Ökat fokus på skälighet i strandskyddsmål

Mark- och miljööverdomstolen har i två nya avgöranden konstaterat att det inte var skäligt att tvinga fastighetsägarna att riva bryggor och båthus utförda på 1980-talet. Förhoppningsvis kommer bedömningen vid tillsyn av sedan länge utförda åtgärder inom strandskyddsområden fortsättningsvis bli mer nyanserad.

Strandskyddets omfattning
För de flesta områden vid havet, insjöar och vattendrag i Sverige gäller strandskydd inom 100 meter från strandlinjen, såväl på land som i vattnet. I vissa området har strandskyddet utvidgats och kan då gälla upp till 300 meter från strandlinjen.

Strandskyddet syftar dels till att säkerställa en allemansrättslig tillgång till stränderna och dels till att skydda djur- och växtlivet på land och i vatten. Strandskyddet begränsar möjligheten att bygga i strandnära områden, liksom att på andra sätt använda dessa områden för privata ändamål. Begränsningen omfattar i stor utsträckning även näringsverksamheter.

Åtgärder som anses hindra eller avhålla allmänheten från att beträda ett område där den annars hade fått färdas fritt eller som bedöms väsentligt förändra livsvillkoren får inte utföras utan att kommunen eller länsstyrelsen först gett dispens för dessa. För nya byggnader krävs alltid strandskyddsdispens. Bedömningen av när en åtgärd anses avhållande är generellt sträng och av domstolspraxis på området följer att få åtgärder får utföras utan dispens. Den som utför åtgärder inom strandskyddsområde i strid med strandskyddsreglerna riskerar att få återställa dessa. I slutändan finns även risk för åtal.

Utfördes åtgärden före eller efter 1 juli 1975?
Strandskyddsregler i ungefär den omfattning som gäller idag infördes den 1 juli 1975. Till skillnad från på bygglovssidan finns ingen preskriptionstid för åtgärder som utförts i strid med strandskyddet. Det innebär att en fastighetsägare idag kan bli tvungen att återställa åtgärder som olovligen utfördes för t.ex. tio, tjugo eller trettio år sedan.

Tillsyn på strandskyddsområdet utövas av kommunen eller länsstyrelsen. Ett tillsynsärende kan inledas t.ex. efter en anonym anmälan eller om myndigheten vid ett besök på en fastighet uppmärksammar en åtgärd som den misstänker utförts i strid med strandskyddsbestämmelserna. Ett sådant myndighetsbesök kan ske spontant, eller t.ex. i samband med prövningen en ny ansökan om strandskyddsdispens för en planerad åtgärd. Om myndigheten upptäcker något den misstänker är otillåtet utfört brukar den skriva till fastighetsägaren och be denne svara myndigheten med en förklaring. I slutändan kan prövningen komma att handla om ifall fastighetsägaren kan visa att åtgärden utfördes före 1 juli 1975 eller inte.

Restriktiv trend på väg att ändras?
Prejudicerande prövningar på området har länge pekat på en allt mer restriktiv trend vid tolkningen av strandskyddsreglerna. På tillsynssidan har trenden varit att den som kan visa att en gräsmatta inom ett strandskyddsområde klippts kontinuerligt sedan 1960-talet får fortsätta med detta, medan den som inte kan bevisa att en brygga funnits på platsen sedan före 1 juli 1975 kan bli tvungen att ta bort denna även om bryggan fanns när fastigheten köptes.

Två nya avgöranden från Mark- och miljööverdomstolen i april pekar dock på att trenden kanske är på väg att vända.

Prövningarna rörde just bryggor, och i det ena fallet även ett båthus. Nuvarande fastighetsägare hade köpt fastigheterna 2010 respektive 2012. Domstolen konstaterade att bryggorna och båthuset hade funnits i varje fall sedan 1986 respektive 1989. Domstolen konstaterade vidare att det inte framkommit något som tydde på att överlåtelse av fastigheterna hade skett i syfte att kringgå strandskyddet. Domstolen fann därför, till skillnad från underinstanserna, att det inte kunde anses skäligt att förelägga fastighetsägarna att riva bryggorna och båthuset. Den kommunala nämndens förelägganden om rivning upphävdes därför och bryggorna och båthusen fick vara kvar.

Spara dokumentation
Förhoppningsvis innebär april månads domar att bedömningen vid tillsyn av sedan länge utförda åtgärder inom strandskyddsområden fortsättningsvis kommer bli mer nyanserad. Det är välkommet att myndigheter och domstolar lägger mer fokus på om det är skäligt att kräva att en byggnad eller anläggning tas bort eller inte.

För den som äger eller planerar att köpa en fastighet som berörs av strandskydd rekommenderas att så långt möjligt dokumentera och spara underlag som visar när sedan länge utförda åtgärder inom strandskyddsområdet faktiskt utfördes. Kanske kan tidigare ägare teckna ner en beskrivning av när denne byggde den befintliga bryggan? Kanske finns foton som visade att uthuset fanns redan på mormors tid? Kanske kan säljaren lämna en kopia på en artikel från den sedan länge nedlagda lokaltidningen som visar att det var den ursprunglige grundaren av den strandnära konferensanläggningen som invigde strandpromenaden med trädäcket redan 1973?

Emilie Steen, emilie.steen@wistrand.se, 031-771 21 00