Pacta sunt servanda – med eller utan bläck?

En av de mest grundläggande principerna inom svensk avtalsrätt är ”pacta sunt servanda” – avtal ska hållas. Rutinerna för hur avtal ingås och ändras har dock förändrats i takt med den tekniska utvecklingen i samhället. Advokaten och bolagsrättsexperten Henrik Saalman delar med sig av sina erfarenheter i ämnet.

Traditionellt sett har avtal oftast ingåtts genom att parterna utväxlat signerade avtal via post eller i samband med ett fysiskt möte. Inom svensk rätt finns det dock endast ett fåtal avtalstyper som är så kallade formalavtal och därmed kräver särskild form för att vara gällande. De flesta avtal saknar helt formkrav och är lika giltiga även om de inte skrivs ned på papper. Givetvis kan det ur bevishänseende vara lämpligt att ändå upprätta ett skriftligt avtal för att minska potentiella framtida oklarheter om avtalets innehåll. Idag ingås avtal allt oftare genom att parterna utväxlar undertecknade kopior av avtalet via e-post (utan att utväxla originalavtal per post). För vissa avtalstyper är dock inte sådan avtalsbindning tillräcklig.

Skriftlighetskrav vid fastighetsöverlåtelser
Ett exempel på en avtalstyp där det finns särskilda formkrav att ta hänsyn till är fastighetsöverlåtelseavtal. Bland annat krävs för att fastighetsöverlåtelseavtal ska vara bindande att avtalet har undertecknats av båda parter. Detta innebär i sin tur att en förvärvare av en fastighet måste skicka in ett skriftligt avtal (eller köpebrev) undertecknat i original till inskrivningsmyndigheten för att beviljas lagfart.

Som kuriosa kan nämnas att undertecknad i en lagfartsansökan vid ett tillfälle bifogat en färgkopia av ett fastighetsöverlåtelseavtal i tron att det var ett originalavtal. Inskrivningsmyndigheten uppmärksammade dock att handlingen var en kopia och avslog ansökan. I samband med fastighetsöverlåtelser är det således avgörande att avtalet ingås på rätt sätt.

De formkrav som gäller för till exempel fastighetsöverlåtelser kan framstå som onödigt formalistiska. En fördel med att uppställa sådana formkrav är dock att det blir mer tydligt när ett avtal ska anses ha ingåtts. Den norska motsvarigheten till den svenska Högsta domstolen avgjorde under 2014 en tvist som tangerar denna frågeställning. Väldigt förenklat bestod tvisten av huruvida ett bindande avtal om företagsöverlåtelse hade ingåtts trots att ena parten inte hade undertecknat det skriftliga överlåtelseavtal som förhandlats fram.

Kärnfrågan i tvisten var om den part som inte hade undertecknat avtalet ändå var bunden av avtalet genom att avtalsbundenhet uppstått på annat sätt. I detta fall kom domstolen fram till att det inte hade ingåtts ett bindande avtal. Tvisten innefattar en rad specifika omständigheter som inte låter sig sammanfattas här, men en övergripande slutsats som kan dras av tvisten är att avsaknaden av formkrav för själva avtalet kan bidra till oklarheter. Motsvarande gäller i Sverige. Om formkrav saknas går det inte att ta för givet att ett bindande avtal inte har ingåtts bara för att ett skriftligt avtal inte har undertecknats. Ett bindande avtal kan i praktiken redan ha kommit till genom ett föregående handslag eller bekräftande e-postmeddelande mellan parterna.

Skriftlighetskrav vid ändringar och tillägg
En annan intressant fråga i sammanhanget är hur avtalade villkor kan justeras i efterhand. I (skriftliga) kommersiella avtal anges ofta att ändring eller tillägg till avtalet ska ske skriftligen för att vara gällande. Frågan är vad som egentligen avses med att ändringar och tillägg måste ske skriftligen – innebär det att ändringen eller tillägget måste framgå av ett dokument som båda parter undertecknat?

Högsta domstolen har uttryckt att ”kärnan i ett krav på skriftlighet kan sägas vara att meddelandet ska vara läsbart och ha en form i vilken det lätt kan bevaras” samt noterat att bland annat meddelanden som skickas med e-post uppfyller kravet på skriftlighet. Det är rimligt att tro att denna utgångspunkt är gällande även för kommersiella avtal, såvida inte det anges mer specifika krav. I denna del kan även jämförelse göras med hyresrättsliga sammanhang där lagen anger att uppsägningar ska göras skriftligen. Svea hovrätt har ansett att en icke undertecknad uppsägningshandling på brevpapper från en advokatfirma som företräder hyresvärden utgör en skriftlig uppsägning. Ett skriftlighetskrav innebär således inte nödvändigtvis att handlingen måste vara egenhändigt undertecknad.

Sammanfattningsvis kan noteras att de flesta avtal alltjämt ingås genom att båda parter undertecknar ett (eller flera) papper med avtalsvillkor. Rutinerna för ingående och ändring av avtal har dock till viss del anpassat sig efter den tekniska utvecklingen i samhället genom att pappret och bläckpennan ersatts av andra lösningar.

För mer information:
Henrik Saalman, Wistrand Advokatbyrå
E-post: henrik.saalman @wistrand.se
Tel: +46 31 771 21 62
Mobil: +46 768 67 44 16