djuren är kärnan i hennes uttryck, då de betytt oerhört mycket för henne genom livet och är en stor inspirationskälla.

Ulrikas skapade tidigare skulpturer av människor men de har med tiden övergått till en fantasiblandning där djurens karaktärer träder fram i mänsklig tappning. Denna blandning blev spännande och uppskattades av betraktare. Ulrika har visat sitt arbete på flera utställningar, bland annat på Panncentralen i Gustavsberg, i Göteborg och Stockholm samt på Gotland. Ulrikas verk finns nu att se i Artportables showroom, och till hösten anordnas en utställning på Galleri Anigo i Stockholm.

Ulrika skulpterar alla sina föremål för hand på en kavalett, och den långsamma arbetsprocessen tilltalar henne. Ofta arbetar hon parallellt med två skulpturer för att tillåta leran att stabiliseras innan hon går vidare till nästa fas. När skulpturen känns komplett glaseras den och bränns med den gamla japanska raku-tekniken, vilket innebär att ett glaserat föremål på kort tid hettas upp från kall temperatur till 1000 grader. Vid denna temperatur är skulpturerna glödande och skyddshandskar och visir är viktiga för att inte skada sig. När skulpturen plockas ut ur ugnen och möts av den kalla luften börjar glasyren krackelera. Skulpturen sänks ner i en tunna med sågspån som tar eld och får brinna en stund. När elden sedan stryps bildas rök som fyller krackeleringarna i glasyren och ger fantastiska mönster.

Ulrika har en lång karriär som maskör bakom sig med arbete på bland annat Dramaten och Stockholms Stadsteater. Hennes yrke har givit henne kunskap i att skapa karaktärer och förvandla människor på olika sätt med hjälp av smink, peruker och modellerade masker. Ett projekt som dröjer sig kvar hos Ulrika är det starka maskspråk hon fick chans att utforska under uppsättningen av Hamlet på Teater Galeasen. Intresset för teater återfinns i hennes konstnärliga arbete. Teaterkostymer och 1800-talsklänningar blir ofta basen för en skulpturs karaktär.

Ända sedan barndomen har Ulrika haft en stark relation till djur och uppskattat deras närvaro. Det har därför blivit en naturlig landningspunkt att just djuren får stå i centrum i hennes skapande. Skulpturerna föreställer djur iklädda människokläder, men det är av högsta betydelse för Ulrika att djuren inte förlöjligas. Verklighetens djur bör enligt henne få vara just djur, men i fantasins värld kan konsten få större spelrum. Hon lägger stor vikt vid val av djur eftersom hon vill vara noga med att endast avbilda djur hon känner utstrålar värdighet. Hästar har länge varit en favorit för Ulrika då de är vackra, uttrycksfulla och utstrålar känslighet. I barndomen bodde Ulrika i Thailand där hon fick en stark koppling till bufflar, som hon tycker förkroppsligar meditativa egenskaper och ett snällt och klokt psyke. Hon avbildar därför ofta bufflar i kaftan, för att förtydliga deras profetiska aura. Djuren och deras framställning är centralt i Ulrikas konstnärskap.

Det händer att en skiss är förlaga till skulpturen om hon har en tydlig bild av karaktären som ska skapas, men oftast växer den fram under arbetets gång. Leran kan ha en egen vilja som gör att den tänkta skulpturen blir något helt annat, vilket är en spännande upplevelse. När händerna arbetar med leran dyker nya uttryck upp som man måste vara öppen för att ta vidare. Lera är ett tacksamt material som även besitter terapeutiska egenskaper. Det händer något när händerna rör leran, det skapas en läkande känsla.

Text: Stephanie Dahlström, Artportable