PR gör att fler hörs – eller hot mot demokratin?

Av dessa besparingar märktes inte mycket i Almedalen. SVT hade egen studio och en bemanning på 100 man, inklusive chefer och mellanchefer. Antalet penningstarka aktörer såsom lobbyingorganisationer har stigit flera gånger om. Det här gör att priserna höjs och en seminarielokal under Almedalsveckan kan landa på runt 30 000 kr kronor för en timme. Kommunerna spenderade i år 60 miljoner på Almedalen, fjärran från Olof Palme som 1968 inledde det hela genom att ställa sig upp och tala på ett lastbilsflak. Vi som inte har dessa pengar kan tack och lov ännu ta plats på torgen i Almedalen och tala för mindre än en tusenlapp inklusive mic och högtalare men då gäller det att vara ute i god tid och boka. Detsamma gäller för vandrarhem och billig nattfärja inklusive bil. De av oss i Direktdemokraterna som hade möjlighet bar dessutom sina egna kostnader. Att vi bland våra medlemmar hittar både grafiker, kommunikatörer, administratörer, skribenter, musiker, låtskrivare och duktiga talare underlättar för att nå ut i bruset, trots minimal budget för kampanjarbete. Till TV 4 inbjöds vi till exempel för att berätta om vår reklamstrategi och i Ekot ställde vi frågan om inte politiker borde agera förebilder och fokusera på att berätta inte bara om vad de ämnar göra, utan också hur, istället för att lägga energi på att klanka ner och raljera på andra partier.

Genom att som åhörare ställa intressanta frågor lyckades vi väcka uppmärksamhet och intresse bland seminariedeltagarna där vi deltog. Det här, våra dagliga torgtal och sociala media gav oss i snitt 60 nya Facebook likes per dag bara under Almedalsveckan. Själv gick jag runt till olika redaktioner på plats och ställde frågor som hur det kom sig att de rapporterar lite eller inget om den starkt växande direktdemokratirörelsen eller om oss direktdemokrater som varje dag under två timmar talar om vår enda valfråga: Mer inflytande till folket även mellan valen och om hur detta skulle kunna gå till i praktiken. Att Sverige dessutom är först i världen med att ha valt in ett direktdemokratiskt parti på kommunnivå: Direktdemokraterna i Vallentuna som nu för folkets talan och röstar enligt deras önskan vid varje kommunfullmäktige och som genererat gästande demokratidelegationer från både Japan och Brasilen.

Från början ointresserade (eller kanske trötta) miner vändes till nyfikna ögonbryn och visitkort utbyttes. Inte verkade jag vara någon tok. Till saken hör att vi under veckan parodierats av svensk scenkonst på Donners plats. Ser med spänning fram mot när dessa nya kontakter åter är på plats. För att återgå till själva seminariet: PR gör att fler hörs – eller hot mot demokratin? Det inleddes med en historisk resumé med omnämnande av medborgarrättskämpar som Martin Luther King, 68-vänstern, Olof Palme på lastbilsflaket och Parisupploppen 2005.

I panelen som var så samstämmig att till och med moderatorn ifrågasatte sin egen sammansättning fanns Catrine Norrgård, politiskt sakkunnig för EU-kommisionär Cecilia Malmsten med främst ansvarsfrågor som integration men även energi- och miljöfrågor, Elisabeth Thand Ringquist, VD för Företagarna, Katrin Vanhaverbeke, chef för Arena för Tillväxt och Elias Wästberg, PA-ansvarig på Göteborgs Hamn.

Panelen var rörande överens om nödvändigheten i att redan ha byggt upp en dialog för att överhuvudtaget lyckas nå ut till dem man vill nå i olika frågor. Min fråga från åhörarplats blev då vilken dialog politikerna byggt med medborgarna och hur det sedan kommuniceras ut till dessa. Cecilia Malmstens politiskt sakkunnige svarade att det bästa är om man personligen för fram sin fråga. Undrade då försynt hur många de tror har möjligheten att sticka inom Bryssel med sina frågor. Mail eller information via hemsidan gavs då som lämpliga alternativ. Eftersom jag själv tycker mail fungerar dåligt när det gäller dialog och dessutom ofta upplever material på myndighetssidor antingen som svårlästa eller svåra att hitta, frågade jag hur trafiken egentligen ser ut på de hemsidor de arbetar med. Det var inget EU-kommisionär Cecilia Malmstens politiskt sakkunnige hade någon som helst aning om.

Huvudfrågan för dagen var hur en lyckad dag ser ut och besvarades med följande:

Katrin Vanhaverbeke – chef för Arena tillväxt tankesmedja som ägs av SKL, ICA och Swedbank berättade att Arena anses ha hög trovärdighet och kunskap eftersom de inte driver egna frågor, utan endast kartlägger olika mönster och utvecklingstrender samt arrangerar workshops för att föra ut kunskapen. En lyckad dag för dem är helt enkelt att skapa en dialog mellan olika aktörer. Jag har själv deltagit på några av deras seminarier i Stockholm och då förvånats över hur stor andelen är av äldre djupt konservativa herrar, en bild som även bekräftades av Arena.

Elias Wästberg – ansvarig för Public Affairs frågor på Göteborgs hamn ansåg att en lyckad dag är när det satsas på näringslivet. Han berättade att de jobbar mot Bryssel och lobbar mot nya beslut genom att ta fram bra fakta och är sedan med och pratar för den. Han beskrev en kampanj för att få företag att skicka in kontrolluppgifter varje månad (i syfte att få bättre kontroll över vilka pengar som kommer in för att kunna se vad de kan göra med dem). Det här blev dock för krångligt för småföretagarna som saknade systemen så lokala kampanjer startades (där de tog in en extra på deltid för att hinna med). Utan en redan fungerande IT struktur sa de sig aldrig ha klarat det (något som idag alltså saknas mellan politiker och medborgare). Syftet med kampanjen var att förändra svensk politik följt av ett tyst opinionsarbete mot politikerna för att visa att de följer utvecklingen.

Elisabeth Thand Ringqvist VD på Företagarna och tidigare politiskt sakkunning för Centerns tidigare partiledare Maud Olofsson, årets lobbyist när det gällde månadsrapportering tyckte så klart att det var en lyckad dag.

Men vad är då viktigast för att påverka- öppna forumen eller det som sker bakom lyckta dörrar? Att rasa ansågs behövas när det är akut, när något står och faller. Alla var dock överens om att utan att sprida grundkunskapen skulle dom inte få igenom någonting och att då krävs att man har en fungerande dialog redan med relevanta tjänstemän/ beslutsfattare.

Catrine Norrgård berättade att Cecillia Malmstens utspel planeras och att förhandlingar sker internt i kommunikationen. En gemensam syn råder på hur man påverkar och där återkommer hon till att man måste ha en dialog. Att glassiga broschyrer inte är något de hinner läsa utan att det är det personliga mötet som gäller. Men blir det då inte de resursstarka personerna/organisationerna som tar kontakt?
- Nej så upplever jag inte att det är och vi läser mejl.
Enligt svensk lagstiftning får politiker inte ta emot något gratis, inte ens en kaffe,

Under Almedalsveckan passade jag på att fråga några av de kommunpolitiker jag mötte om de inte såg det som ett problem att bara drygt två procent av Sveriges befolkning valt att vara med i ett politiskt parti och ännu färre aktivt engagerar sig. Om de ville utveckla demokratin och om det inte låg i förtroendevaldas uppdrag att informera och se till att alla medborgare känner till och vet hur de ska göra för att kunna påverka politiska beslut som i allra högsta grad påverkar deras vardag.

Svaren var oftast korta utan större intresse att diskutera vidare:

- Nej!
- Tycker det är bra som det är.
- Det är upp till folk själva att ta reda på.

Jag anar att detta är en utbredd hållning och att det ligger på folks eget ansvar att själva leta reda på hur man gör för att påverka/ hitta beslut som berör en och se till att man skaffar sig de verktyg som behövs för att förstå, oavsett hur svårtillgängligt eller svårläst det än offentliggörs. Om man ändå lyckas i detta detektivarbete och till och med får till ett eget förslag, beror det på var i landet du bor om ditt förslag ens läses och gör det det och till och med läggs upp på kommunens hemsida hur hittar då andra det? Borde det inte vara varje lokaltidnings kall att på ett lättbegripligt och engagerande sätt i varje nummer presentera aktuella frågor / beslut som berör invånarna?

Lotte Johansson
Almedalsveckan 2014
Riksdagskandidat Direktdemokraterna