Bygglov och skadestånd

Efter att kommunens bygglovshandläggare meddelat att bygglov inte var nödvändigt uppförde en privatperson en byggnad på sin tomt. Informationen visade sig senare felaktig och privatpersonen tvingades riva delar av byggnaden. Hovrätten har nu prövat frågan om kommunen agerat felaktigt eller försumligt på så sätt att skadeståndsskyldighet uppkommit.

De senaste åren har det kommit en strid ström av domstolsavgöranden inom plan- och bygglagstiftningen, inte minst för frågor som avser bygglov. Ett närliggande område där det inte finns lika många avgöranden gäller frågor om skadestånd, om en myndighet lämnar felaktiga upplysningar eller agerar försumligt i samband med bygglovsprövningar. Hovrätten för Västra Sverige har i slutet av förra året nu prövat just denna fråga.

Bakgrund
En privatperson hade kontaktat en bygglovshandläggare på en kommun angående möjligheterna att ersätta en gäststuga med en större byggnad innehållande garage och gäststuga. Bygglovshandläggaren informerade per telefon bland annat om att det på fastigheten var tillåtet att utan bygglov uppföra en byggnad, som inte fick vara större än den befintliga huvudbyggnaden.

Efter att en stor del av byggnaden uppförts på fastigheten fick privatpersonen besked om att den information bygglovshandläggaren lämnat var felaktig och att åtgärderna som vidtagits varit bygglovspliktiga. Bygglov erhölls till slut för en mindre byggnad på fastigheten, men delar av den redan uppförda byggnaden fick rivas, vilket medförde kostnader.

Privatpersonen stämde kommunen och yrkade ersättning för den ekonomiska skada som den felaktiga informationen orsakat. Tingsrätten, som ogillade talan, bedömde att kommunens felaktiga upplysning inte inneburit någon myndighetsutövning. Detta eftersom den felaktiga informationen inte haft något samband med ett ärende som inneburit myndighetsutövning. Vidare ansåg domstolen att privatpersonen, trots att kommunens agerande inte kunde anses ursäktligt, tagit en stor risk genom att påbörja byggnationen utan att vidta några ytterligare åtgärder för att försäkra sig om att byggnationen inte krävde bygglov.

Otillräckliga uppgifter och medveten risktagning
Domen överklagades till hovrätten som fastställde tingsrättens domslut. Hovrätten instämde inledningsvis i tingsrättens bedömning att den felaktiga informationen inte lämnats vid myndighetsutövning.

Vidare kunde hovrätten konstatera att kommunens felaktiga upplysning hade lämnats i samband med en enkel telefonkontakt. Den enskilde hade inte, enligt hovrätten, lyckats visa att kommunen under samtalet lämnat information om att byggnaden som faktiskt uppfördes skulle vara befriad från kravet på bygglov. Tvärtom framgick att det vid samtalet med kommunen diskuterats en dubbelcarport eller ett dubbelgarage och inte den byggnad som senare kom att uppföras. Privatpersonen hade inte heller lämnat några måttangivelser för byggnaden.

Enligt hovrätten hade telefonsamtalet därför inte inneburit ett besked från kommunen om att det varit tillåtligt att uppföra byggnaden utan bygglov. Domstolen ansåg att det måste stått klart för privatpersonen att inte enbart golvytan i ett plan är av betydelse för om en den nya byggnaden ska ses som mindre än huvudbyggnaden. Den enskilde ansågs därför medvetet och på egen risk försatt sig i situationen genom att utan vidare kontroll av om bygglov krävdes uppföra byggnaden. Hovrätten fastställde således tingsrättens domslut.

Det kan i ljuset av hovrättens dom konstateras att den som vill uppföra en bygglovspliktig åtgärd gör säkrast i att förvissa sig om vad som gäller. Telefonkontakt med en bygglovshandläggare kan, beroende på vad som avhandlas och i vilket sammanhang det görs, visa sig inte vara tillräckligt.

Hovrättens dom har överklagats till Högsta domstolen och det återstår nu att se om domstolen meddelar prövningstillstånd.

För mer information:
Tove Andersson, tove.andersson@wistrand.se, 031-771 21 74
Henrik Pernmyr, henrik.pernmyr@wistrand.se, 031-771 21 25