Kunskapslotteri i kommunerna

Kunskapslotteri i kommunerna

För elever med läs- ochskrivsvårigheter/dyslexi har skolan blivit som ett lotteri. Deras möjligheter beror helt på vilken kommun de bor i, vilken skola de hamnar i och vilken lärare de får. Enligt en rapport som presenteras idag varierar stödet till elever med dyslexi mellan kommuner, och mellan skolor i samma kommun. Det betyder att alla elever inte har samma grundläggande möjligheter att lära sig att läsa och skriva.

Skolinspektionen har länge pekat på skillnader i skolornas stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Men nu visar det sig att det också finns stora kommunala skillnader.

Demoskop har på uppdrag av Dyslexiförbundet FMLS, Föräldraföreningen för Dyslektiska Barn FDB och Inläsningstjänst AB kartlagt kommunernas hantering av stöd till elever läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.
Syftet var att mäta kommunalt ledarskap för att garantera denna elevgrup rätt stöd och för att undvika skillnader mellan olika skolor. Studien genomfördes 13 maj – 4 juni och riktade sig till de 100 största kommunerna. Resultatet visar att hälften av kommunerna saknar en central handlingsplan eller direktiv för grundskolans arbete med läs- och skrivsvårigheter.

Det är helt orimligt att det inte finns någon enhetlighet inom kommunerna. Alla elever måste få samma grundläggande möjlighet att lära sig att läsa och skriva, oavsett var man bor och går i skola. Det ska inte vara slumpen som avgör elevernas framtida möjligheter, säger Bengt-Erik Johansson, ordförande för Dyslexiförbundet FMLS. Den upprörande situationen i t ex Stockholms kommun, som beslutat dra in extrastödet till dessa elever, visar på med vilken okunskap dyslexi hanteras. Stockholm har valt att inte svara i kartläggningen.

Dyslexi påverkar inlärning och kräver särskild pedagogik, inte bara lästräning. Eleverna behöver inlästa läromedel och verktyg. I många kommuner har alla elever möjlighet att få rätt hjälpmedel, men i hälften av kommunerna finns inga direktiv för att säkra att alla elever får samma hjälp. Det är istället den enskilda skolans och rektorns resurser och prioriteringar som avgör. Problemen är större i stora kommuner, där tillgången på inlästa läromedel är särskilt låg.

Enligt Skolverkets saknade 22 procent av eleverna i årskurs 9 fullständiga betyg våren 2012.
Tolv procent var inte behöriga till något av de nationella programmen i gymnasieskolan.  Många av de här eleverna har läs- och skrivsvårigheter.

Kommunstudien visar tydligt att kommuner med handlingsplan också hanterar lösningar kring läs- och skrivsvårigheter bättre och mer verkningsfullt. Det borde alla kommuner kunna erbjuda eleverna, avslutar Bengt-Erik Johansson.

Ladda ned rapporten och läs mer på www.dyslexi.org

För mer information

Sven Eklöf, Kanslichef Dyslexiförbundet FMLS, tel: 070-238 63 30