Livshotande insulinbrist vid kris

Patienter riskerar att snabbt bli utan medicin och sjukvårdsmateriel vid en kris då beredskap saknas. Utan insulin klarar sig inte personer med typ 1-diabetes, och Diabetesförbundet efterlyser åtgärder.

Bristande beredskap för läkemedelsförsörjning vid en kris har utretts och belysts flera gånger, men inga åtgärder har vidtagits. Nu kritiserar Riksrevisionen regeringen och myndigheter för bristerna och efterlyser tydliga ansvarsförhållanden och ambitionsnivåer.

Enligt Annika Bergman, senior rådgivare för läkemedelsfrågor på Krisberedskapsenheten på Socialstyrelsen, så saknas i dag en central samordningsfunktion för beredskapslager av läkemedel.
− Vi har sedan inträdet i EU i mitten av 1990-talet helt nedrustat beredskapen, och i dag finns ingenting i centrala lager. Vi är ett litet land som är helt importberoende, och skulle Sveriges gränser stängas vid en kris så kan läkemedel ta slut på relativt kort tid, säger Annika Bergman.

Läkemedelsförsörjningen sköts idag av 21 autonoma landsting och det finns ingen statlig aktör som tar helhetsansvar. Annika Bergman råder patienter som står på kronisk medicinering att själva hålla ett litet lager hemma inom ramen för vad receptuthämtningsreglerna tillåter, cirka två till tre veckor, och inte vänta till dess att läkemedlet är helt slut och först då gå till apoteket för att hämta ut sin ranson.
− Insulin är väldigt sårbart eftersom det är en färsk- och kylvara så går det inte med lätthet att lagra.
Enligt Annika Bergman så tittar man nu bland annat på Finland som har omsättningslager med cirka 1300 basmediciner som ska räcka mellan sex månader och upp till ett år.

Vem har ansvar för att lösa problemet?
− Det är ett politiskt ansvar och i nuläget finns ingen åtgärdsplan. Det hela är alltid en fråga om pengar. Det är enorma kostnader som uppstår i form av både läkemedel, lagerlokaler, kyllager och personal. Men Socialstyrelsen har tillsammans med Lunds Universitet startat ett projekt, Resursförstärkt läkemedelsförsörjning vid kris, där vi hämtar in information från alla läkemedelsaktörer i Sverige och kartlägger dels hur läkemedelsförsörjningen ser ut idag och dels ska komma med förslag på hur vi kan förstärka Sveriges tillgång till läkemedel i händelse av kris. Resultatet ska vi presentera nästa år, säger Annika Bergman.

Förbundsordförande Fredrik Löndahl vill se en lösning:
− Att Sveriges beredskap när det gäller läkemedel är så dålig är anmärkningsvärt, särskilt när det gäller sådana livsviktiga mediciner som insulin. Det borde inte vara särskilt komplicerat med modern teknik att lagerhålla och distribuera viktiga mediciner i rimlig omfattning och på ett sådant sätt att de inte blir för gamla.