Regeringen mörkar om EU:s framtid

Maud Olofsson skriver öppet brev till Göran Persson om EU:s nya grundlag. Vare sig i partiledardebatten eller senare har Göran Persson givit något svar på hur han avser förankra och förbereda beslutet om EU-fördraget. I partiledardebatten den 13 oktober frågade Maud Olofsson vad statsministern var beredd att göra för att säkerställa att det nya EU-fördraget blir föremål för en bred svensk diskussion, med förankring i hela landet. Vare sig i partiledardebatten eller senare har Göran Persson givit något svar på hur han avser förankra och förbereda beslutet om EU-fördraget. Brevet bifogas här i sin helhet: Öppet brev till Statsminister Göran Persson om EU:s nya grundlag Stockholm den 24 november 2004 Bäste Göran, Under hösten har EU tagit flera viktiga steg mot en union för hela Europa och alla européer. För första gången ser vi ett fritt, demokratiskt och enat Europa växa fram, som kan ta sig an gemensamma utmaningar för mänskliga fri- och rättigheter, hållbar utveckling och bekämpande av internationell brottslighet. Redan om två år kan Rumänien vara medlem. I somras fick Kroatien status som kandidatland och under hösten har Turkiet fått klartecken att inleda förhandlingar om medlemskap. Fram växer det alleuropeiska samarbete som många av oss talade om inför folkomröstningen 1994. Likväl är skepsisen till EU-samarbetet stor i vårt land. Jag är övertygad om att en viktig förklaring till det är hur hela det politiska systemet, men främst regeringen, har hanterat vårt medlemskap. I stället för att resonera om Europas framtidsfrågor har EU blivit en ursäkt för obehagliga beslut på hemmaplan. Det har förstärkt och underblåst en redan tidigare kritisk hemmaopinion. Det är en tvivelaktig kurs, som måste ersättas av en annan. Jag vill se ett Sverige som tar ansvar för hela Europas utveckling. Jag vill att det framtida Europa ska vara en fråga för hela folket, inte bara för en elit. Ska vi nå dit krävs ett tydligt ledarskap, som klarar av att resonera om nackdelarna men också alltid försvarar den grundläggande idén. Under hösten har också förslaget till ett nytt EU-fördrag förhandlats fram. Min starka åsikt är att Riksdagens godkännande av förslaget till nytt fördrag för EU bör föregås av en bred process där många kan göra sin röster hörda och där vi kan sätta in fördraget i en vidare diskussion om hur EU bör utvecklas i framtiden. Därför ställde jag i partiledardebatten (13:e oktober 2004) frågor till Dig om vad Du var beredd att göra för att säkerställa att fördraget blir föremål för en bred svensk diskussion, med förankring i hela landet. Jag föreslog ett Demokratikonvent med en process i fyra steg: 1. Partiöverläggningar, på statsministerns initiativ, om hur EU-fördraget ska hanteras i Sverige. 2. En bred diskussion, helst i form av ett demokratikonvent på samma sätt som vi vill genomföra en diskussion om den svenska demokratins utveckling som ett led i författningsutredningen. Det bör kompletteras med ett flertal "frågestunder" runt om i landet, öppna för alla. 3. Riksdagsbehandling i ett sammansatt utskott för konstitutionella frågor och utrikesfrågor. Som avslutning på processen bör en frågestund genomföras i riksdagen med representation från alla partier i Europaparlamentet. 4. Tillsammans med traditionella remissynpunkter bör resultaten av ett demokratikonvent, regionala "frågestunder" och en fördjupad beredning i riksdagen utgöra underlaget för partiernas och ledamöternas ställningstagande. Vare sig i partiledardebatten eller senare har jag fått något svar på hur Statsministern avser förankra och förbereda beslutet om EU-fördraget. Och med tanke på regeringens undfallande hållning i debatten om Europas framtid ställer jag mig frågan om det är så att ni i själva verket tänker er en intern beredning i regeringen, följd av ett snabbt beslut i Riksdagen? Men Europafrågan förtjänar en djupare behandling än så. Som jag ser det finns det tre utvägar: 1. Den konventsmodell jag föreslagit. Den har fördelen att den bjuder in människor att tala om framtiden och breddar diskussionen från "ja eller nej" till vad vi egentligen vill med EU. 2. En uppskjuten riksdagsbehandling, där vi gör fördraget till en fråga i valrörelsen 2006 och låter den nyvalda riksdagen fatta beslutet. 3. En folkomröstning med klara ja- och nejalternativ. Det innebär att frågan förenklas och polariseras. Det är helt enkelt inget attraktivt alternativ. För min del är det lätt att slå fast att jag föredrar en konventsmodell med dess möjligheter att diskutera EU:s framtid i stort. Så länge Statsministern och regeringen fortsätter mörka sin syn på EU:s framtid, så kommer kraven på ännu en folkomröstning att stärkas. Därför hoppas jag att du snarast klargör att svenska folket ska få vara med och tycka om EU:s framtid, i ordnade former, och att det därmed inte kommer att behövas någon folkomröstning om EU:s nya fördrag. 10 år har gått sedan Sverige gick med i EU. Nu har vi chansen att bjuda in till en öppen dialog om EU och Europapolitiken. Om vi vill kan Riksdagens partier göra något verkligt nyskapande, och samtidigt lägga grunden för ett starkt folkligt stöd för Europatanken. Maud Olofsson Partiledare Centerpartiet