Forskare avslöjar molekylär koppling mellan högt saltintag och kognitiv försämring

En ny studie, publicerad i tidskriften Advanced Science, har kartlagt den biologiska mekanism som förklarar hur en kost med högt saltinnehåll kan bidra till kognitiv försämring. Tidigare har man vetat att mycket salt ökar risken för minnesproblem och demens, men de exakta processerna i hjärnan har varit oklara.

Forskargruppen, ledd av Cuiping Guo, fokuserade på hjärnans synapser – de kontaktpunkter där nervceller kommunicerar. Dessa är avgörande för lärande och minne, och deras försvagning är typiskt vid neurodegenerativa sjukdomar. Hypotesen var att ett högt saltintag direkt skadar synapserna.

I experiment på råttor fick en grupp normal kost och en annan en saltstinn kost under nio veckor. Råttorna med högt saltintag presterade sämre på minnestester och hade svagare synaptisk signalering i hippocampus, hjärnans minnescentrum. Elektronmikroskopi visade färre och mer nedbrutna synapser.

Genanalys avslöjade att proteinet SHANK1 minskade kraftigt i högt-salt-gruppen. SHANK1 är ett nyckelprotein som håller ihop synapsens struktur och möjliggör effektiv signalöverföring. När forskarna konstgjort sänkte SHANK1-nivåerna hos friska råttor påverkades deras minne på samma sätt, vilket bevisar att just SHANK1-bristen är central.

Vidare analyser visade att SHANK1 minskade därför att en viktig signalväg – PKA/CREB – blev nedtryckt. Normalt aktiverar detta system gener som behövs för minne och synapshälsa, men vid hög saltkonsumtion minskade aktiviteten, vilket stängde av SHANK1-produktionen.

När forskarna aktiverade PKA direkt i hippocampus hos saltbelastade råttor återställdes CREB-aktiviteten, SHANK1-nivåerna steg och minnesfunktionen förbättrades. Försök i odlade nervceller bekräftade att CREB är den avgörande länken i denna kedja.

Studien visar alltså en tydlig molekylär väg från högt saltintag till kognitiv försämring genom förlust av SHANK1. Forskarna betonar dock att mer arbete krävs för att förstå hur saltet initialt hämmar PKA, och att resultaten bygger på mycket höga salthalter i djurförsök. Framtida studier behöver undersöka långtidseffekter av mer måttliga nivåer och om samma process gäller för människor.

Resultaten öppnar för möjligheten att utveckla behandlingar som riktar in sig på PKA/CREB-vägen för att skydda hjärnan mot kostrelaterad kognitiv svikt.

Källa: psypost.org