​Regeringen tillsätter utredning om upplysningsplikt

Som en del i sitt 10-punktsprogram mot skatteflykt, skatteundandragande och penningtvätt har regeringen tillsatt en utredning som ska utreda möjligheterna att införa en informationsskyldighet för skatterådgivare.

Vad man vill införa är en skyldighet för skatterådgivare att upplysa Skatteverket om skatteupplägg. Bakgrunden är OECD/G20 projektet BEPS (Base Erosion and Profit Shifting) som vi har skrivit om i tidigare utgåvor av Wistrand News. Som en del av projektet har man tagit fram riktlinjer för Mandatory Disclosure Rules, enligt vilka skatterådgivare eller skattskyldiga ska lämna information om skatteupplägg som erbjuds och används.

Det man önskar skapa är en möjlighet för skattemyndigheterna att på ett tidigt stadium få kännedom om s.k. aggressiva skatteupplägg. Därigenom skulle myndigheterna snabbare kunna agera emot användandet av sådana upplägg samtidigt som rapporteringsplikten ska fungera avskräckande och indikera om lagstiftningsändringar är behövligt.

Informationsskyldigheten skulle kunna fungera som ett komplement till uppgiftsskyldigheten som följer av skatteförfarandelagen, och grunden för utredningen om eventuella svenska upplysningsregler ska utgå ifrån de Mandatory Disclosure Rules som följer av BEPS-projektet.

Tanken är att den primära upplysningsplikten ska ligga på skatterådgivarna. I vissa situationer, t.ex. där en rådgivare omfattas av tystnadsplikt eller advokatsekretess, ska istället upplysningsplikten överflyttas till den skattskyldige. Man önskar även utreda konsekvenserna för det fall uppgifter inte lämnas till Skatteverket; t.ex. genom att då införa någon form av sanktionsavgift eller skattetillägg. Samtidigt ska inte ett skatteupplägg som Skatteverket blivit upplysta om betraktas som godkänt endast därför att information har lämnats om upplägget.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 oktober 2018.

Wistrands kommentar
Regeringens utredning är egentligen naturlig sett till det stora intresse som följer av ökat utbyte av upplysningar mellan olika länders skattemyndigheter. En beaktansvärd risk är dock att en upplysningsskyldighet riskerar att orsaka stor rättsosäkerhet; vad ska anses utgöra ett sådant skatteupplägg som ska anmälas och hur ska detta bedömas? Det riskerar att bli svårbedömda kvalificeringsfrågor vari den skattskyldige och dennes rådgivare själv måste bedöma sitt handlande med myndighetens ögon redan innan skyldigheten att lämna deklaration uppkommit, en tidigare tidpunkt än enligt nu gällande bestämmelser.

Redan idag är genomsynsargumentation, där Skatteverket försöker beskatta endast med stöd av en princip om transaktioners verkliga innebörd, frikopplat från dessas civilrättsligt giltiga karaktär, ifrågasatt. Risken är att denna typ av argumentation blir vanligare, samtidigt som ett snabbare ”tillrättakommande” med skatteupplägg riskerar att innebära ökad mängd stopplagstiftning, således innan transaktionerna getts möjlighet till en rättslig domstolsprövning. Allt sammantaget kan man ifrågasätta om inte förslaget riskerar att leda till en ökad rättsosäkerhet.

Lars Törner Larsson, lars.torner.larsson@wistrand.se, +46 709 50 72 28