Inte enkelt att lösa svåra problem

I augusti 2018 beslutade regeringen att inrätta en kommitté. Kommittén, som fick namnet Jämlikhetskommissionen, fick uppdraget att lämna förslag på hur man ska komma till rätta med den ekonomiska ojämlikheten i Sverige. Två år senare, i augusti i fjol, publicerades betänkandet under rubriken "En gemensam angelägenhet". Remisstiden går ut i april, och på ATG har vi läst och begrundat materialet.

Grundpremissen för det drygt 1 000 sidor långa materialet är att en hög lägstanivå vad gäller ekonomi, bostad, hälsa och utbildning främjar samhällets ”intergenerationella rörlighet”. Målet med arbetet är alltså att finna vägar för hur denna (högre) lägstanivå ska uppnås.

För att inte riskera att tappa någon dimension har kommissionen valt en bred ansats. Alla aspekter som såväl direkt som indirekt kan tänkas påverka den ekonomiska jämlikheten har fått en genomlysning. Allt ifrån ”stärkt skydd för visselblåsare” till det ”obetalda hem- och omsorgsarbetet” har räknats på. Ingen sten lämnas ovänd och resultatet blir ett på många sätt ambitiöst och respektingivande bygge. Själv koncentrerar jag mig som sig bör på delrapporten Samhällsekonomiska kostnader för spelberoende.

Här målas med bred pensel och konstateras inledningsvis att ”alkohol, tobak, narkotika och spel medför alla risker för beroenden som på olika sätt är kopplade till ojämlikhet”. Antaganden blandas med fakta och meningar som ”det torde ofta röra sig om överdrivna föreställningar om möjligheter att göra nettovinster”. Hur just begreppet ”torde” härleds gör mig lite nyfiken.

Det råder ingen tvekan om att beroenden, oavsett av vad, försvagar individens förmåga att fatta rationella beslut. Den som tillhandahåller varor eller tjänster som kan driva dessa beroenden har ett stort ansvar. Som spelbolag har vi därför sett det som en viktig del av anledningen till att spellagen ställer så höga krav på spelansvar som den gör.

Men kommissionen vill höja insatsen. Lösningen på den ekonomiska ojämlikheten, som en konsekvens av problemspelande, är inte att skruva på en och annan paragraf; nej lösningen, menar Jämlikhetskommissionen, står att finna i en statligt administrerad spelportal till vilken samtliga statliga och licensierade bolag är knutna.

Hur det ska gå till i detalj? Den frågan skickar man snabbt vidare och föreslår ett tilläggsdirektiv till spelutredningen att lösa. Snipp, snapp snut. Lösningen skulle alltså vara en ny utredning.

Jag har ett bättre förslag, och det är att lämna tanken om en spelportal därhän redan nu. Ingen portal i världen kommer nämligen att lösa drivkraften hos människor att då och då fatta irrationella beslut. Vi vet, för vi arbetar dagligen med att förhindra vissa kunder att göra just det. Att försöka mota Olle i grind är de licensierade spelbolagens komparativa fördel. Det är vårt bidrag till den ekonomiska jämlikheten. Före, under och efter eventuella tilläggsdirektiv.

Maria Guggenberger,
Head of CSR, ATG