Hög tid att Sverige tar större ansvar för en kvinnofrid värd namnet

För att undvika fler tragiska fall där kvinnor dödas i nära relationer måste riskbedömningar få en mer central roll bland våra myndigheter. Brottsofferjourernas Riksförbund menar att riskbedömningar är grundläggande för en ökad förståelse av vem som skall skyddas och hur detta skydd ska se ut.

Sedan många år tillbaka dödas i Sverige omkring 17 kvinnor av sin partner eller före detta partner varje år. Detta trots att de flesta av dessa hade varit i kontakt med en eller flera av våra myndigheter och sökt hjälp. Få torde anse någonting annat än att detta är oacceptabelt och otillständigt. Här måste samhället bli bättre. Ett uppenbart sätt är att rättsvårdande myndigheter tar sin uppgift att göra ordentliga och välgrundade riskanalyser på allvar, vilket man enligt vår mening bara i otillräcklig utsträckning gör idag.

Beslut om kontaktförbud och tvångsmedel i form av frihetsberövanden måste fattas efter väl genomförda och vetenskapligt baserade riskanalyser och aldrig endast efter det intryck en misstänkt eller tilltalad må göra i t ex en rättssal. Det senare förefaller tyvärr ha varit fallet i det tragiska mordet av en småbarnsmamma i Malmö nyligen.

Huvudfåran i vetenskapssamhället förespråkar idag bedömningar utifrån den så kallade SARA-modellen (Spousal Assault Risk Assessment). Förutom att denna modell har den vetenskapliga ansats som idag anses vara "state of the art" på området, är det den i särklass mest utvärderade metoden som finns till hands. Detta sätt att bedöma risk är infört inom polisen, men flera undersökningar har visat att polisen av oklara skäl inte gör dessa bedömningar i mer än cirka 20-25 procent av fallen. En utsatt kvinna måste således ha en rejäl portion tur för att hennes anmälan ska bli ordentligt analyserad vad gäller risker och behov av skydd.

När det gäller de sociala myndigheterna är bilden ännu mera dyster. Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet och har i flera år utrett det som i det internationella forskarsamhället sedan länge är klarlagt vad gäller hur riskbedömningar bör göras. Resultatet? Man har fortfarande inte presenterat några klarläggande riktlinjer om hur socialtjänsten bör arbeta med riskbedömningar. Vi upplever här att många inom socialtjänsten både kan och vill göra ordentliga riskanalyser, men man vet inte vad Socialstyrelsen vill att man skall göra.

Vi menar att myndigheterna bör arbeta utifrån liknande utgångspunkter, det vill säga dem som förespråkas av vetenskapssamhället, och att resultaten av dessa bedömningar ordentligt kommuniceras mellan myndigheterna. Polisen ger åklagaren ett gediget riskanalysunderlag, som åklagaren presenterar för domstolen inför prövningen av till exempel häktningsfrågan. Socialtjänst och polis samverkar när det gäller ett eventuellt behov av skydd för den utsatta kvinnan och så vidare. Hela rättskedjan måste fungera hundraprocentigt för att skyddet ska bli det bästa. Att detta fortfarande idag, år 2012, inte är i närheten av att fungera i vårt samhälle är inte bara för oss svårförståeligt. Vi kan som företrädare för brottsoffren helt enkelt inte acceptera det.

Brottsofferjourernas Riksförbund samlar landets cirka 100 brottsofferjourer. Förra året sökte sig ungefär 16 kvinnor om dagen till en brottsofferjour efter att de utsatts för misshandel eller grov kvinnofridskränkning.  Läs mer om BOJs statistik på kvinnofridsområdet här.>>

För kommentarer kontakta:

Förbundsordförande Sven-Erik Alhem: 073-973 86 00

Generalsekreterare Eva Larsson: 073-973 86 01