Första svenska klimatlagen nära

Delar av Sveriges klimatpolitiska arbete kan redan nästa år komma att regleras av en ny klimatlag. Regeringen lämnade i mars i år förslag om ett klimatpolitiskt ramverk, proposition 2016/17:146 ”Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige”, i vilket förslaget om en ny klimatlag ingår. Om propositionen röstas igenom träder den nya klimatlagen i kraft den 1 januari 2018.

Det rättsligt bindande klimatavtal som slutits mellan världens länder i Paris år 2015, Parisavtalet, har ställt ökade krav på ländernas klimatarbete. För att Sverige ska kunna vara ett ledande land i det globala arbete som krävs för att uppnå Parisavtalets ambitiösa målsättningar har regeringen föreslagits ett klimatpolitiskt ramverk och en strategi för en samlad och långsiktig klimatpolitik. I förslaget anförs att det svenska klimatpolitiska arbetet ska kännetecknas av långsiktighet, kontinuitet, tydlighet och transparens. Anslaget är att Sverige behöver ett ambitiöst och långsiktigt mål, ett tydligt regelverk för hur klimatarbetet ska bedrivas samt kraftfulla och konkreta åtgärder som gör att nationella utsläpp av växthusgaser kan minimeras.

Det föreslagna klimatpolitiska ramverket består av tre delar. Nya klimatmål ska fastslås, däribland ett långsiktigt mål för år 2045 då bland annat Sveriges nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären ska vara noll. Ett klimatpolitiskt råd, i form av ett expertorgan, föreslås upprättas i syfte att bistå regeringen med en oberoende utvärdering av hur den samlade politiken står sig i förhållande till klimatmålen. Dessutom ska delar av det klimatpolitiska ramverket regleras också på rättslig väg genom Sveriges första klimatlag.

Införande av en ny klimatlag
Klimatlagen ska enligt förslaget stärka förutsättningarna för regeringen att bedriva ett fortsatt effektivt klimatpolitiskt arbete. Lagen förväntas göra arbetet tydligare och mer transparent. Lagstiftningen anges också medföra ett signalvärde, i det att en viktig signal sänds ut till såväl egna medborgare som andra länder om att den svenska staten tar klimatarbetet på allvar. Genom bestämmelser i klimatlagen fastställs hur regeringens klimatpolitiska arbete ska bedrivas och vad det ska syfta till. Arbetet ska förhindra farlig störning i klimatsystemet. Det ska bidra till att skydda ekosystemen samt nutida och framtida generationer mot skadliga effekter till följd av klimatförändring. Primära frågor för klimatarbetet är enligt lagen att minska koldioxidutsläpp och utsläpp av andra växthusgaser samt att bevara och skapa funktioner i miljön som gör att klimatförändringar och dess skadliga effekter motverkas. Arbetet ska utgå från det långsiktiga, tidsutsatta utsläppsmål som fastställts av riksdagen. Regeringen ska sätta de övriga mål som behövs för att nå det långsiktiga målet.

Klimatredovisning och klimatpolitisk handlingsplan
Ett införande av en ny klimatlag medför också vissa förpliktelser för regeringen i det klimatpolitiska arbetet. Regeringen blir skyldig att varje år presentera en klimatredovisning i budgetpropositionen. Redovisningen ska bland annat innehålla en redogörelse för utsläppsutvecklingen under det gångna året men också viktiga beslut som fattats under året avseende klimatpolitiken. Detta ska ge riksdagen såväl som allmänheten regelbunden information om hur klimatarbetet fortgår, samtidigt som det synliggör behovet och betydelsen av att åtgärder vidtas. Klimatredovisningen ska även innehålla en bedömning av om det finns behov av ytterligare åtgärder och när och hur beslut om sådana åtgärder i så fall kan fattas.

Utöver klimatredovisning innehåller förslaget till klimatlag en skyldighet för regeringen att vart fjärde år ta fram en klimatpolitisk handlingsplan där det bör redogöras för bland annat utfallet av vidtagna åtgärder för utsläppsminskningar, vilka åtgärder som planeras för att minska utsläppen i framtiden samt i vilken grad beslutade och planerade utsläppsminskande åtgärder kan förväntas bidra till att de nationella och globala klimatmål som uppställts kan nås.

Rättslig effekt av lagen?
Sammanfattningsvis, om klimatlagen kommer till stånd, kommer ramarna för regeringens klimatpolitiska arbete att preciseras och fastställas i lag. Vilken rättslig effekt själva lagen kan komma att få återstår dock att se. Klimatredovisningen omfattas t.ex. av skarpare text då det anges vad som ska redovisas. Den klimatpolitiska handlingsplanen ska tas fram, det regleras dock endast om vad den bör innehålla. Regeringen har enligt vår uppfattning således relativt fria händer att fylla reglerna med innehåll, även om signalvärdet och ramarna i sig om att arbetet ska utgå från det utsläppsmål som fastställts av riksdagen inte ska underskattas.

Det får särskilt noteras att lagrådet i yttrande över lagförslaget har betvivlat om förslaget är utformat på ett sätt som gör att lagen kan antas tillgodose dess anförda syften. Några rättsverkningar av att regeringen inte fullgör sina skyldigheter har inte föreskrivits och bestämmelserna i lagen är allmänt hållna. Lagrådet har inte ansett det givet att en lagreglering skulle komma att öka förutsättningarna för ett långsiktigt och kontinuerligt klimatpolitiskt arbete, då lagen kan ändras eller upphävas genom en ny riksdagsmajoritet. Det ifrågasätts även om transparensen skulle komma att öka genom en lagreglering och om lagen skulle komma ha ett sådant signalvärde att lagformen kan motiveras. Lagrådet har mot denna bakgrund avstyrkt lagförslaget.

Tove Andersson, tove.andersson@wistrand.se, +46 768 69 70 78
Emilia Ohlin, emilia.ohlin@wistrand.se, +46 703 47 47 34