Differentierad spelskatt speglar verkligheten bäst

Spelpolitiken i Sverige har sedan omregleringen 2019 koncentrerats till ett enda mått: kanaliseringsgraden, det vill säga hur många människor som spelar inom det licensierade systemet. Spelbranschen har med rätta stått enad i kampen mot olicensierade aktörer på den svenska spelmarknaden. Det är utifrån detta perspektiv som 13 vd:ar inom spelbranschen, samordnade av Branschföreningen för Onlinespel (BOS), i ett brev till regeringen angrep ATG:s förslag om differentierade spelskattesatser. Se här. Problemet är att kritiken bygger på en verklighetsbild som inte längre stämmer.

BOS menar att kanaliseringsgraden bör väga tyngre än alla andra hänsyn och därmed utesluta differentierade skattesatser. Men spellagen är utformad för att väga flera mål mot varandra. Dessutom visar tillgängliga data att kanaliseringen för onlinekasino har förbättrats sedan spelskatten höjdes; det innebär inte att skatten ensamt kan förklara utvecklingen – men det innebär att påståendet att högre skatt per automatik försämrar kanaliseringen inte längre håller.

När verkligheten förändras måste också argumenten göra det.

Den största bristen i BOS resonemang är dock inte statistisk, utan politisk. Alla spelformer är inte likvärdiga. Onlinekasino är en frikopplad digital produkt. Hästspelet är det inte. Det är tätt sammanvävt med en nationell hästnäring som omfattar omkring 350 000 hästar och ger arbete åt nära 40 000 människor. Trettiotre orter har trav- och galoppbanor som en viktig arbetsplats och samlingspunkt. Utan hästnäringen försvinner inte bara ett spel, utan också arbetstillfällen och regionala strukturer.

BOS har rätt i en sak: hästnäringens villkor är inte formellt ett mål för spelpolitiken. Men när spelmarknaden omreglerades var kopplingen mellan hästspelet och näringen både känd och accepterad. Och samma typ av avvägning görs i andra länder. När den brittiska regeringen nyligen presenterade sin budget höjde man skatten på onlinekasino och onlinebetting från 21 till 40 procent, uttryckligen motiverat av ”higher harm”. Samtidigt lämnades beskattningen av hästspelet oförändrad. Skattebördan riktades dit risken för spelproblem bedömdes vara störst.

Sedan den svenska spelskatten höjdes i juli 2024 har effekten varit tydlig. För ATG innebär den ett minskat bidrag till trav- och galoppsporten på drygt 200 miljoner kronor årligen – medel som annars går direkt tillbaka till en näring som redan pressas av inflation och ökade kostnader. En återgång till 18 procents skatt på hästspel skulle bidra till långsiktig stabilitet för en näring som i dag befinner sig under tydlig press.

I ett idealiskt scenario hade en lägre spelskatt innefattat alla spelformer. En sådan reform framstår dock som politiskt orealistisk. Mot den bakgrunden bör förslaget om differentiering ses som ett pragmatiskt sätt att hantera motstridiga mål inom ramen för nuvarande spelpolitik.

Regeringens utredare har dessutom nyligen lagt fram förslag som kraftigt begränsar utrymmet för olicensierade spelbolag. Om förslaget vinner laga kraft försvagas påståendet ytterligare att en höjd spelskatt skulle driva spelare bort från den reglerade marknaden.

Konsumentskyddet stärks över tid, hästnäringen försvagas. Kanaliseringsargumentet mot differentierad spelskatt var relevant förr. I dag räcker det inte.

Hasse Lord Skarplöth
vd, ATG

Det här är en text som först publicerades på Di Debatt, se här