Gå direkt till innehåll

Senaste nyheterna

Sociala medier

Lesbos/Athen 2016.
"På Lesbos får vi möjlighet att träffa många av barnen flera gånger. Tillsammans blir vi ett stort clowngäng med röda näsor. Några av dem sover till och med i sin rödmålade näsa. Barnen frågar och försäkrar sig alltid om att vi kommer tillbaka nästa dag. Leken är outtröttlig och barnen vi träffar har ett stort behov av trygghet och stimulans. De springer mot oss med öppna armar när vi kommer på morgnarna, alltid redo för att haka på dagens upptåg. På kvällarna planerar vi nästa dags aktivitet. Vi blandar föreställningar med dans och sånglekar, med workshops i jonglering och akrobatik. Några av föräldrarna är med, antingen leker de med oss eller så slår de sig ner bredvid och får en behövlig paus medan de följer barnens lek.

Vi åker vidare till Athen där vi ska spela föreställningar de sista dagarna på vår turné. Vår första dag är i hamnen där det just då bor ca 5000 människor, av dem är 2000 barn. De har slagit läger på kajen med havet på ena sidan och den stora bilvägen på den andra, i väntan på att gränserna ska öppnas.
Vuxna vi träffar berättar om vad som händer med barnen, hur leken kommer tillbaka till dem. Hur de härmar oss och fortsätter leka leken som vi skapat tillsammans. 

Jag får se resultatet av Clowner utan gränsers arbete på nära håll. Jag tänker på alla barn vi möter som har rätt till trygghet, leken, hoppet och drömmarna. Där skrattet kan vara en livsviktig läkande kraft. 
Behovet av andrummet, att bara få vara barn. Rätten att få leva i en värld där deras mänskliga rättigheter blir tillgodosedda. Det är allas vårt ansvar att jobba för."

Lilja Fredrikson, artist och ordförande i Clowner utan Gränser

Under december uppmärksammar vi ögonblick och berättelser från våra artister runtom i världen - som ett sätt att fira Clowner utan Gränsers 25-års jubileum.

Lesbos/Athen 2016. "På Lesbos får vi möjlighet att träffa många av barnen flera gånger. Tillsammans blir vi ett stort clowngäng med röda näsor. Några av dem sover till och med i sin rödmålade näsa. Barnen frågar och försäkrar sig alltid om att vi kommer tillbaka nästa dag. Leken är outtröttlig och barnen vi träffar har ett stort behov av trygghet och stimulans. De springer mot oss med öppna armar när vi kommer på morgnarna, alltid redo för att haka på dagens upptåg. På kvällarna planerar vi nästa dags aktivitet. Vi blandar föreställningar med dans och sånglekar, med workshops i jonglering och akrobatik. Några av föräldrarna är med, antingen leker de med oss eller så slår de sig ner bredvid och får en behövlig paus medan de följer barnens lek. Vi åker vidare till Athen där vi ska spela föreställningar de sista dagarna på vår turné. Vår första dag är i hamnen där det just då bor ca 5000 människor, av dem är 2000 barn. De har slagit läger på kajen med havet på ena sidan och den stora bilvägen på den andra, i väntan på att gränserna ska öppnas. Vuxna vi träffar berättar om vad som händer med barnen, hur leken kommer tillbaka till dem. Hur de härmar oss och fortsätter leka leken som vi skapat tillsammans. Jag får se resultatet av Clowner utan gränsers arbete på nära håll. Jag tänker på alla barn vi möter som har rätt till trygghet, leken, hoppet och drömmarna. Där skrattet kan vara en livsviktig läkande kraft. Behovet av andrummet, att bara få vara barn. Rätten att få leva i en värld där deras mänskliga rättigheter blir tillgodosedda. Det är allas vårt ansvar att jobba för." Lilja Fredrikson, artist och ordförande i Clowner utan Gränser Under december uppmärksammar vi ögonblick och berättelser från våra artister runtom i världen - som ett sätt att fira Clowner utan Gränsers 25-års jubileum.

Juba, Sydsudan.  

“Vi rullar in i ett läger utanför huvudstaden Juba iklädda färgglada clownkläder och redo att spela föreställning. Genom hela lägret möts vi av överraskade ansikten och nyfikna blickar som snabbt blir till breda leenden. När vi närmar oss det Child Friendly Space där vi ska spela skriker barnen av förtjusning och springer efter bilen – de har väntat på att clownerna ska dyka upp och förväntningarna på bus och skratt är skyhöga. Utan tvekan härmar de varje steg vi tar och är direkt med på alla lekar vi bjuder in till, som roliga ansiktsminer, regellösa kull-lekar och i stunden påhittade rytmer.  

Många av pojkarna vi möter drar leende fram sina knytnävar och bjuder in oss till en boxningsmatch på lek. När vi istället formar ett hjärta med våra händer ändrar de sig genast och är med på att försöka forma den kluriga formen med sina fingrar. Vissa får till ett hjärta, andra en fyrkant eller ett par glasögon och plötsligt är en helt ny lek påhittad. En av favoritlekarna är när ett av våra fingrar blir en fluga som surrar runt dem innan den slår sig ner på deras huvud, axel eller rygg. De kiknar av skratt av den oväntade beröringen och trängs runt en för att få vara med om det igen och igen och igen… 

För min del är det andra gången jag besöker lägret utanför Juba, förra gången var för bara tre månader sedan, och jag möts av många bekanta ansikten. ”Haliva, Haliva!” – det är jag, Olivia. Det värmer om hjärtat att träffa alla igen, men alla fina återseenden gör mig också innerligt ledsen. I Sydsudan pågår en etnisk utrensning som del av den nästan treåriga inbördeskonflikten och de som bor i lägret riskerar sina liv om de väljer att lämna det. Inga barn ska behöva växa upp under sådana här förhållanden och föräldrar ska aldrig behöva se sina barn uppleva det här. 

Behovet av att skratta och få drömma sig bort en stund är enormt här och det finns stunder jag önskar att jag inte behövde åka vidare – att jag kunde stanna kvar där jag behövs som mest. Men vår resa är slut för den här gången och jag kan bara hoppas att de påhitt och lekar vi har kommit med lever vidare, sprids och blir till nya lekar. Jag längtar redan till nästa gång!” 

Olivia Hultman, Artist

Clowner utan Gränser arbetade i Sydsudan 2014-2019 för att sprida skratt och glädje till barnen som drabbats av inbördeskriget som präglades av oerhört brutalt våld mot civila.

Under december uppmärksammar vi ögonblick och berättelser från våra artister runtom i världen - som ett sätt att fira Clowner utan Gränsers 25-års jubileum.

Juba, Sydsudan. “Vi rullar in i ett läger utanför huvudstaden Juba iklädda färgglada clownkläder och redo att spela föreställning. Genom hela lägret möts vi av överraskade ansikten och nyfikna blickar som snabbt blir till breda leenden. När vi närmar oss det Child Friendly Space där vi ska spela skriker barnen av förtjusning och springer efter bilen – de har väntat på att clownerna ska dyka upp och förväntningarna på bus och skratt är skyhöga. Utan tvekan härmar de varje steg vi tar och är direkt med på alla lekar vi bjuder in till, som roliga ansiktsminer, regellösa kull-lekar och i stunden påhittade rytmer. Många av pojkarna vi möter drar leende fram sina knytnävar och bjuder in oss till en boxningsmatch på lek. När vi istället formar ett hjärta med våra händer ändrar de sig genast och är med på att försöka forma den kluriga formen med sina fingrar. Vissa får till ett hjärta, andra en fyrkant eller ett par glasögon och plötsligt är en helt ny lek påhittad. En av favoritlekarna är när ett av våra fingrar blir en fluga som surrar runt dem innan den slår sig ner på deras huvud, axel eller rygg. De kiknar av skratt av den oväntade beröringen och trängs runt en för att få vara med om det igen och igen och igen… För min del är det andra gången jag besöker lägret utanför Juba, förra gången var för bara tre månader sedan, och jag möts av många bekanta ansikten. ”Haliva, Haliva!” – det är jag, Olivia. Det värmer om hjärtat att träffa alla igen, men alla fina återseenden gör mig också innerligt ledsen. I Sydsudan pågår en etnisk utrensning som del av den nästan treåriga inbördeskonflikten och de som bor i lägret riskerar sina liv om de väljer att lämna det. Inga barn ska behöva växa upp under sådana här förhållanden och föräldrar ska aldrig behöva se sina barn uppleva det här. Behovet av att skratta och få drömma sig bort en stund är enormt här och det finns stunder jag önskar att jag inte behövde åka vidare – att jag kunde stanna kvar där jag behövs som mest. Men vår resa är slut för den här gången och jag kan bara hoppas att de påhitt och lekar vi har kommit med lever vidare, sprids och blir till nya lekar. Jag längtar redan till nästa gång!” Olivia Hultman, Artist Clowner utan Gränser arbetade i Sydsudan 2014-2019 för att sprida skratt och glädje till barnen som drabbats av inbördeskriget som präglades av oerhört brutalt våld mot civila. Under december uppmärksammar vi ögonblick och berättelser från våra artister runtom i världen - som ett sätt att fira Clowner utan Gränsers 25-års jubileum.

Försiktiga ögon och leenden möter oss där vi skramlar, snubblar och stökar oss in till de ensamkommande barnen. De tittar storögt på våra konster och misslyckanden, applåderar och skrattar försynt, försiktigt. Efteråt kommer de fram direkt, de pratar många språk och vill gärna berätta: arabiska, farsi, ethiopi, grekiska, engelska. En 10-årig flicka säger att hon önskar vi kunde komma varje dag. Ögonen undrar om vi inte skulle kunna det. Jag säger att vi kommer tillbaka i eftermiddag, då ska vi göra akrobatik tillsammans! 

En liten pojke på kanske 7 år som varit tyst och bara tittat på mig med stora ögon säger: "I know ’I Love you’, swedish!" "Okej", säger jag och väntar. "Kärlek", säger han och ser stolt ut. Hur han kan detta enda ord på svenska vet jag inte. Men ska man kunna ett så är det utan tvekan det bästa. Jag får lära mig att säga "S'agapao" (I love you) på grekiska och pojken lär sig "jag älskar dej" med perfekt uttal. På eftermiddagen, när vi är tillbaka, blir de glada när jag minns: "S'agapao!" 

Vi akrobatiserar och leker länge tillsammans och när vi ska gå kommer flickan fram igen och säger: "Jag önskar ni kunde komma varje dag." Vad ska jag säga? Vad kan jag säga? Hon berättar hur hon kom till Grekland på ett "very bad ship" och alla bilder från nyheterna blixtrar till i mitt huvud. Hon säger att hon ska åka till Italien, hennes mamma är där, hennes mamma som hon inte har träffat på ett år. Jag tänker på mina egna barn därhemma, som jag längtar ihjäl mig efter om jag inte ser dem på en vecka. 

En tonårig kille med James Dean frisyr kommer fram och vill också prata. Han ska till Österrike, hans pappa är där. Han har varit i Grekland i över ett år men, som så många andra barn blev han först satt i fängelse. Nu har han fått ett datum då han ska återförenas med sin pappa och det gör mig lycklig att det finns ett system som lyckas förena familjer som slits isär vid flykten. Ett hopp, ett ljus. 

När jag går ut från centret och ropat "Geia sas!" (Hej då) till alla barnen rinner tårarna nerför mina kinder hela vägen tillbaka till hotellet. Idag vill jag vara alla barns mamma."

Lisa Rabek, artist

Clowner utan Gränser arbetade intensivt i Grekland 2015-2017, för att möta de många människor som flytt, med hopp och kärlek.

Under december uppmärksammar vi ögonblick, minnen och berättelser från våra artister runtom i världen - som ett sätt att fira Clowner utan Gränsers 25-års jubileum.

Försiktiga ögon och leenden möter oss där vi skramlar, snubblar och stökar oss in till de ensamkommande barnen. De tittar storögt på våra konster och misslyckanden, applåderar och skrattar försynt, försiktigt. Efteråt kommer de fram direkt, de pratar många språk och vill gärna berätta: arabiska, farsi, ethiopi, grekiska, engelska. En 10-årig flicka säger att hon önskar vi kunde komma varje dag. Ögonen undrar om vi inte skulle kunna det. Jag säger att vi kommer tillbaka i eftermiddag, då ska vi göra akrobatik tillsammans! En liten pojke på kanske 7 år som varit tyst och bara tittat på mig med stora ögon säger: "I know ’I Love you’, swedish!" "Okej", säger jag och väntar. "Kärlek", säger han och ser stolt ut. Hur han kan detta enda ord på svenska vet jag inte. Men ska man kunna ett så är det utan tvekan det bästa. Jag får lära mig att säga "S'agapao" (I love you) på grekiska och pojken lär sig "jag älskar dej" med perfekt uttal. På eftermiddagen, när vi är tillbaka, blir de glada när jag minns: "S'agapao!" Vi akrobatiserar och leker länge tillsammans och när vi ska gå kommer flickan fram igen och säger: "Jag önskar ni kunde komma varje dag." Vad ska jag säga? Vad kan jag säga? Hon berättar hur hon kom till Grekland på ett "very bad ship" och alla bilder från nyheterna blixtrar till i mitt huvud. Hon säger att hon ska åka till Italien, hennes mamma är där, hennes mamma som hon inte har träffat på ett år. Jag tänker på mina egna barn därhemma, som jag längtar ihjäl mig efter om jag inte ser dem på en vecka. En tonårig kille med James Dean frisyr kommer fram och vill också prata. Han ska till Österrike, hans pappa är där. Han har varit i Grekland i över ett år men, som så många andra barn blev han först satt i fängelse. Nu har han fått ett datum då han ska återförenas med sin pappa och det gör mig lycklig att det finns ett system som lyckas förena familjer som slits isär vid flykten. Ett hopp, ett ljus. När jag går ut från centret och ropat "Geia sas!" (Hej då) till alla barnen rinner tårarna nerför mina kinder hela vägen tillbaka till hotellet. Idag vill jag vara alla barns mamma." Lisa Rabek, artist Clowner utan Gränser arbetade intensivt i Grekland 2015-2017, för att möta de många människor som flytt, med hopp och kärlek. Under december uppmärksammar vi ögonblick, minnen och berättelser från våra artister runtom i världen - som ett sätt att fira Clowner utan Gränsers 25-års jubileum.

Såhär dagen före julafton kommer en grattis-hälsning från vår syskonorganisation Clowner utan Gränser Brasilien, med anledning av vårt 25-års jubileum. Artisterna, tillika grundarna, Alini och Arthur skriver: 

Vi är långt borta, i ett flyktingläger. Den varma solen lyser upp alla ansikten som väntar på något, något kommer snart att hända... Kroppar, geometriskt grupperade för att bilda en cirkel, i centrum av uppmärksamheten mångfärgade varelser med röda näsor. De är clowner, med förmågan att kunna förena alla som är där i en livsviktig, mänsklig förmåga, skrattet och dess förlösande kraft. 

Tillsammans firar vi vår storasyster, Clowner utan Gränser Sveriges 25-års jubileum. Att under 25-år bidra till situationer där glädje, lycka och skratt behövs är ett stort ansvar; världen skulle nog vara lite gråare om inte clowner strövade omkring på denna här. 

Vi följer, lär oss och utbyter erfarenheter i varje nytt projekt, i varje ny turné, möte eller idé som vi gör tillsammans. Alltid med ett uppmärksamt öga, öppet lyssnande och förtroende för att vi kan lita på varandra.  

Grattis till alla som varit, eller är en del av denna underbara clownorganisation! Vi tackar er för all tillgivenhet, uppmärksamhet och hjälp som gör Clowner utan Gränser Brasilien till en bättre organisation. 

Clowner utan Gränser Brasilien och Sverige är som två clowner som möts på scenen. Generösa och uppmärksamma, deras blickar kopplas samman och får något magiskt att hända i den stunden, skrattet! 

Hurra för 25-år av skratt, hopp och drömmar! 
---

Clowner utan Gränser finns idag i 14 länder. Sverige är en av de äldsta organisationerna, och vi arbetar mycket nära vår syskonorganisation i Brasilien. Tillsammans verkar vi för att barn i slumområden, barn till urfolk i Amazonas och barn i gränsområden ska få en mer hoppfull barndom.  

Under december uppmärksammar vi ögonblick, minnen och berättelser från våra artister runtom i världen - som ett sätt att fira Clowner utan Gränsers 25-års jubileum.

Såhär dagen före julafton kommer en grattis-hälsning från vår syskonorganisation Clowner utan Gränser Brasilien, med anledning av vårt 25-års jubileum. Artisterna, tillika grundarna, Alini och Arthur skriver: Vi är långt borta, i ett flyktingläger. Den varma solen lyser upp alla ansikten som väntar på något, något kommer snart att hända... Kroppar, geometriskt grupperade för att bilda en cirkel, i centrum av uppmärksamheten mångfärgade varelser med röda näsor. De är clowner, med förmågan att kunna förena alla som är där i en livsviktig, mänsklig förmåga, skrattet och dess förlösande kraft. Tillsammans firar vi vår storasyster, Clowner utan Gränser Sveriges 25-års jubileum. Att under 25-år bidra till situationer där glädje, lycka och skratt behövs är ett stort ansvar; världen skulle nog vara lite gråare om inte clowner strövade omkring på denna här. Vi följer, lär oss och utbyter erfarenheter i varje nytt projekt, i varje ny turné, möte eller idé som vi gör tillsammans. Alltid med ett uppmärksamt öga, öppet lyssnande och förtroende för att vi kan lita på varandra. Grattis till alla som varit, eller är en del av denna underbara clownorganisation! Vi tackar er för all tillgivenhet, uppmärksamhet och hjälp som gör Clowner utan Gränser Brasilien till en bättre organisation. Clowner utan Gränser Brasilien och Sverige är som två clowner som möts på scenen. Generösa och uppmärksamma, deras blickar kopplas samman och får något magiskt att hända i den stunden, skrattet! Hurra för 25-år av skratt, hopp och drömmar! --- Clowner utan Gränser finns idag i 14 länder. Sverige är en av de äldsta organisationerna, och vi arbetar mycket nära vår syskonorganisation i Brasilien. Tillsammans verkar vi för att barn i slumområden, barn till urfolk i Amazonas och barn i gränsområden ska få en mer hoppfull barndom. Under december uppmärksammar vi ögonblick, minnen och berättelser från våra artister runtom i världen - som ett sätt att fira Clowner utan Gränsers 25-års jubileum.

Presskontakt

Max Orward

Max Orward

Presskontakt Kommunikatör Kommunikation / Press 0046 76-038 82 13

Vi sprider skratt, hopp och drömmar till världens mest utsatta barn

Skratt förändrar liv. Alla människor behöver få känna sig sedda och skratta med någon. Vissa behöver det mer än andra. Att hjälpa barn i utsatta situationer att för en stund bara vara barn och få skratta hejdlöst. Det är balsam för själen.

Därför finns Clowner utan Gränser. Vi är en etablerad ideell organisation som sedan 1996 arbetat världen över för att sprida, hopp, skratt och glädje till barn i utsatthet. Varje år skickar vi Sveriges bästa clowner, jonglörer, akrobater och musiker till några av världens värst drabbade platser. Ungdomsfängelser, barnhem, samhällen drabbade av krig och naturkatastrofer, sjukhus och flyktingläger – hit åker vi för att med psykosocialt arbete genom scenkonst skapa hopp, frigöra livskraft och stärka självkänslan hos de barn som behöver det allra mest. Under de senaste 20 åren har vi mött och skrattat med mer än 1,5 miljoner barn. Tillsammans har vi skapat ögonblick av magi som fyllt vardagen med hopp och livsglädje.

Clowner utan Gränser grundades 1996 i Sverige och är en del av den internationella federation Clowns without Borders. Clowner utan Gränser har ett 90-konto som granskas av svensk insamlingskontroll vilket garanterar att insamlade medel hanteras på rätt sätt.

Clowner utan Gränser
Nobelbergsgatan 6
13154 Nacka
Sverige