Comeback för kol – så ska svensk stålindustri räddas

Kan toppmoderna kolmilor vara nyckeln till att kapa utsläppen från den svenska stålindustrin? Det tror både ståljätten SSAB och Höganäs, som nu laddar sina masugnar med kol gjort på skogsavfall.

Järn- och stålproduktionen i Sverige står för en fjärdedel av industrins totala koldioxidutsläpp. För att nå regeringens vision om nettonollutsläpp i svensk industri 2045 måste utsläppen ner.

Att helt utesluta kol ur den svenska stålproduktionen är dock en nöt forskarna ännu inte kunnat knäcka. En av de lösningar på problemet som industrin just nu sätter sitt hopp till är att på olika sätt byta ut fossilt kol mot så kallat biokol, gjort på svensk skogsråvara.

Vid SSAB:s stålverk i Brahestad har man vid två tillfällen det senaste året testat användning av biokol som råvara i masugnen för att ersätta det fossila injektionskolet, eller PCI-kolet. Testerna visar att en tio- till tjugoprocentig andel biokol är möjlig, vilket skulle minska ståljättens koldioxidutsläpp med 100.000 till 200.000 ton om året.

SSAB:s långsiktiga mål är att ersätta det fossila kolet i ståltillverkningen med väte för att minska koldioxidutsläppen, något man testar inom industriprojektet Hybrit. I avvaktan på den nya tekniken ser man dock biokol som ett sätt att minska utsläppen av fossilt koldioxid. Dessutom kommer någon form av kol vara nödvändig i processen även med den nya tekniken, men i små mängder, menar Martin Pei.

”Redan nu försöker vi köpa biokol, men det är svårt att få tag på leverantörer som byggt upp en försörjningskedja. Vi hoppas att vår satsning på biokol ska stimulera branschen. Med Sveriges och Finlands tillgång till biomassa finns det stor potential att bygga ut produktionen”, säger han.

Ett svenskt företag som tagit sig an utmaningen i industriell skala är Envigas. Bolaget, som startade 2013, har sin produktion i Bureå utanför Skellefteå där man producerar biokol för användning i metallurgisk industri och bioolja för raffinering till transportbränsle.

Envigas har sedan drygt ett år en utvecklingsanläggning i drift och öppnar under oktober en ny produktionsanläggning med kapacitet att producera 10.000 årston biokol i form av pellets eller pulver. För att sätta produktionen i perspektiv slukar ståljätten SSAB mer än en miljon ton kol årligen och Boliden ca 55,.000 ton.

”Trots att vi ännu inte kunnat börja producera i större skala har vi sett ett stort intresse från industrin för våra produkter”, säger bolagets vd Tobias Brink.

Envigas använder sig delvis av skogsrestprodukter för framställning av kol, delvis av stamved i olika former. Enligt Tobias Brink krävs en ren och högkvalitativ träråvara för att kunna skapa biokol som möter industrins krav.

”Materialet matas in i en pyrolysreaktor där det värms upp till ca 600 grader i en syrefattig miljö. Materialet brinner inte upp utan blir biokol och skapar en syngas som kan kondenseras ned till bioolja som i sin tur kan bli transportbränsle”, säger Tobias Brink.

Det finns utmaningar. Hållfasthet och så kallad reduktionsförmåga, hur snabbt kolen brinner upp, är centralt för att skapa en produkt som tål masugnens höga temperaturer.

”Vårt mål i dag är att visa att vi kan producera biokol i den mängd och i den kvalitet som industrin efterfrågar”, säger Tobias Brink.

Ett bolag som gjort framgångsrika försök med biokol är metallpulvertillverkaren Höganäs. Bolaget släpper ut omkring 200.000 ton koldioxidekvivalenter per år. För att nå fossilfrihet måste bolaget ersätta fossilt kol med klimatneutrala alternativ och utveckla nya processer, berättar Ryan Robinson, utvecklingsingenjör på Höganäs.

”Vårt mål är det samma som för många andra europeiska företag, att bli klimatneutrala till 2045. Utöver biokol finns det få alternativ till det stenkol vi i dag använder i våra processer. De flesta bolag i järn och stålbranschen kikar i dag på biokol.”

Nästa år kommer Höganäs att utöka sin satsning genom att byta ut tjugo procent av det fossila kolet under en hel månad. Det innebär att bolaget kommer behöva stora mängder biokol.

”Under testet nästa år kommer vi använda en traditionell träkol men för att nå våra utsläppsmål behövs biokol som är skräddarsytt för våra processer. Det finns knappt några producenter som gör kol med de egenskaperna och utbudet är för litet för att vi i dag ska kunna börja använda biokol i större skala”, säger Ryan Robinson.

Hur ser det ut på kostnadssidan?
”Det kommer att bli dyrare för oss att byta till biokol och det är en kostnad som vi kommer att behöva dela med våra kunder.”

Han pekar även på ett annat problem med användningen av biokol, nämligen att biokol av den kvalitet som krävs för tillämpning i stålprocesser till stor del måste vara baserad på skogsråvara.

”Skulle svensk stålindustri helt övergå till biokol skulle det inte finnas någon skog kvar”.