Nyhet -
”Skälig levnadsnivå” -juridiskt gummibegrepp som kan tas till bottennivå
En avgörande i Stockholms förvaltningsrätt sätter en ny och otroligt låg nivå på vad som kan räknas som ”skälig levnadsnivå”. Equal har överklagat beslutet till kammarrätt men ännu inte fått resultatet därifrån.
Urban Persson går på försörjningsstöd sedan många år tillbaka. Det blir lätt så med ett trasslande hjärta som gör att han inte kan eller får arbeta fullt ut, ett gammalt fängelsestraff och dessförinnan en lång period i hemlöshet på amfetamin. Urban som numer är drogfri och har bott på ett stödboende med möblerade rum fick en träningslägenhet under hösten 2018. Han var glad som snus men då han inte hade några möbler ansökte han om det som på socialtjänstspråket kallas ”hemutrustning”. Kort sagt möbler och husgeråd så att man kan bo och leva som en normal människa i Sverige 2019.
Beviljades 2 839 kronor
Urban ägnade ganska lång tid åt att kryssa för olika möbler ur IKEA-katalogen. IKEA som är det billigaste stället han vet om man ska köpa nya grejer. Och nya grejer är ju bra om man inte vill sprida vägglöss. Han tog i lite i överkant och ansökte om hemutrustning för lite drygt 14 000 kronor. En summa som ju inte är överdrivet hög om man tänker på kostnader för möbler.
Rullgardinen gick ner för Urban när han beviljades 2 839 kronor av socialtjänsten i Hässelby-Vällingby för att möblera upp en helt tom träningslägenhet på 71 kvadratmeter. Skälig levnadsnivå uppnås på detta sätt sade man från socialtjänstens sida.
”Jag vet inte om jag känner för att flytta”, tvekade Urban, ”hur fan kommer det att bli där i en tom lägenhet”.
Urban flyttar
Vi hjälpte honom att göra en överklagan och han flyttade iväg. Vi hörde inte av honom något vidare på tre månader men så hörde han av sig. Domen från förvaltningsrätten hade kommit. När vi hälsade på hos Urban var sovrummet helt tomt eftersom han inte kunnat köpa en säng. I köket hade några grannar förbarmat sig över honom och gett honom ett slitet köksbord och två stolar. Han sov på en soffa han köpt och där satt han och tittade på tv.
– Ja, ni ser hur det är, berättade Urban. Ibland i mina deppigare stunder ångrar jag att jag flyttade. Det var bättre på stödboendet. Jag kan ju inte ta hem några polare till det här. Det är ju misär. Vad ska vi göra här i mörkret?
Dom från förvaltningsrätten ger socialtjänsten rätt
Jag fick läsa förvaltningsrättens dom i målet. En ganska deprimerande läsning som verkar utgå från domarens livsförutsättningar och inte från Urbans. Domstolen skriver: ”Det ingår visserligen i begreppet skälig levnadsnivå att ha ett hem som fungerar tillfredställande, men det finns ingen allmän rätt för dem som har dålig ekonomi att få ekonomiskt bistånd till komplett utrustning av bostaden”.Sedan hänvisar domstolen Urban till att ”genom planering, sparande, lån och gåvor från nätverk, begagnatmarknaden etc” uppnå skälig levnadsnivå.
Ur vår överklagan
Alla dessa skrivningar förutsätter ett annat liv än det Urban har. Vi skrev följande i överklagan till kammarrätten:
”Urban har gått på försörjningsstöd under många år. Som mottagare av försörjningsstöd lever man på riksnormen plus omkostnader. I Urbans fall är det drygt 4 800 kronor i månaden efter hyran.
Försörjningsstödet är inte indexreglerat och det finns många undersökningar som visar att försörjningsstödet urholkats sedan det introducerades genom den nya Socialtjänstlagen 1982. Om försörjningsstödet hade följt den allmänna prisutvecklingen i samhället sedan 1982 hade det idag legat på mellan 7 – 8 000 kronor. Då hade det funnits möjligheter att planera och spara. Idag gör det inte det.
Den statliga myndigheten Pensionsmyndigheten skriver på sin hemsida:
”En skälig levnadsnivå innebär att du ska ha tillräckligt med pengar kvar att leva på efter att du har betalat för ditt boende. Som skälig levnadsnivå räknas 5 758 kronor per månad (2019) för dig som är ensamstående”
Enligt Pensionsmyndigheten är Urban alltså 1 000 kronor i månaden från att uppnå skälig levnadsnivå. Ifrån denna låga nivå menar domstolen att Urban ska planera sin ekonomi och spara till ett bohag. Vi menar att det inte är möjligt. Åtminstone inte för någon som inte har några reserver att ta av. Och det har inte Urban.
Dessutom inträder en sorts sparförbud när man går på försörjningsstöd. Om Urban mot förmodan skulle lyckas spara pengar över flera månader skulle handläggare på Ekonomiskt bistånd räkna av detta mot biståndet. Varje månad får man som bidragstagare redovisa sina bankkonton. Finns där en summa på större belopp räknas denna av mot innevarande månads försörjningsstöd. Alternativet är att man som bidragstagare tar ut pengar från sitt konto och sparar dem kontant till en större summa. Detta börjar då tangera bidragsbrott och det är väl inget domstolen vill uppmuntra till. Att Urban ska kunna spara till ett bohag som ger honom en skälig levnadsnivå är en konstruktion. Inget annat.
Urban saknar i stort nätverk. Hans umgänge består av personer i missbruk eller person som befinner sig i liknade situation som han. De har inga större summor att låna ut och hur ska Urban betala tillbaka lånen domstolen hänvisar till, om han lyckas utverka några lån?
Begagnatmarknaden etc
Om Urban hittar en billig möbel på begagnatmarknaden återstår problemet att transportera den. Urban har ett hjärtfel och har en pacemaker inopererad. Han kan inte och får inte lyfta tungt. Urban saknar dessutom både bil och körkort. Den billiga möbeln blir inte särskilt billig om man räknar med kostnad för transport och bärhjälp. Även detta visar sig således vara en svepande formulering utan verklighetsförankring.”
Slumpen avgör vad man får för bistånd
Så efter tre månader sitter alltså Urban i en lägenhet utan säng, soffbord, lampor, mattor, gardiner, etc. Är detta skälig levnadsnivå? Om förvaltningsrättens resonemang om att han ska vänta och så småningom på något magiskt vis ska uppnå skälig levnadsnivå är frågan: Hur länge ska han vänta? Hela frågan blir ännu värre eftersom olika stadsdelar runt om i staden tolkar begreppet hemutrustning i träningslägenhet olika. En stadsdel använder sig rutinmässigt av ett femtedels prisbasbelopp, cirka 9000 kronor. En annan låter personerna i träningslägenhet hyrköpa hemutrustning så att man ska uppnå en skälig levnadsnivå. Andra får summor om 7 500 kr. och liknande. Det verkar vara slumpmässigt beroende på vem han är, vilken handläggare man har, vilken chef ens handläggare har och vilken man är knuten till. Men trots det ska ju socialtjänsten i staden vara jämlik. Åtminstone enligt staden själv.
Återgång till välgörenhetssamhället
Med risk för att bli lite högtravande, och det måste man få bli ibland, tar vi med de sista meningarna i vår överklagan:
”Vi menar att detta mål är viktigt. Förvaltningsrättens dom i detta mål innebär, om den blir vägledande, en återgång till det välgörenhetssamhälle Sverige i en gång i tiden var. Fattigt folk blir beroende av rikt folks nådegåvor för att klara av att leva ett liv som andra. Det är inte rimligt och det kan inte vara lagstiftarens intentioner att socialtjänstlagen ska tolkas på detta sätt.”
Per Sternbeck
Läs också…
Hemma hos reportage: Avskalat och rent hos kände designern Urban Persson
Ska ett försörjningsstöd bestämma hur bidragstagare får klä sig också?
