Miljöpartiet motarbetar den klimatsmarta staden

I dagens SvD (13/6) skriver Miljöpartiet att en tät stad är dålig för kliamtet. Det är förståeligt att Miljöpartiet har svårt att se hur en växande stad kan föra något gott med sig. Med deras politik innebär det nämligen många fler hårdgjorda ytor, stora dagvattenproblem och omfattande skogsskövling. Detta är konsekvensen av att miljöpartiet i Stockholms exploaterings- och stadsbyggnadsnämnder ofta emotsätter sig att vi bygger tätt och klimatsmart. Vid de avgörande beslutstillfällena är det i stället bevarandetrumman som ljuder från MP:s håll med fokus på att sänka hus för att skydda siktlinjer och att värna om den glesa modernistiska förortsstrukturen som, i genomsnitt, är 4-20 gånger mindre tät än innerstadens kvartersstad.

Centerpartiet är mån om att staden ska kunna växa på ett klimatsmart sätt samtidigt som vi sparar våra uppskattade parker och grönområden även i praktiken, bortom valmanifestens slagord. För att göra detta måste staden byggas tätt, tätt, tätt i centrala och kollektivtrafiknära lägen. Detta innebär att husens våningstal måste tillåtas att växa på sina håll, från den gängse femvåningsstrukturen upp emot t.ex. de 16-17 våningshus vi tydligen kunde bygga på Kungsgatan under åren 1919-1925 utan att Stockholm imploderade och gick under.

Men det krävs inte höghus överallt för att skapa den urbana täthet som behövs i en växande stad. Oftast räcker det med att bygga fem-sju våningar höga hus i en tät kvartersstruktur – som i innerstaden. Och det är främst det som måste ske i närförorter och vid kollektivtrafikknutpunkter under de kommande decennierna.

I vissa fall kräver detta att vi bygger på begränsade grönytor, men det är nödvändigt eftersom en liten grönyta i en närförort kan ge plats för många nya bostäder med gångavstånd till t-bana, pendeltåg och spårvagn på en plats där alla bilvägar som behövs redan existerar och det finns inget större behov av att äga bil för de boendes dagliga transportbehov. Denna lilla grönyta ersätter dessutom många stora grönytor längre ut från staden som med Miljöpartiets politik skulle ätas upp av låghusbebyggelse, motorvägar och flygplatsstora parkeringsplatser vid köpcentrum och ICA Maxis. Den typen av utglesad stadsbebyggelse som ger upphov till bilberoende, stora dagvattenproblem och klimatutsläpp.

Samtidigt som vi undviker denna utglesning genom att förtäta i närförort kan vi kompensera både de boende och de ekologiska sambanden för den ianspråktagna grönytan på ett sätt som inte alls handlar om kosmetika. De boende genom en genomtänkt parkplanering som, i likhet med vad företrädarna för WSP påpekade i sin debattartikel, faktiskt kan få området att upplevas som grönare än det var tidigare och öka tillgängligheten till attraktiva rekreationsområden. Och de ekologiska sambanden genom att staden integrerar ekosystemtjänster i stadsplaneringen, t.ex. genom Stockholms stads grönytefaktor.

Den typen av stad är så långt ifrån klimatkris man kan komma. Det är i själva verket en av de viktigaste lösningarna på klimatkrisen.

Per Ankersjö (C), stadsmiljöborgarråd i Stockholms stad