Patientmakt eller inte patientmakt - det är frågan

Just nu ligger den så kallade Patientmaktsutredningens betänkande ute som en så kallad lagrådsremiss hos berörda instanser. Den föreslår att patientens makt i vården skall utökas och att en ny lag, kallad Patientlagen, ska införas. Men det finns redan nu lagstiftning som reglerar rätt och ansvar inom vården och kommer den nya lagen verkligen innebära några större förändringar vad gäller det som inte fungerar idag.

Statens offentliga utredningar SOU 2013:2 och SOU 2013:44 ligger till grund för den nya patientlag som ska införas 1 januari 2015. Tanken med den nya lagen är alltså att patienten ska få mer att säga till om i vården och ge möjlighet till större valfrihet och rätta till brister i den nuvarande lagstiftningen. Det har dock redan höjts kritiska röster om att den nya lagen inte kommer att ge den effekt som det är tänkt. Kritikerna menar att det nya lagförslaget låter bra på pappret men att det egentligen är strukturerna i vården det är fel på.

För att kunna göra en bedömning av detta måste man se närmare på vad nuvarande lag ger vårdgivare och vårdtagare för ansvar och rättigheter.  Sverige har redan nu en alldeles utmärkt lagstiftning som reglerar samhällets vårdinstitutioners skyldigheter gentemot medborgaren vilket även kan tolkas som den enskildes rätt. För trots alla fina lagtexter, och en vård som nedbruten i enskilda delar ser ut att vara i toppklass, så är det något som inte fungerar och det är tveksamt om man med den nya lagen lyckas att komma åt ”Pudelns kärna”.

Hälso- och sjukvårdslagen

Idag styrs vården till stor del av Hälso- och sjukvårdslagen. Den är dock inte en rättighetslag utan en ramlag, som fastställer mål och krav. Det är sjukvårdshuvudmännens uppgift att efter förmåga och vilja försöka verkställa lagens syfte.  Hälso- och sjukvårdslagen reglerar åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador.

Målet är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela landets befolkning. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde. En annan huvudregel är att patienten själv inte kan bestämma över innehållet eller omfattningen av vården. Detta ska alltid avgöras av vårdgivaren och den som inom vissa givna ramar har det medicinska ansvaret, vilket vanligen är läkaren.

Däremot har patienten alltid rätt att få en individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Patienter har även möjlighet att avböja en viss behandling.

Nu kommer Patientlagen

Regeringen la den 6 mars fram en proposition om den nya patientlagen. Enligt regeringskansliet ska den nya patientalgen ge patienten möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad primärvård och öppen specialiserad vård i hela landet. Det innebär att landstingens skyldighet att erbjuda öppen vård utvidgas till att gälla patienter som omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård.

Patientlagen innebär även att informationsplikten gentemot patienten utvidgas och förtydligas. Möjligheten för en patient att få en ny medicinsk bedömning kommer också utvidgas.

Regeringskansliet skriver att patientens ställning på senare år förtydligats och stärkts i många avseenden. Det gäller till exempel reformer för ökad valfrihet för patienten, lagstadgad vårdgaranti, skärpt tillsyn och förbättrad tillgänglighet inom hälso- och sjukvården. Det finns dock, enligt regeringskansliet, fortfarande en rad områden där patientens ställning ytterligare behöver stärkas, bland annat när det gäller möjligheter till inflytande och delaktighet. Mot denna bakgrund har regeringen gjort bedömningen att det finns behov av att införa en ny patientlag.

Patientens rätt och vårdgarantin

Medborgaren har redan nu alltså enligt lagen rätt till hälsa, social omsorg och trygghet.  Det finns en nationell vårdgaranti som bland annat ger patienten rätt snabb bedömning vid ohälsa, bli mött med respekt, vara delaktig och få samma vård som andra samt rätt att träffa specialist inom 90 dagar med mera. Redan nu har man rätt att få läkarvård i annat landsting om inte det egna uppfyller kraven. Man har till och med rätt att under vissa förutsättningar få vård i ett annat EU-land. Trots detta finns det idag stora brister i vården och om den nya lagen radikalt kommer ändra på detta är frågan. Svaret är troligen nej och det beror huvudsakligen på vårdens organisation och ansvarsfördelning.

Det var just detta med ansvarsfördelning som märkligt nog förändrades i och med att Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) upphörde att gälla för ett par år sedan. Istället infördes en ny patientsäkerhetslag och då försvann begreppet patientansvarig läkare. Istället infördes det luddiga begreppet ”fast vårdkontakt” om verksamheten ansåg det nödvändigt eller om patienten begärde det. Men hur många patienter känner till alla dessa skrivningar i lagarna och hur de tillämpas. Fast vårdkontakt innebär dessutom någon som inte ens behöver tillhöra hälso- och sjukvårdsperonalen.

Det är dåligt skött

Det tycks finnas organisatoriska hålrum och en vård styrd av vad vissa kritiker kallar NPM (New Public Management). Det innebär liberalistisk marknadsstyrd vård vars filosofi och modeller är hämtade från det fria näringslivet och dess riskkapitalbolag. Den borgerliga regeringens vårdgaranti är heller inte så populär bland vissa företrädare för vården som anser att den strider mot hälso- och sjukvårdslagens behovsparagraf. Dessutom har undersökningar visat att omkring hälften av alla patienter är okunniga om att det ens finns en vårdgaranti.

Sanningen är nog snarast att det inte alls finns någon renodlad styrningsfilosofi inom svensk hälso- och sjukvård. Det är snarare bristen på sådan i kombination med ansvarsluckor som är orsaken till dagens situation. Vårdsverige har de senaste decennierna dominerats av hybridstyrning. Varken hackat eller malet med en blandning av olika styrfromer med olika syften och olika ideologiska ursprung. Det tycks råda osäkerhet och någon sorts identitetskris inom hälso- och sjukvården, både nationellt och regionalt. Uttrycket ”Det är dåligt skött”, som den norrländske industrimannen Björn Wahlström brukade säga om den svenska stålindustrin, kan man nog även applicera på vården.

Den nya patientlagen innehåller, som det ser ut, knappast den medicin och rehabilitering som kommer att innebära underkuren för svensk vård. Syftet med denna lag har ju goda ambitioner så en viss förändring till det bättre innebär den nog och lite mer makt för patienterna blir det säkert. Det behövs dock mycket duktig organisatorisk talang för att styra upp den spretiga jättekoloss som svensk hälso- och sjukvård faktisk är.

Man måste också ställa frågan vad patientmakt egentligen är. Är det att ha en rad olika rättigheter fastställda i lagar eller är det att vara garanterad en organisatoriskt väl fungerande sjukvård? Ja idealet är väl en kombination av detta.