Om politisk prioritering

Demokrati har hittills varit dyrt och tidskrävande, men internetomröstningar är både billiga och går snabbt att genomföra. Om demokratin utvecklas på nätet kommer medborgarna få brottas med de prioriteringar som de folkvalda hittills har sysslat med.

När det råder knapphet om resurser och många personer konkurrerar om samma sak – hur prioriterar man? Här är sex principer:

1. Ekonomi
Adam Smith's ”osynliga hand” utgår ifrån att den som är beredd att betala mest pengar också har störst nytta eller glädje av en resurs. Ekonomi som prioriteringsmetod gynnar i regel personer och företag med stabila finanser och metoden skapar ekonomisk tillväxt.

2. Meritokrati
Meritokratin är utbildningssystemets klassiska prioriteringsmetod, som bygger på en rangordning utifrån betyg och studiemeriter. Meritokrati gynnar studiebegåvade personer och skapar allmänbildning och kunskapstillväxt.

3. Lotteri
Att låta lotten och slumpen avgöra innebär att alla har lika stor eller liten chans. Nuförtiden används lotteri mest för nöjes skull, men under antiken användes lotten i demokratins tjänst för att välja politiska ämbetsmän.

4. Turordning
Turordning innebär att vi köar och betalar med vår väntetid. En välordnad kö uppfattas som rättvis. Turordningsprincipen gynnar tålmodighet och skapar disciplin, men kan också leda till frustration.

5. Behovsprioritering
Grundtanken med behovsprioritering är att den med störst behov går först. Behovsprioritering bygger på principen att gynna de sämst lottade.

6. Favorisering
Favorisering innebär att personliga kontakter - släktingar, goda vänner eller medarbetare – prioriteras, vilket skapar starka lojalitetsband, vänskapliga relationer och social sammanhållning. Favoriseringens baksida är nepotism och korruption.

***

Listan är inte fullständig och metoderna kan kombineras. Olika prioriteringar lämpar sig för olika ändamål, men favorisering bör undvikas inom allmännyttig verksamhet eftersom det lätt kan urholka moralen och medborgarnas förtroende. Favorisering kan verka oförenligt med demokratiska principer, men väljarna uppfattar det inte så.

Partierna bygger stora delar av sina valkampanjer på favoriseringens principer. Statsministern har till exempel gjort personlig karriär genom att resa runt i landet och träffa en massa folk. På så sätt han han blivit väljarnas personliga favorit.