I ett gemensamt forskningsprojekt ska Sveriges lantbruksuniversitet, Naturhistoriska riksmuseet och Göteborgs universitet mäta kroppskonditionen på gråsälens kutar i Östersjön. Projektet pågår under tre års tid.
Det ser inte bra ut för varken abborre, gädda, gös eller sik i stora delar av Östersjön, de är för få, för små och för unga. Det visar årets Fiskbarometer, som forskare vid SLU tar fram varje år.
För ett par veckor sedan slog Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) fast i en utredning att två av våra tre sälarter minskar i svenskt vatten. Gråsälen ökar totalt, men den har flyttat över på den finska sidan, knubbsälarna hotas av en total populationskrasch medan vikarna än så länge har ett stabilt bestånd. Ändå vill regeringen nu utöka jakten på sälen, för att rädda fisken.
Det ser både bra och dåligt ut för de tre sälarterna i Sverige - gråsäl, knubbsäl och vikare - enligt en ny rapport som HaV fått i uppdrag av regeringen att ta fram.
När jag var mycket ung fick jag lära mig att omedelbart döda fisken jag hade fångat; in med tummen i munnen på abborren och bryt nacken av den, ”så slipper den att plågas i onödan”. Gäddan skulle jag skära halsen av så snart jag hade fått in den i ekan. Nu lär mig forskaren Albin Gräns att jag har gjort fel i hela mitt liv. Att fiskarna har stressats och plågats av mina avlivningsmetoder.
I Sverige pågår en smutsig hantering bakom täckmanteln ”tradition”. Utrotningshotade djur läggs på julbordet. De ska få det att vattnas i munnen. Jag känner mer för att spy.
Att sälja fisk som är kvar i havet är en dröm för varje bedragare. Hen kan påstå att antalet fiskar är hur stort som helst, vem kan bevisa vad som finns under ytan? Jag tänker på HC Andersens saga när jag lyssnar till forskarna under Kustvattendagen i Mariehamn. Vem kan jag lita på?