Ny film i jul på SVT: Björnmamman i Sareks nationalpark

Hon har kallats björnmamman i Sarek, Rapa, som fått sju kullar och fött 16 ungar sedan 1988 i Rapadalen i Sareks nationalpark. Med långt teleobjektiv för att inte störa björnarna har filmarna Dag Jonzon och Hans Östbom följt henne och hennes ungar under fyra års tid.

Under en timme erbjuder de oss möjligheten att blicka in i björnens verkliga liv i hjärtat av Sareks nationalpark, i världsarvet Laponia, som är Europas största sammanhängande väglösa vildmark.

Det är ett unikt svenskt naturfilmsprojekt, som krävt mycket tålamod, tid och åtskilliga veckor per år i tält och i fält för att kunna skildra dessa skygga och försiktiga djur i sin rätta miljö.

- Ingen visste innan vi började filma hur nära björnarna det var möjligt att komma, säjer Dag Jonzon. Med filmaren Hans Östboms enastående bilder och förmåga att hitta björnarna i sökaren får vi vara med utanför idet, under långa vandringar på kalfjället och när Rapa möter en stor, svart björnhanne som hon parar sig med.

För hundra år sedan, 1909, bestämdes att Sareks unika geologi, natur och djurliv skulle skyddas för all framtid. Nationalparken blev en fristad för den sista spillran av en skandinavisk björnstam på gränsen till utrotning. Idag är björnen etablerad i det svenska skogslandet, men har fått svårt att klara sig i nationalparkerna på grund av illegal jakt.

Filmen visar att den vilda björnens framtid i Sarek är hotad. Inte ens i nationalparken kan björnen längre vara ett rovdjur utan att straffas. Det är bara en enda av Rapas alla ungar, Tielma som finns kvar i området och fött egna ungar.

Rapa har haft sitt hemområde i hjärtat av Sarek och är den första brunbjörnen i Europa som fått en sändare om halsen för att ge oss ny kunskap om hur den vilda brunbjörnen lever i fjället.

- Rapa är ju inte vilken björn som helst utan hon har gett oss fantastiskt mycket ny kunskap. När hon var fem år gammal så födde hon sin första kull och vi visste inte innan hur gamla vilda björnar var egentligen när de födde sina första kullar, säjer Robert Franzén på Naturvårdsverket, som är ansvarig för hur vi hanterar svenska rovdjur i naturen.

Rapa betyder mycket för Peter Segerström som i hela sitt liv arbetat i fjället med att studera järv, lo, varg och björn.

- Jag har ju följt henne sedan hon var ett år gammal 1984. Hon fick en liten öronsändare och så följde jag henne under sommaren och ut över hösten. Sedan dess har hon varit i Rapadalen, växt upp där och fött sina ungar i dalgången.

Björnarna bildar matriarkat. Honorna känner varandra, träffas då och då och har inga problem att mötas även om de har ungar med sig.

- Det är mor och döttrar, mormor och morsmorsmor. Alla honorna i området är släkt med varandra medan hanarna som kommer till området har gjort långa vandringar på 30-40 mil ibland för att söka upp brunstiga honor, berättar Peter Segerström.

En som upplevt många björnmöten är Sture Danielsson i Kvikkjokk, björnjägare och fd. naturbevakare i Sarek.

- Det finns ju många myter kring björnen. Det är ett speciellt djur och jag tycker det är väldigt spännande att titta på den. Och så är den ju anpassad genom att den sover på vintern och det är ju jäkligt klokt.

- Hade den inte gått i ide så skulle den inte funnits mer. Under vintern skulle den inte ha klarat sig utan då skulle nog människan ha tagit kål på den ganska fort, säjer Sture Danielsson.

För mer information

Dag Jonzon

070 -698 47 50

dag@dellarte.tv

Webbplatser

www.rapa.se

www.dellarte.tv