Frukostmöte med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth

Kultur och näringsliv - är det två skilda världar? Aspekta bjöd den 7 oktober in till frukostssamtal med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth för att tillsammans med utvalda representanter från näringslivet och kultursektorn tala om den ömsesidiga nyfikenhet och inte sällan visst mått av misstänksamhet som finns mellan de båda sektorerna.

Sverige ligger i topp i Europa när det gäller eget kulturutövande, engagemang och deltagande i kulturliv. Vi har högst andel av befolkningen som går på teater och dans och som sjunger, målar, skriver och fotograferar på sin fritid. Hela 600 000 svenskar sjunger i kör. Kultur i Sverige finansieras till en tredjedel av offentliga medel, medan två tredjedelar betalas av brukarna - du och jag. Vi köper böcker och biobiljetter, subventionerade entrébiljetter och musik. Därför är det viktigt att var och en har pengar kvar i plånboken så att vi har råd att investera i ett rikt kulturliv, inledde Lena Adelsohn Liljeroth. 

Kulturella och kreativa näringar är stora affärsområden i Sverige och omsätter mer än bilindustrin och kemikalieindustrin. Sex av tio kulturskapare i Sverige är egna företagare, vilket kan jämföras med en av tio svenskar i allmänhet. Trots det lärs det ut mycket lite om ekonomi och företagande på konsthögskolorna runt om i landet. 

- Igår besökte jag Malmö Högskola som kan ses som ett föregångsexempel när det gäller undervisning om företagande. Där finns det en kurs som är obligatorisk - den som handlar om ekonomi och juridik. Malmö Högskola kan även stoltsera med att 90 procent av studenterna fortfarande arbetar inom det kulturområde de utbildats inom, också tre år efter sin examen. Det är ett gott betyg för deras utbildning. När vi talar om arbetslösa kulturarbetare så är det kanske en aspekt att ha i åtanke, menade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. 

Utöver barn och unga, som är ett viktigt fokusområde, satsar Kulturdepartementet på entreprenörskap och på att få in konst och humaniora på nya platser, till exempel i styrelserummen. Där kan kulturutövare bidra med nya perspektiv och ställa oväntade frågor. Kulturministern var noga med att poängtera att detta inte skulle ske genom kvotering, utan att det snarare handlar om att sprida information om fördelarna med att integrera kulturperspektivet. Ett exempel på initiativ att integrera humaniora och kultur på nya platser är att utbildningar i medicin och teknik nu även erbjuder kurser i kultur och humaniora - och det uppskattas. 

Ett annat ämne för diskussion var sponsring. I Sverige investeras ungefär 5,5 miljarder kronor i sponsring varje år. Tre fjärdedelar av sponsringen läggs på idrott och bara 12 procent på kultur. Under diskussionen uppkom många intressanta reflektioner kring anledningar till denna skillnad.
- Jag tror det finns en allmän okunskap och ett ointresse från näringslivets sida, sa Åsa Söderberg, VD för Skånes Dansteater. Vi har försökt leta sponsorer, men det saknas kreativitet från företagen. Får de inte produktplacera på scen är de ofta inte intresserade. Det gäller att se andra möjligheter som gifter sig bättre med vårt konstnärliga uttryck. För tio till femton år sedan fanns det ett motstånd inom kultursektorn mot näringslivet, men så ser det inte ut idag. Snarare beror skillnaderna på bristande kommunikation och missförstånd om vad som kan göra och erbjudas.

- Då är det klart lättare för oss företag att istället vända oss till vår trygghetszon och investera i golf eller handboll, instämde Veine Svensson från SEB, som dock stödjer symfoniorkestrarna i Stockholm och Göteborg.

Sponsring handlar inte bara om att göra gott, det handlar också om ett ömsesidigt utbyte. Lena Adelsohn Liljeroth berättade om Folkoperan i Stockholm, som sponsras av ett stort byggbolag där bolagets anställda fick möjlighet att gå på opera, vilket för många anställda var första gången. Flera av förstagångsbesökarna blev positivt överraskade med en ny erfarenhet, och operan vann eventuellt nya ambassadörer och en ny publik. 

- Men det behövs ofta en eldsjäl inom företagen, så som vi på SEB i många år hade Hans Cavalli-Björkman. Hans såg tidigt värdet av investeringar i olika kulturyttringar och SEB stöttade under hans ledning många unga konstnärer. Företaget har därför idag en fantastisk konstsamling, fortsatte Veine Svensson. 

Värdet av sponsring och stöd till kultursektorn kan sällan mätas i ettor och nollor, vilket gör det svårt för många företag som har tuffa och kortsiktiga lönsamhetskrav att försvara.

- Vi måste börja prata om sponsring som investeringar och inte som kostnader. Se på de nya kreativa företagen som växer fram inom till exempel dataspelsindustrin, där man framgångsrikt ser värdet av kultur för företagens utveckling, avslutade Lena Adelsohn Liljeroth.