Svårtillämpad lagstiftning komplicerar beslut om skattskyldighet

En vanligt återkommande skattefråga för privatpersoner är hur man undkommer att betraktas som fortsatt skattskyldig i Sverige när man väljer att flytta utomlands. Skattskyldigheten är själva grunden för att beskattning ska ske i Sverige, och kan delas upp i två delar: ”obegränsad” och ”begränsad”. Det rör sig om två motpoler - den som inte är obegränsat skattskyldig blir istället att betrakta som begränsat skattskyldig.

Innebörden av att vara obegränsat skattskyldig är vittgående eftersom man då beskattas för alla sina inkomster i Sverige, oavsett var i världen inkomsterna härstammar ifrån (förutsatt att det inte föreligger ett tillämpligt skatteavtal som begränsar Sveriges rätt att beskatta en viss inkomst).

Den obegränsade skattskyldigheten kan uppkomma på tre olika vis. Antingen, vilket är det vanligaste, därför att man faktiskt är bosatt i Sverige. Det andra är att man stadigvarande vistas i Sverige, med vilket man brukar avse en vistelse om minst 183 dagar per år, eller slutligen, därför att man har väsentlig anknytning till Sverige. Det bör i detta sammanhang påpekas att bedömningen kan påverkas av eventuellt tillämpligt skatteavtal mellan Sverige och det land man avser att flytta till, men denna artikel fokuserar endast på de rent interna svenska reglerna.

Frågan om bosättning i Sverige eller stadigvarande vistelse i Sverige är oftast inte särskilt svår att avgöra. Värre blir det med frågan om väsentlig anknytning – vilken tar sikte just på situationen då en person flyttat från Sverige – men ändå ska anses vara fortsatt obegränsat skattskyldig här.

Bestämmelserna infördes för att motverka s.k. ”skenbosättningar” utomlands och träffar såväl utflyttningsfall som skattemässig återbosättning. Även om återbosättning kan ske även efter väldigt lång tid bör noteras att den som aldrig varit obegränsat skattskyldig i Sverige tidigare på grund av bosättning inte under några förhållanden kan anses ha väsentlig anknytning hit.

Svårtillämpad lagstiftning
Anledningen till att frågan om väsentlig anknytning ofta uppkommer beror på att lagstiftningen är svårtillämpad. Detta blir tydligt bl.a. när man ser till att Skatterättsnämnden under de fyra första månaderna 2016 lämnade fyra förhandsbesked där personer önskade få utrett huruvida de skulle anses ha väsentlig anknytning till Sverige. Med den mängd praxis som finns i frågan kan man tycka att rättsläget om vad som krävs för att faktiskt räknas som skattemässigt utflyttad borde vara utredd – så är dock inte fallet. Lagtexten innehåller en rad olika ”anknytningsfaktorer” vilka samtliga ska vägas samman vid bedömningen, och vi tänker nedan fokusera på tre av dem som oftast orsakar huvudbry.

1. Åretruntbostad
En av de tyngst vägande anknytningsfaktorerna är åretruntbostad. Om en skattskyldig vid utflyttning behåller en bostad är huvudregeln att personen kommer anses vara fortsatt obegränsad skattskyldig i Sverige. Det är inte nog att hyra ut bostaden, utan vanligtvis behöver den avyttras. Den väsentliga anknytningen kvarstår ända till dess att en ny köpare tillträder fastigheten. Anknytningsfaktorn är oberoende av om det rör sig om en bostadsrätt, en hyresrätt, eller om den är tillgänglig för den skattskyldige på annat vis.

Ett viktigt påpekande är att benämningen ”åretruntbostad” är något missvisande och snarare tordes benämnas som permanentbostad. Det är fullt möjligt att ha kvar ett fritidshus, även om det är av hög boendestandard med attraktivt läge, utan att för den delen nödvändigtvis ha fortsatt ”väsentlig anknytning” till Sverige.

2. Familj i Sverige
En annan ofta avgörande omständighet är om den utflyttades familj, innefattandes maka/make och minderåriga barn, bor kvar i Sverige. Därigenom kan väsentlig anknytning och därigenom obegränsad skattskyldighet kvarstå för båda makar, även om endast den ena bor kvar i Sverige.

Avgörande för frågan är om makarna anses sammanleva, vilket är fullt möjligt även om den ena maken är bosatt utomlands. I vissa fall har man accepterat att skattskyldigheten bryts, även om ena maken kvarstannar när den andra flyttar ut – men detta får anses vara undantagsfall. Även skälen till varför ena maken stannar saknar betydelse.

Frågan om inverkan av barn som kvarstannar är mer osäker då praxis på området är något bristfällig, eftersom frågan först på senare år aktualiserats. Men det torde vara mer sannolikt att anses begränsat skattskyldig om underåriga barn kvarstannar än om maken kvarstannar.

3. Näringsverksamhet i Sverige
Om en person efter att ha flyttat ut från Sverige engagerar sig i näringsverksamhet i landet kan detta leda till obegränsad skattskyldighet. Det ställs inget krav på att personen måste vara engagerad i ledningen och det spelar heller ingen roll i vilken form näringsverksamheten bedrivs, men personen måste ha ett ekonomiskt intresse och direkt eller indirekt ha möjlighet att utöva ett verkligt inflytande över verksamheten. Därför kan även närståendes engagemang komma att vägas in i bedömningen.

Sammantaget kan sägas att bedömningen ofta blir komplicerad, eftersom det handlar om en mängd olika faktorer som i sin tur innefattar en mängd olika bedömningsfrågor vilka samtliga behöver utredas och i många fall åtgärdas inför en utflyttning från Sverige.

Skattegruppen på Wistrand bistår gärna med en analys och checklista för att klargöra vilka anknytningsfaktorer som finns i det enskilda fallet, och vilka åtgärder som bör vidtas i anledning av dessa vid en utflyttning.

Lars. T. Larsson, Lars.T.Larsson@wistrand.se, +46 8 50 72 00 28, Victor Palm, Victor.Palm@wistrand.se, +46 8 50 73 00 19