Planerat åldrande - En lysande idé!?

Planerat åldrande beror det på branschen eller på oss konsumenter? 

Planerat åldrande började som vi ska se nedan med glödlampan på 1930-talet. Paradoxalt nog lyser den första glödlampan fortfarande. Planerat åldrande har en negativ påverkan på miljön. Det är planerat åldrande - om man får hårdra det - som lett till den situation vi idag upplever med smältande glaciärer och varmare klimat. Men frågan måste ses i två perspektiv dels från tillverkarens, dels från konsumentens sen kan någon slags slutsats dras. Hur länge ska en produkt egentligen hålla? Går det för en producent att som på ett knapptryck bestämma att varan ska hålla i fem år för att sen gå sönder efter just 5 år så han får en kontinuerlig omsättning på sina varor? Nej, det förstår de flesta att det inte är på det sättet. 

Vi konsumenter väntar sällan på att våra elprodukter eller kläder ska bli utslitna vi köper nytt...

Vi väntar sällan på att våra elprodukter eller kläder för den delen ska gå sönder. Går de sönder lagar vi dem sällan även om det är relativt komplexa tekniska produkter - möjligen masstillverkade - men en produkt som en TV eller en dator. Samtidigt väntar vi inte tills TVn eller datorn gör sönder utan vi vill gärna ha det senaste och omsätter därför vår produktkonsumtion allt raskare än vi någonsin hade behövt. Kan det till och med vara så att produkterna i vissa fall överlever oss själva? Inom just belysning kan det vara precis så. Trots det lämnas sopberg som vi lämnar föga tankemöda åt men som påverkan miljön och ofta förstör de områden där elektronikskrotet hamnar för all elektronik lämnar avtryck i naturen det kommer man inte ifrån i princip hur miljövänlig eller miljövänligare din produkt än må vara.

Dokument utifrån visade för några år sedan Glödlampskonspirationen om planerat åldrande 

Glödlampan är det första fallet av planerat åldrande. Dokument utifrån visade för några år sedan en dokumentär om just planerat åldrande men namnet glödlampskonspirationen där man visade det första tydliga tecknet på planerat åldrande. Redan då hade den ovan nämnda idag fortfarande lysande glödlampan och dess uppfinnare tagit den fantastiska glödtråds-tekniken med sig i graven. Glödlampan som baseras på glödtråden lyser än idag ca 110 år efter att den tändes för första gången och lampan lyser med samma kapacitet och ljusstyrka än idag. Enligt dokumentären började det 1924 där man grundade en kartell för att kunna kontrollera glödlampsmarknaden och dela upp världsmarknaden mellan sig. Kartellen hette Pheobus. Kan samlade kort förklarat samtliga glödlampstillverkare i USA, Europa, Asien och de Afrikanska länderna för att göra ett generellt patent som skulle gälla alla glödlampor. Patentet skulle ge produkten - glödlampan - en viss livslängd så man kunde höja omsättningen och beräkna försäljningen av glödlampor. För att få ett perspektiv kan nämnas att det berättas i dokumentären om Thomas Edisons första glödlampa som hade en livslängd på 1.500 timmar. Pheobus-kartellen bestämde livslängden på glödlampan till 1.000 timmar trots att siffran kunde vara mycket högre.

Vem bär ansvaret för de "miljöavposter" med elektronikskrot vi i väst konsumerar? 

Vi får med stor sannolikhet ta på oss ansvaret för den situation vi är i idag. Att skylla på produkterna eller enbart producenterna skulle vara att kasta sten i glashus. Visst är det vanligt att man hittar fel i en produkt och andra produkter lider kanske utav barnsjukdomar som är vanligt i nya fordon men som rättas till efter varje ny modell. Ofta tenderar man att köpa nytt istället för besväret med att laga en produkt. I det fallet du en dyrare produkt idag får du en bättre produkt. Köper du en billigare produkt så får du en sämre produkt. Det är ganska simpelt egentligen. Väljer vi kvantitet framför kvalitet kommer vi alltid att konsumera mer och lämna större ekologiska avtryck i naturen. Vi konsumenter styr på något sätt produkttillverkarnas ambitioner eller vad man ska kalla det tillsammans med materialval och massproduktion så får du ofta det du betalar för. Ofta väljer vi kanske det billigare alternativet och det blir också enklare att byta ut vid nästa rea då man köper nytt och i värsta fall lämnar något fungerande på skroten som kunde tjäna någon annan istället för att landa som skrotavfall i ett utvecklingsland. Vi kan ofta välja en produkt som är tillverkad utav en kvalitetstillverkare som vi vet håller den dubbla tiden men produkten har kanske nästan det dubbla priset jämfört med en tillsynes likadan produkt som ofta är plastig och massproduceras på ett helt annat sätt än en premiumprodukt. Med LED-belysning är det ungefär samma sak du kan välja det billiga alternativet och sen köpa en ny lampa när den gamla går sönder eller så kan du välja att köpa en bra lampa som håller länge och blir billigare i längden samtidigt som den skadar naturen mindre. Det är svår att lägga ansvaret helt på konsumenten då många inte heller har de medel som krävs för att införskaffa det mer exklusiva märket eller varan vilket kvalitet ofta är fallet men det är kanske inte alltid så att man måste ha den senaste TVn även om den är på realisation eller en fullproppad garderob med några sopsäckar som är tänkta till sophanteringen eller företrädelsevis till behövande på ett eller annat sätt. Ju längre man sparar sina saker desto större nytta gör man både för sig själv och miljön.