Nytt forskningsprojekt undersöker hur gråsälens kutar mår i Östersjön

I ett gemensamt forskningsprojekt ska Sveriges lantbruksuniversitet, Naturhistoriska riksmuseet och Göteborgs universitet mäta kroppskonditionen på gråsälens kutar i Östersjön. Projektet pågår under tre års tid.

Med hjälp av drönare tar forskarna bilder på kutarna i Östersjön för att mäta deras längd och omkrets. De kan då se om kutarna är magra eller tjocka, och på så sätt få en översikt av kutarnas mående. Projektet är ett komplement till den inventering som redan görs av sälpopulationen, där forskarna räknar sälindivider från en helikopter.

– Övervakningen av gråsälens kutar är väldigt begränsad. Vi vet ingenting om konditionen på kutarna eftersom den här typen av mätning inte har gjorts tidigare. Den flyginventering som görs av sälpopulationen har heller inte följts upp, så vi vet inte hur många av de kutar som vi tidigare har räknat som faktiskt överlevde, säger Karl Lundström, forskare på SLU Aqua.

Skärgårdens barnkammare

Gråsälen föder sina kutar mellan februari och mars. I svenskt vatten förvandlas då Stockholms skärgård till en högljudd barnkammare, där kutar, honor och hanar trängs i en salig röra på kobbarna och skären.

Bland ljuden av rop, råmande och ylande, gäller det för forskarna att se vart de går. Kutarna föds nämligen med en vit, fluffig päls som de sedan tappar två till fyra veckor efter födseln. Pälsen är ett kamouflage tänkt att skydda dem från rovdjur om de föds på is, och en kall vårvinter som denna kan de lätt gömma sig i den vita snön.

Perioden är intensiv för gråsälen, inte minst för honorna. Förutom att föda sina kutar, som de sedan diar i tre veckor, väntar hanarna på dem ute i vattnet. De är redo att para sig. När parningen är över och honorna har diat sina kutar, är det dags att lämna.

Kvar blir kutarna, som först fastar i cirka en månad. Därefter är det dags för dem att börja jaga sin egen föda, som bland annat består av strömming, skarpsill, sik och flundror.

Drönarflygningar i Stockholm och Estland

Med projektet vill forskarna även jämföra konditionen på gråsälskutarna i Stockholm med övriga Östersjön. Samtidigt som Anja Carlsson och Karl Lundström gör drönarflygningar i Stockholms skärgård, flyger forskare från Göteborgs universitet drönare tvärs över innanhavet i Estland.

– Då kan vi jämföra om det är skillnad på kutarna i Stockholm och kutarna i Estland. Både i storlek och när de föds, säger Anja Carlsson, sälforskare på Naturhistoriska riksmuseet.

Genom att besöka samma område flera gånger hoppas Anja även se när flest kutar föds.

– Vid återbesöken kan vi se hur många kutar som fortfarande har kvar sin päls och vilka som har tappat den, och på så sätt se när toppen av kutningsperioden sker.

En centimeters marginal

Forskarna använder enkla drönare som flyger på runt fyrtio meters höjd. Där tar den överlappande bilder på platserna där kutarna ligger. Bilderna sätts sedan ihop till en enda stor bild, som med hög noggrannhet visar kutarna.

– Bilderna blir så pass detaljerade att vi, med plus eller minus en centimeter, kan mäta längden och bredden på kutarna. Med hjälp av en särskild modell kan vi också göra en omräkning från längd och bredd till vikt. Det ger oss då en uppskattning av skicket som kutarna är i när de är avvända från sina mammor, säger Karl Lundström.

Majoriteten kutar föds i skärgården

Hela sjuttio procent av de kutar som föds i svenskt vatten är centrerade till Stockholms skärgård, ett område som berörs av den utflyttade trålgränsen som trädde i kraft i februari 2025. Genom att undersöka sälpopulationen i just detta område hoppas forskarna även se om förändringen påverkar kutarnas kondition.

– Trålgränsen kan innebära att tillgången på föda förändras. Om tillgången på strömming blir bättre, kan vi se om konditionen hos sälkutarna också förändras över tid och om den också blir bättre, säger Lundström.

Minskat antal individer

Gråsälens population har ökat i hela Östersjön, men i Stockholm kan forskarna se att individerna har minskat ganska drastiskt sedan år 2020. Men samtidigt som antalet individer minskat i skärgården, har de ökat Skärgårdshavet.

Förändrat jakttryck, turism och förändring av tillgång till föda, tror Anja Carlsson kan vara några av orsakerna till att individerna minskat och varför de valt att flytta.

– Gråsälar är ganska hemortstrogna. Så att inte längre se samma antal individer på platser där vi har sett dem i flera år, det känns inte alls bra.

För att veta hur trogna gråsälen är sina födelseplatser, hoppas Karl Lundström även kunna använda drönarbilderna för att identifiera honorna och se om de kommer tillbaka till samma områden.

– På så sätt kan vi se hur trogna de är sina platser där de föder sina kutar.

Sälarna visar hur havet mår

Eftersom sälarna är toppkonsumenter i näringskedjan menar Anja Carlsson att sälarna visar hur havet mår. Enligt henne är det är en tidig varningsklocka på om någonting förändras.

– Därför är det jättespännande att vi har startat det här projektet nu. Det är som en pusselbit som saknas eftersom det kommer att påvisa hälsa, och inte bara antal. Hur kutarna mår är en direkt reflektion av hur honorna mår, som i sin tur är påverkade av fiskbestånden. Så eventuell förändring kommer vi att se mycket tidigare nu, avslutar hon.

Text: Linnett Andersen