Rapport från 1000 träd på Röbäcksdalen, juni 2019

Så har äppelträden på Röbäcksdalen kommit in i sitt tredje år och den gångna vintern har givit oss nya kunskaper kring de speciella villkor som kan tänkas vara typiska för en äppelodling anlagd så långt norrut som vi befinner oss. 

Vintern ankom relativt tidigt och snön bäddade in våra träd i ett skyddande täcke inför de absolut lägsta vintertemperaturerna i januari och februari. Under vårvintern kom så rikligt med snö och snödjupet passerade, trots en del åtgärder för att hålla det i schack, höjden för de gnagar-skydd som varje träd har som skydd mot sork och harar vintertid. 

I början av april hade en del träd således barkskador (hararna framförallt har fått ett smörgåsbord på drygt 40 äppelsorter att pröva sig igenom, det är bara att gratulera). Efter att ha avvaktat vår och försommarväder kunde vi konstatera att inga träd hade dött av skadorna men att en del av dem behövde beskäras ordentligt för att få bilda nya stammar.

Nu när vi är i mitten av juni och det varma vädret, tillsammans med lite lagom regn, har givit en sprudlande aktivitet från alla våra träd så har vi lärt oss något nytt.

Röbäcksdalen är den första odlingen i sitt slag på den här breddgraden i Sverige, och kanske även i världen, och det tycks oss som att det som är viktigt i norr till stor del är annorlunda än de vedertagna erfarenheter och kunskaper som är viktiga i en äppelodling längre söderut. 

Sakta men säkert blir vårt samtal med träden mer artikulerat och de berättar inte bara om vad de själva behöver där de står idag utan också om vad nästa generations plantering kan komma att behöva. De och vi är ett slags upptäcktsresande och ritar kartan för kommande resenärer.

Men, bortom att träden har överlevt och skjuter skott som aldrig förr, så har vi också i år fått uppleva en betydligt större blomning. Med 40 sorter på samma plats kan man överblicka vilka träd som är härdigast, vilka som blommar starkast och vilka som behåller sina blommor längst. En levande provkarta av oändliga möjligheter, varje träd ett litet mirakel. 

Vi hoppas förstås att en del av de här blommorna ska vara pollinerade och att vi 2019, kanske kan skörda den allra första frukten ute på Röbäcksdalen och möjligen kan göra den allra första cidern från de äpplen som isåfall är oss givna. 

Vi återkommer med fler rapporter när vi kan se utvecklingen vidare och en dag i september då ni kan komma ut och besöka era träd. Tack för att ni finns med på resan.

/Andreas Sundgren Graniti, Brännland Cider

Obligatorisk sommarläsning: The Overstory, Richard Powers