Invigning av ny Sägenplats i Sagobygden - Cliff Burtons Minnessten

En dramatisk bussolycka för 35 år sedan kunde varit något som glömts bort, men den är än idag högst levande och trogna fans och besökare från hela världen kommer till platsen där den hände. Sagobygden som arbetar med det immateriella kulturarvet och vårdar den muntliga berättelsen uppmärksammar nu berättelsen och inviger den som sägenplats den 26 september.

Oftast minner dessa sägenplatser om händelser som skett långt tillbaka i tiden, men detta är en livsberättelse om en plats, person och händelse som är viktig att fortsätta lyfta, ett livsöde som lever vidare genom att vi berättar om det som berör och om det vi vill minnas. I och med invigningen finns det numera 43 Sägenskåpet med berättelser i Sagobygden.
En tidig morgon för 35 år sedan skedde det som inte fick ske, det snart världsberömda hårdrocksbandets turnébuss kör av vägen utanför Dörarp, troligtvis på grund av en isfläck. Basisten i bandet, Cliff Burton, omkom och hans beundrade riff tystnade. Det hedras av många och sägs vara en viktig del i bandets egna sound.
Trots att det idag är länge sedan olyckan inträffade har det fortsatt vallfärda trogna fans till denna minnesplats, varje dag året om. Nästa oavsett tid på dygnet, kan du träffa på någon här, personer i alla åldrar och nationaliteter. Ibland övernattar man i tält, i sin bil för att möta morgondimman, och ofta lämnas minnessaker kvar. Minnessaker som sparats och till våren öppnas också ett museum i närheten.
Invigning av sägenplatsen:
Söndag 26 september kl. 18.30 (mingel från kl. 18.15)
Utanför Dörarp, norr om Ljungby.

Medverkar gör: berättare Mikael Thomasson, Musiker Kjell Klasson, Ljungby Kommun Magnus Gunnarsson, Sagobygdens Verksamhetsledare Tine Winther, Historiker Krister Ljungberg.

Sagobygdens Facebook-sida: https://fb.me/e/6Ekiaj5EO
……………………….

För mer information och frågor kontakta 
Sagobygden Verksamhetsledare Tine Winther, 072-644 60 18
tine.winther@sagobygden.se

Berättelsen - text i sägenskåpet
Den då ganska okända hårdrocksgruppen hade haft konsert i Stockholm. Efter spelning satte sig medlemmarna i turnébussen för färd söderut. Bandet skulle åka mot nästa konsert i Köpenhamn. När det var dags att sova i bussen, uppstod en diskussion. Både basisten Cliff Burton och gitarristen Kirk Hammet ville ha den populäraste sovplatsen, alldeles vid ett fönster. De bestämde sig för att dra lott om vem som skulle få sova på just den platsen. Den som drog spader ess skulle få välja sovplats först. Burton vann, men det skulle visa sig att han förlorade.

Runt gryningen fick bussen plötsligt sladd. Den körde av vägen och voltade flera gånger. En sovande Cliff Burton slungades ut genom sidorutan från den sovplats han vunnit. Strax därefter fick han fordonet över sig. Troligen var det en omedelbar död. Olyckan inträffade nära Dörarp, mellan Ljungby och Värnamo.

När räddningspersonal kom, fördes en kran till platsen för att lyfta upp bussen. Bandet hoppades att Cliff trots allt var vid liv, men tyvärr var han död när kroppen väl kunde tas om hand. Övriga på bussen undkom med lindriga skador.

Fansen glömmer aldrig basisten Cliff Burton trots att han bara blev 26 år och var med i gruppen en kortare tid. Han anses ha haft stor betydelse för gruppens utveckling och framgång, trots att han aldrig själv fick följa med till den absoluta toppen.

I tusentals år har människor berättat om hur ödet tycks styra våra liv och om hur lycka vänder till olycka, eller tvärtom. Spelkortet spader ess har ofta förknippats med svårigheter och problem. Det kallas också för dödens kort.

Under andra världskriget målades symbolen på hjälmarna hos vissa soldater för att ingjuta mod och ge framgång. Under Vietnamkriget användes kortet och symbolen flitigt bland de amerikanska soldaterna. Syftet var framförallt att skrämma de vietnamesiska fienderna, genom att göra spelkortet till en symbol för död, förnedring och lidande. Utöver att man målade spader ess på hjälmarna, så la man även spader ess på de dödade fiendesoldaternas kroppar. Legenden säger att vietnameserna var räddare för spader ess, än för amerikanska bomber. Genom filmen Apocalypse Now 1979, blev symboliken runt spader ess känd långt utanför militära sammanhang. Myterna kring spader ess attraherade tidigt rockmusiker och framförallt hårdrockare.