Parasporten är värd mer än att fascinera

För en person som har en funktionsnedsättning och tävlar på elitnivå är det viktigt att bli sedd som vilken elitidrottare som helst. Pannben som pannben, besvikelse som besvikelse och segersötma som segersötma. En elitsatsning kräver timmar, veckor och år av hård träning, funktionsnedsättning eller inte. Drömmen är en framtid när parasport betraktas som vilken annan sport som helst med sändningstid och finansiering i relation till antalet utövare. Där är vi inte ännu.

Svenska Parasportförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté arbetar med att främja, organisera och administrera idrott för personer med rörelsenedsättning, synnedsättning eller intellektuell funktionsnedsättning. Bland medlemmarna finns såväl nybörjare som elitidrottare med internationella karriärer inom 12 olika idrotter och uppdraget är tydligt: att öka parasportandets synlighet.

För precis som i traditionell idrott är sponsring viktigt, och för sponsring är synlighet A och O.

ATG och svensk parasport har samarbetat framgångsrikt i 27 år, så även i år. När finalen i det så kallade Paralympiatravet, tidigare Olympiatravet, gick av stapeln på Åby utanför Göteborg i maj stod det klart att ATG:s bidrag till parasporten landade på rekordhöga 2 191 696 kronor. Sedan starten av samarbetet har 151 medaljer bärgats hem till Sverige, varav 15 i de två senaste spelen i Tokyo 2021 och Peking 2022. Idrottarnas prestationer är värd all respekt och vi är stolta över att kunna bidra med finanisering. Och firande. Firar gör vi varje år på Svenska Parasportgalan, en galakväll som i år producerades i samarbete med oss på ATG, där vi gemensamt visar vår glädje och uppskattning till de fantastiska prestationer som aktiva och ledare har gjort under det gångna året.

Men om funktionsnedsättning inte är något hinder för att tävla på elitnivå, och sponsorer finns, vad är då problemet undrar kanske någon?

Sant är att mycket har blivit bättre för parasporten sedan tiden då den kallades handikappidrott. Att Paralympics direktsänds i SVT, är ett exempel. Men fortfarande är det så att medan någon knäpper på TV:n för att titta på ”sin” favoritgren i OS tittar man på Paralympics för parasportarnas skull. Man fascineras och häpnar och inspireras till vad vi människor kan övervinna med hård träning. Och pannben. Det är inget fel, naturligtivs, men tänk om vi en dag väljer att titta på hästhoppning eller

badminton för att vi gillar sporten, tävlingen och prestationen. Oavsett om det är OS eller Paralympics? Vore inte det en symbol för hur gränslös sport ska vara när den är som bäst? Eller att alla fick möjlighet att träna med sin sports förbund, funktionsnedsättning eller inte?

Teoretiskt skulle det vara fullt möjligt eftersom alla tävlande idrottare som har en funktionsnedsättning klassas utifrån sina fysiska förutsättningar att genomföra sin sport. Det går att jämföra med golfens handikapp, även om jämförelsen kanske kan synas märklig.

Det är inte upp till mig att värdera, eller på något sätt riskera att förminska, vad en funktionsnedsättning kan betyda för en enskild individ. Och jag är den första att fascineras av hur långt vilja, ambition och hård träning kan ta en individ med till exempel kraftigt nedsatt syn eller reducerad rörelseförmåga. Men min relativt nya insikt, när det kommer till idrottsprestationer, är att genomförandekraften har förhållandvis lite med fysiska möjligheter att göra, den kommer någon annanstans ifrån. Att bli åskadare till hur någon på ren vilja når sitt mål, är vackert. Oavsett om det är OS eller Paralympics.

Symbol på framgång för parasporten är inte bara ökad synlighet och finansiering när jag tänker efter. Framgång är när en parasportare blir en förebild för andra, helt enkelt för att han eller hon är så bra.

Maria Guggenberger
Hållbarhet och CSR ATG