Regeringens förslag om individuell laddrätt riskerar att undergräva framtidens infrastruktur

Regeringens lagrådsremiss ”Ökade möjligheter till hemmaladdning av elfordon” har en lovvärd ambition: att påskynda elektrifieringen. Men att ge enskilda medlemmar i bostadsrättsföreningar och samfälligheter rätten att installera egna laddpunkter utanför ett gemensamt system är en riskfylld strategi. Förslaget förbiser de komplexa frågorna kring systemansvar, långsiktig förvaltning och den tekniska säkerhet som krävs för en hållbar fastighetsförvaltning.

Sverige står inför en historisk omställning av fordonsflottan. Vi välkomnar att regeringen sätter frågan om hemmaladdning på agendan, men vi ställer oss djupt tveksamma till metoden. Att flytta initiativet från fastighetsägaren till den enskilde individen skapar en fragmenterad teknisk förvaltning som på sikt blir både dyrare och mer riskfylld för föreningen.

Lärdomar från Norge: Från individuell rätt tillkollektivt ansvar

När vi blickar mot Norge, världens mest mogna elbilsmarknad, ser vi tydliga mönster. Där infördes ”laderetten” (rätten till laddning) redan 2017. Den norska lagstiftningen ställer dock krav på att styrelsen ska underlätta installationen. Erfarenheten därifrån är entydig: de föreningar som tillät isolerade, individuella installationer drabbades snabbt av tekniska begränsningar och tvingades senare riva ut utrustningen till förmån för gemensamma, skalbara system.

I Norge har framgångsfaktorn inte varit individens rätt att ”skruva upp en egen box”, utan styrelsens skyldighet att tillhandahålla en infrastruktur där alla kan ansluta sig på lika villkor. Det är denna lärdom Sverige bör bygga vidare på.

Bostadsrättsföreningars nyckelroll i omställningen

I Sverige bedöms cirka 15–20 procent av bostadsrättsföreningar ha investerat i laddinfrastruktur. Erfarenheten visa ratt elbilsomställningen accelererar markant där infrastruktur finns på plats – särskilt när varje parkeringsplats har tillgång till en laddpunkt.

Norge illustrerar potentialen: där har uppemot 85 procent av bostadsrättsföreningar investerat i laddning, vilket bidragit till landets ledande elbilspenetration.

Slutsatsen är tydlig: det snabbaste sättet att påskynda omställningen är att säkerställa att alla boendeparkeringar i flerbostadshus har tillgång till laddplatser.

Systemansvar och säkerhetsrisker

En av de största bristerna i det svenska förslaget rör ansvarsgränserna. När enskilda medlemmar tillåts installera egna laddpunkter uppstår omedelbart frågor kring det långsiktiga systemansvaret.

Ett garage med en mängd olika fabrikat och osammanhängande installationstyper försvårar avsevärt möjligheten att genomföra enhetliga serviceinsatser. För en styrelse innebär detta en ökad juridisk börda, då det blir nästintill omöjligt att garantera att hela anläggningen uppfyller rådande säkerhetsnormer och att försäkringsvillkor efterlevs vid en eventuell incident.

Redan existerande och kommande lagkrav

Det är viktigt att belysa att vi redan har ett rigoröst regelverk som styr utbyggnaden. Enligt Plan- och byggförordningen (PBF) och EU:s energiprestandadirektiv (EPBD) finns tydliga krav:

• Vid nybyggnation: Samtliga parkeringsplatser i bostadshus med fler än tre platser ska förberedas med ledningsinfrastruktur.
• Befintliga kommersiella lokaler: Från och med 2027 finns krav på minst en laddpunkt för fastigheter med mer än 20 parkeringsplatser.

Dessa krav, tillsammans med statliga incitament som ”Laddabilen”-bidraget, har framgångsrikt styrt fastighetsägare mot att ta ett helhetsgrepp. Det är genom planerade, gemensamma investeringar som vi skapar en robust infrastruktur – inte genom reaktiva punktinsatser.

Principen om rättvist kapacitetsutnyttjande

Ett centralt argument mot individuella installationer är det vi kallar principen om rättvist kapacitetsutnyttjande. Varje fastighet har en begränsad elektrisk effektkapacitet. I ett scenario där enskilda medlemmar installerar laddpunkter utan central styrning, riskerar de första få personerna att nyttja hela det tillgängliga effektutrymmet i fastigheten.

När efterfrågan ökar tvingas föreningen genomföra omfattande och kostsamma uppgraderingar av den inkommande elservisen. Detta skapar en djupt orättvis ekonomisk fördelning, där de medlemmar som ansluter sig sist får bära bördan för en infrastruktur som borde ha planerats kollektivt från start. Enbart en professionellt förvaltad helhetslösning med dynamisk lastbalansering kan garantera en rättvis resursfördelning.

Fastighetsägaren måste sitta i förarsätet

För att elektrifieringen ska lyckas krävs ordning och reda. Vi behöver system som går att underhålla, som är framtidssäkrade för tekniska uppgraderingar och som inte äventyrar fastighetens driftsäkerhet.

Vi uppmanar regeringen att istället fokusera på att förenkla för fastighetsägare att investera i gemensamma lösningar. Genom att stärka incitamenten för kollektiv utbyggnad säkerställer vi att laddinfrastrukturen blir en tillgång för fastigheten, snarare än en teknisk och juridisk belastning för framtidens styrelser.

Läs mer: Nya lagförslaget om hemmaladdning: En möjlighet – eller en fälla för BRF- och samfälligheten?