Undersköterska i Göteborg talar ut om den kommunala omsorgen

Linda Behrmann är en av skribenterna i den kommande boken "Hjälp oss! - en antologi om den svenska vårdens förfall". Hon beskriver hur hon under sina fem år i vården tydligt sett ett mönster av nedskärningar. Arvya Förlag har intervjuat henne inför boksläppet.

Varför väljer du att skriva ett avsnitt i boken?

– Jag skriver för att jag vill uppmärksamma folk på hur situationen är i vården. Min förhoppning är att min berättelse ska leda till det bättre för vårdpersonalen, men framförallt för vårdtagarna. Mitt kapitel handlar om mina egna reflektioner från vårdarbetet, men också om åsikter och tankar från annan vårdpersonal, samt från vårdtagare. 

Vad är det största problemet i vården anser du?

– Det största problemet, som man hör överallt, är brist på resurser. Att aldrig ha ordentligt med tid på grund av underbemanning och nedskärningar.

På vilket sätt drabbas vårdtagare av kommunens nedskärningar?

– Framförallt av att vårdtagarna inte får den tid de förtjänar och behöver. En del vårdtagare har inga anhöriga, och många gånger hinner inte vi i personalen att ge det där lilla extra som bidrar till en bättre hälsa och ett bättre välbefinnande för vårdtagarna. 

På vilket sätt drabbas du som personal?

– Det är klart att det drabbar personalen när jobbet ska göras under tidspress för att vi ska hinna klart. På en demensavdelning som jag jobbade på förra året var jag exempelvis helt ensam sista timmen på kvällen innan nattpersonalen kom. Detta resulterade i att man fick be om hjälp från andra avdelningar om det behövdes, vilket i sin tur ledde till att en avdelning kunde bli helt utan personal! Alternativet var att man fick stressa på kvällarna så att kvällsarbetet var klart före klockan åtta på kvällen, vilket många gånger var omöjligt. Dessutom kunde en oväntad händelse inträffa som resulterade i att man tvingades ta hjälp av annan personal.

Hur tycker du att man kan förbättra vården?

– Att man börjar se vårdtagare som människor – inte bara som siffror i en budget. Jag vill att man börjar se till helheten i verksamheterna. Nu känns det mer som man bara ser pengar. Man måste börja se på saker långsiktigt. På många ställen är det dessutom så att kontinuiteten tyvärr fungerar väldigt dåligt, så vårdtagare får infinna sig i att det regelbundet kommer ny personal. Tydligen är det bättre och billigare att ringa in vikarier än att anställa personal till trygga anställningar.

Utdrag från Lindas kapitel i boken:

"Undrar om politikerna själva skulle vilja ha en ny människa i sina duschrum varje morgon, ta på deras kroppar som om de vore varor eller bilar på ett löpande band, utlämnade och nakna, kanske utan förmåga att tala om vad de vill eller uppgivna efter alla obesvarade begäran på att få bli behandlade med värdighet.”Kommer det en ny igen?” – är en fras som jag ofta hör från vårdtagarna när jag kommer in genom dörren som timvikarie som på grund av besparingsskäl inte ens kan få en fast anställning."

"Det är många som uttrycker samma sak. ”Vi orkar inte längre”.Samtidigt undrar de vem som ska göra jobbet om inte de gör det. Hur ska vården göras attraktiv för den arbetstopp som förutspås inom några år? Just nu verkar många avdelningar ha svårt att hålla kvar sina vikarier på grund av dåliga villkor, arbetstider och den bristande delaktigheten."

Den 10 maj släpps boken "Hjälp oss! - en antologi om den svenska vårdens förfall". För första gången samlar sig vårdpersonal, patienter och anhöriga för att skildra den bistra verklighet som många idag upplever inom vård- och omsorg. Från Kiruna i norr till Malmö i söder ger boken en samlad bild av den svenska sjukvården och dess förfall. 

Mer om boken: 

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/arvya-foerlag/pressrelease/view/ny-bok-skildrar-den-svenska-sjukvaardens-foerfall-853170

Reporter för ArVya Förlag: Patrik Larsson