Modernare regelverk vid köp av lös egendom välkomnas

I en nyligen presenterad rapport från Lösöreköpskommittén föreslås att den nu rådande traditionsprincipen, som gäller vid köp av lös egendom, ska ersättas av avtalsprincipen. Wistrands Bo Stefan Arleij ser många fördelar med förslaget.

I mars 2013 tillsatte regeringen en kommitté, som under namnet ”Lösöreköpskommittén” utrett frågan om ett eventuellt införande av avtalsprincipen.

Lösöreköpskommitténs förslag
Lösöreköpskommittén föreslår i den rapport som nu presenterats att besittningsövergång eller registrering enligt lösöreköpslagen inte bör krävas för att en köpare ska få skydd mot säljarens borgenärer. Förslaget innebär att redan avtalet bör ge ett sådant skydd. Kommittén konstaterar att ett införande av avtalsprincipen kräver lagstiftning och föreslår därför en lag om rätt till köpt lösöre. Enligt lagförslaget får en köpare av lösöre skydd mot säljarens borgenärer redan i och med avtalet, förutsatt att lösöret är individuellt bestämt. Lösöret kan då inte tas i anspråk för betalning av säljarens skulder vid utmätning och konkurs.

Skyddet innebär inte automatiskt en rätt för köparen att få ut lösöret från säljaren. För detta krävs naturligtvis att köparen fullgör sina förpliktelser enligt avtalet, t.ex. betalar köpeskillingen. För det fall köpet inte avser bestämt lösöre uppkommer skyddet först när det bestämts för köparens räkning, t.ex. genom märkning. Om det köpta lösöret finns hos tredje man krävs enligt förslaget inte längre någon underrättelse till denne för att skyddet ska uppstå, utan även här ger redan avtalet ett skydd mot säljarens borgenärer.

Den föreslagna lagen gäller även andel i lösöre, men inte för skepp, skeppsbyggen och luftfartyg.

Kommittén har också funnit att det finns ett behov av att, vid sidan av möjligheten att upplåta företagshypotek - som ger en särskild förmånsrätt vid utmätning eller konkurs - kunna utnyttja ekonomiskt värdefullt lösöre som säkerhet samtidigt som denna egendom används i verksamheten. Kommittén föreslår därför att det införs en lag om panträtt i lösöre genom registrering (som alltså skulle ersätta lösöreköpslagen från 1845). Genom förslaget skulle det bli möjligt att pantsätta ett bestämt lösöre genom registrering, utan att panten fysiskt lämnas över till panthavaren.

Välkommen modernisering
Kommittén föreslår att lagförslagen ska träda i kraft den 1 januari 2018. Det finns mycket som talar för att förslagen blir verklighet, i vart fall i sina huvuddrag. Till dess ny lagstiftning träder i kraft utgår vi emellertid i vår rådgivning fortfarande från att det måste ske en besittningsövergång (”tradition”) för att köparen ska få sakrättsligt skydd.

Det finns många praktiska fördelar med förslagen, bl.a. underlättas omstruktureringar (t.ex. vid inkråmsförsäljningar där rörelsetillgångarna finns kvar hos säljaren) och olika samarbetsformer där det inte alltid är praktiskt möjligt att uppnå skydd mot samarbetspartens borgenärer med gällande regler. För en köpare blir naturligtvis risken mindre, t.ex. genom att den köpta egendomen inte måste hämtas ut i direkt anslutning till betalningen. Det är också på tiden att vi får ett modernare regelverk som ersätter lösöreköpslagen från 1845 och som möjliggör olika finansieringslösningar på ett enklare sätt (genom pantsättning av lösöre som finns kvar hos pantsättaren).

Nackdelen med avtalsprincipen är förstås att den kan locka oseriösa aktörer att försöka undandra borgenärerna egendom, t.ex. genom s.k. skenöverlåtelser inför en oundviklig konkurs. Detta blir en ny utmaning för kronofogden eller konkursförvaltaren att hantera vid bedömningen av vilken egendom som kan utmätas alternativt ingå i ett konkursbo. Det finns även anledning att tro att bankerna kan komma att ha synpunkter på förslaget, då det kan komma att påverka riskbedömningen vid kreditgivning.

Bakgrund
I Sverige finns sedan många år en regel som säger att den som köper lös egendom (lösöre) måste få besittning till egendomen för att få ett skydd mot säljarens borgenärer. Enbart köpeavtalet är inte tillräckligt för att ge köparen skydd mot att borgenärerna tillgodogör sig varan, t ex vid en utmätning hos säljaren eller vid dennes konkurs. Denna princip kallas traditionsprincipen (efter ”tradera” = överföra) och är en av grundbultarna i det som vi jurister kallar sakrätt. I många andra länder i Europa tillämpas istället avtalsprincipen, enligt vilken det räcker med ett avtal för att köparen ska få ett sådant skydd.

Det finns argument både för och emot traditionsprincipen. Några domar från högsta domstolen har också gett anledning till en diskussion i frågan om traditionsprincipen är under upplösning.

Vid genomförandet av EU:s konsumentköpsdirektiv infördes år 2002 en regel i konsumentköplagen som i vissa fall ger en konsument sakrättsligt skydd redan genom avtalet och utan krav på övergång av besittningen.

Enligt den så kallade lösöreköpslagen från 1845 har en köpare dessutom möjlighet att registrera och offentliggöra köpet som ett så kallat lösöreköp för att efter viss tid få ett sakrättsligt skydd mot säljarens borgenärer.

För mer information:
Bo Stefan Arleij, advokat, Wistrand Advokatbyrå
E-post: bo.stefan.arleij@wistrand.se
Tel: +46 31-771 21 14
Mobil: +46 708 92 24 50