Barns självskattning av IQ blir mer träffsäker med åldern – men bara till en viss gräns

Barn under tio år är inte särskilt bra på att bedöma sin egen intelligens. En stor studie från Estland, publicerad i Intelligence, visar att yngre barns uppfattning om hur smarta de är ofta inte har något samband med deras faktiska resultat på IQ-test. Men runt tioårsåldern sker en förändring: från den punkten börjar barns självskattade intelligens bättre spegla deras kognitiva förmåga – även om överensstämmelsen aldrig blir fullständig.

Intelligens definieras här som en generell förmåga att tänka abstrakt, lösa problem, lära sig snabbt och anpassa sig till nya situationer. Den mättes i studien med Raven’s Progressive Matrices, ett icke-verbalt test av mönsterigenkänning och logiskt tänkande. Samtidigt fick barnen själva skatta sin intelligens.

Forskarna, Jüri Allik och Helle Pullmann vid universitetet i Tartu, ville fastställa vid vilken ålder barn börjar få en mer realistisk bild av sin egen intelligens och hur denna uppfattning utvecklas över tid. Studien bygger vidare på en lång tradition av intelligensforskning i Estland, med rötter i arbetet av Juhan Tork på 1930-talet.

Datamaterialet omfattade flera tusen estniska skolbarn mellan 7 och 18 år. Resultaten visade att barn i åldrarna 7–9 ofta överskattade sin intelligens. De som ansåg sig vara ”väldigt smarta” presterade i själva verket lägre än mer blygsamma jämnåriga. Självskattningen verkade i den åldern snarare spegla självkänsla eller önsketänkande.

Från cirka tio års ålder började dock självskattningarna stämma bättre med faktiska IQ-resultat, och sambandet nådde som starkast en korrelation på 0,41 vid elva års ålder. Detta tyder på att barn vid denna tidpunkt utvecklar en mognad som gör dem mer realistiska i sina bedömningar. Men intressant nog försvagades sambandet igen mot slutet av gymnasiet. Hos 18-åringar var korrelationen nere på 0,12. Forskarna menar att ungdomars självbild då blir alltmer påverkad av självkänsla, social status och identitet snarare än kognitiva prestationer.

Studien visade också att barns självuppfattade intelligens hänger nära samman med självkänslan i alla åldrar – och i tonåren förklarar självkänslan ofta mer än de faktiska kognitiva resultaten.

Forskarna drar slutsatsen att en enkel fråga om hur smart någon tror sig vara inte kan ersätta standardiserade IQ-test. Självskattad intelligens är för instabilt och påverkas av andra faktorer, särskilt i ungdomsåren.

Studien har vissa begränsningar, bland annat att den enbart omfattade barn i Estland, även om resultaten sannolikt kan generaliseras till andra kulturer. Framtida forskning kan undersöka hur självuppfattningen om intelligens utvecklas vidare i vuxen ålder, när människor får mer erfarenhet och återkoppling från arbetsliv och studier.

Slutligen lyfte forskarna även fram tidigare fynd från samma projekt, bland annat att högre födelsevikt inom normalspannet är kopplad till något högre IQ i tidiga skolår, att rökning under graviditeten sänker barnets kognitiva nivå, och att lägre IQ i pojkar kunde förutsäga senare kriminalitet i kombination med personlighetsegenskaper som låg samarbetsvilja och låg samvetsgrannhet.

Studien, How accurately does self-reported intelligence reflect psychometrically measured IQ?, publicerades den 21 juni 2025.

Källa: psypost.org