När jag var mycket ung fick jag lära mig att omedelbart döda fisken jag hade fångat; in med tummen i munnen på abborren och bryt nacken av den, ”så slipper den att plågas i onödan”. Gäddan skulle jag skära halsen av så snart jag hade fått in den i ekan. Nu lär mig forskaren Albin Gräns att jag har gjort fel i hela mitt liv. Att fiskarna har stressats och plågats av mina avlivningsmetoder.
Idag inleds två internationella möten som kan bli avgörande för våra och kommande generationer människors liv. EUs fiskeministrar samlas i Bryssel för att besluta om nästa års fiskekvoter i Östersjön. Och World Economic Forum startar i Cali, i Colombia.
Att sälja fisk som är kvar i havet är en dröm för varje bedragare. Hen kan påstå att antalet fiskar är hur stort som helst, vem kan bevisa vad som finns under ytan? Jag tänker på HC Andersens saga när jag lyssnar till forskarna under Kustvattendagen i Mariehamn. Vem kan jag lita på?