Replik från Sveriges Civilförsvarsförbund

Riksdagen har gett kommunerna en grundläggande och viktig roll i hanteringen av kriser på samhällsnivå. Det är rätt tänkt. Oavsett vad som inträffar kan vi nämligen vara övertygade om en sak: Händelsen inträffar i åtminstone en av kommunerna. Dessutom finns det starka samband mellan förmågan att förebygga och hantera allvarliga kriser i djupaste fred och de krav som ett krig skulle medföra. Nu har vi lyckligtvis inget krigshot över oss. Däremot är vårt samhälle sårbart på annat sätt och befolkningen alltför aningslös om detta. Underifrånperspektivet i vår krishantering är rätt, men det måste förverkligas. Frågan är om regeringen tar kommunernas nya roll på fullt allvar. 11 kommunstyrelseordförande oroar sig i KA nr 20/2004 för att så inte är fallet. Det är 11 av de 290 personer som redan nu i sin kommun har ansvaret för samhällets krishantering. Det finns visserligen kommuner, som ännu inte har kommit igång ordentligt med ett säkerhetsfrämjande arbete, som svarar mot deras utvidgade roll. Men just nu är vi mer oroade över att staten inte agerar så, att det nya statliga ersättningssystemet kan träda i kraft förrän i bästa fall den 1 januari 2007. Det är två år senare än vad som skulle ha blivit fallet om den tidplan, som lämnades till regeringen den 1 september 2003 som ett resultat av Krisberedskapsmyndighetens och Kommunförbundets förhandlingar, hade följts av regeringen. Risken är nu att lagen om extraordinära händelser dessutom kopplas samman med den pågående översynen av lagen om civilt försvar. Sker detta kommer de nya ersättningsvillkoren – med mer pengar i systemet än tidigare – alltså att få vänta ännu längre på att börja tillämpas. Två viktiga år skulle gå förlorade. Det rimmar illa med riksdagens beslut från år 2002. De hot och risker som vi i Sverige idag ser är av den karaktären, att de flera av dessa kan drabba oss med kort eller ingen förvarning. Kommunerna visade redan i fjol, efter tillkomsten av lagen om extraordinära händelser, prov på både vilja och förmåga att ta sitt ansvar i krishanteringssystemet. I flera kommuner har dock osäkerheten, om vilka ersättningsvillkor som kommer att gälla, gjort att processerna bromsats upp och i värsta fall helt avstannat. Det är ur säkerhetssynpunkt allvarligt och inger betänkligheter. Därför är det nödvändigt att snarast införa det ersättningssystem som man i praktiken sedan snart ett år är överens om. De pengar det handlar om är viktiga för kommunerna, trots att de utgör mindre än 1 % av vad som finns budgeterat för totalförsvaret i år. Det nuvarande ersättningssystemet är dessutom djupt orättvist för de små och medelstora kommuner, som saknar resurser för sin samordnande roll i krishanteringen. Dessutom är det nödvändigt att inriktningen på samhällets säkerhet och beredskap blir tydlig i hela krishanteringssystemet. Blanda därför inte in lagen om civilt försvar! Krishanteringssystemet ska ju baseras på andra behov än de som gäller för krig, inte minst samhällets sårbarhet. Det brådskar att införa ett nytt ersättningssystem. Sven Lindgren Anders M. Johansson Förbundsordförande, Generalsekreterare, Civilförsvarsförbundet Civilförsvarsförbundet