DEBATT: Kulturmiljöprogram utan riktning

Det är positivt att Uppsala nu arbetat fram ett kulturmiljöprogram, men Svenska Byggnadsvårdsföreningen, som har fått förslaget på remiss, anser att programmet är för allmänt hållet.

Vårt ordförande Vicki Wenander skriver i Uppsala Nya Tidning 2014-10-22.

Tillväxten är snabb i många städer. Samtidigt ser vi alltför ofta att kulturmiljöer raseras, värdefulla byggnader rivs och omgivande åkermark bebyggs. Insikten om kulturarvets stora betydelse verkar ha gått förlorad. Det är därför hög tid att lyfta fram och hävda kulturmiljövårdens intressen i planering och byggande.

Ett kulturmiljöprogram är ett bra instrument för att värna kulturarvet i städer, i samhällen och på landsbygden. Programmet bör arbetas fram i en bred demokratisk process för att nå en samsyn mellan olika aktörer. Det bör innehålla en redovisning av kommunens kulturhistoriska utveckling samt åtgärdsprogram med tydliga riktlinjer och råd för olika miljöer. Alla kommuner bör ha ett sådant väl genomarbetat underlag för planering och byggande. Nu har Uppsala, för första gången tagit fram ett förslag till kulturmiljöprogram, något som många andra kommuner gjorde redan för flera decennier sedan.

Det är positivt att Uppsala nu arbetat fram ett kulturmiljöprogram, men Svenska Byggnadsvårdsföreningen, som har fått förslaget på remiss, anser att programmet är för allmänt hållet. Det saknar riktlinjer, utöver lagparagrafer och allmänna uttalanden. Avsikten med ett kulturmiljöprogram är ju, förutom att förmedla information till allmänheten, att handläggare och politiker i ärendehantering och beslutsprocesser ska finna stöd och kunna hänvisa till riktlinjer utifrån de värden och förutsättningar i övrigt som finns i varje miljö, men sådana analyser och riktlinjer saknas i detta program. Det räcker alltså inte att programmet utgör ett kunskapsunderlag det måste också finnas tydliga ställningstaganden och beslut om inriktning vid förändringar av olika typer av miljöer. 

Ett kulturmiljöprogram fungerar som en uppslagsbok och bör därför vara överskådligt och lätt att hitta i. Strukturen i Uppsalas kulturmiljöprogram är dock oklar- och det innehåller långa textavsnitt utan sammanfattningar. Detta försvårar för läsare att snabbt finna den information man söker. Beskrivningarna av de olika miljöerna i stad, tätort och på landsbygd är dessutom knapphändiga och ger ringa ledning i vad som bör bevaras och  hur förändringar bör ske med hänsyn till de kulturhistoriska värdena. Det är alltså svårt att se hur programmet ska kunna användas och få kraft i den praktiska ärendehanteringen.

 Programmet saknar också råd och riktlinjer som riktar sig direkt till enskilda husägare. Sådan rådgivning är än viktigare idag än tidigare, med tanke på de ändringar i bygglovsplikten som nyligen genomförts i plan- och bygglagen. Enkla broschyrer med råd för olika typer av byggnader och miljöer rekommenderas därför som ett nödvändigt komplement till kulturmiljöprogrammet.

Svenska Byggnadsvårdsföreningen har avgivit ett remissvar där våra synpunkter utvecklas och det är vår förhoppning att Uppsala kommun omarbetar kulturmiljöprogrammet så att det blir ett effektivt verktyg för att tillvarata Uppsalas rika kulturarv så att det blir en självklar och värdefull del i kommunen även i framtiden.

Vicki Wenander
Ordförande i Svenska Byggnadsvårdsföreningen