Slutstation rättspsyk 2019

M sitter på Karsudden. Våld mot tjänsteman. Han började brottas med poliser inne på en polisstation. M har autism, en intellektuell funktionsnedsättning och av och till psykoser. M förstår inte. M kan bli arg för ingenting. Hans familj har under långa tider haft M hemma hos sig men det går inte. De blir för illa slagna. Ingen verksamhet ute har klarat av att hantera honom. Nu är han intagen på rättspsyk. Kommer han någonsin att komma ut?

Jag har ett möte med Ms mamma och syster. De är förbannade och upprörda. Under ett par veckor har de försökt att förstå vad som hänt deras son och bror. Vad han är på för ett ställe, varför, och vilka regler som gäller där och hur han ska komma ut. Jag försöker förklara men misslyckas ganska kapitalt. Efter att i tio – tolv års tid ha försökt att fullt ut förstå rättspsykiatrin och hur den fungerar, inser jag att det här inte kommer att gå.

Utvecklades inte som andra barn

M föddes i ett land i västra Afrika i mitten på 90-talet:
-När han var ett år kunde han säga ”mamma”, ”yes”, ”no” och några andra ord, berättar mamma Vicky. En dag slutade han prata. Vi trodde att han hade fel på tonsillerna. Vi tog honom till en specialist men han kunde inte berätta oss vad det handlade om, det fanns inga problem med varken tunga eller ögon. Efter en tid började M prata igen. Men när tiden gick kunde vi se att han inte utvecklades som andra barn. Han kunde gråta för ingenting, skratta för ingenting, bajsade på sig. Han kunde inte lära sig saker.
– Han kan fortfarande inte läsa och inte skriva annat än sitt namn. Han blir arg för ingenting, berättar Vicky.

Intagen på LPT

I Sverige utreddes M av BUP som konstaterade autism och intellektuell funktionsnedsättning. Botkyrka kommun skickade honom 2014 till en institution i Märsta, sedan en annan i Järna. Han började i särskolan där och kom snart ihop sig med en annan elev. M blev huggen i fingret med en kniv. De två kunde inte vistas i samma lokaler och det slutade med att M fick flytta. Han flyttades till en annan institution, Linden. Han var där i tre månader tills de inte klarade av att ha honom där. En dag fick Vicky ett samtal från psykiatrin i Södertälje. Linden hade skjutsat honom dit och han var nu intagen på tvång, LPT. Det visade sig vara den första i raden av märkliga förflyttningar och aktioner från olika behandlingshem och boenden utan att man involverade familjen.

Neddrogad på omsorgsboende

M blev bättre inne på psykiatrin och flyttades till ett HVB-hem, Linnea omsorg. Där fick han en egen assistent och vårdsamordnare.
– Det var kaos där, berättar Vicky. Han fick medicin så han skakade, det kom fradga ur munnen och han svimmade på toaletterna. Han somnade överallt. Vi tog honom till kyrkan men han somnade där också. När de tog upp det med läkaren svarade hon att så länge M bodde där skulle hon inte sänka hans medicindos.
– M har svårt för nya människor. Boendet bytte personal hela tiden och hade ingen koll. Polisen hämtade honom gåendes på järnvägen, vid flera tillfällen

Vicky började begära ut journaler från Botkyrka kommun för att få kontroll över vad som hände. Då började Botkyrka begära att M skulle sättas under förvaltare. Överförmyndarnämnden beviljade inte förvaltare pga av för hög risk för den som skulle utses till det. Trots det begärde Botkyrka förvaltare 5-6 gånger.
Det gick inte bra på Novalis Gymnasiesärskola heller. M satt och sov på lektionerna, drogad av alla mediciner. Han blev utestängd från att vara med i verkstan. De var rädda för att låta honom använda verktyg.

Omsorgsboendet ville bli av med honom

2016 flyttade Vicky till Huddinge. De gjorde en ansökan om boende för M och tog kontakt med kommunen som föreslog boende i egen lägenhet med assistent för M och att han skulle bli inskriven på Conexi, ett företag som utför daglig verksamhet i kommunen. M bodde ännu kvar på boendet i Järna och skulle flytta till Huddinge så småningom. Men så skulle det inte bli visade det sig.
Utan att informera någon i familjen skjutsade personal från Botkyrka M till Nyköping och lämnade honom där. De sa till honom att han inte kunde bo kvar i sin lägenhet på boendet i Järna då denna skulle renoveras. De dumpade honom.
– Jag ringde honom för att höra hur det gick på Conexi den kvällen, berättar Ms syster Karen. Han berättade att han var i Nyköping. Jag hämtade honom därifrån mitt i natten och skjutsade honom till lägenheten i Järna som inte alls skulle renoveras. Hans boende ville bli av med honom.

Tumult i Botkyrka kommunhus

Det är i februari 2018. Vicky har begärt ut journaler, äntligen fått dem utskrivna och ska hämta dem i Botkyrka kommunhus i Tumba. Väl inne i kommunhuset ringer Karen som måste ha hjälp med något. Vicky åker iväg på en kortis och lämnar M i receptionen. Efter tio minuter är hon tillbaka. Hon ser en polisbil utanför kommunhuset och anar att det handlar om M vilket det naturligtvis gör. Konflikt har uppstått och M blir pepparsprayad och slagen med batonger av polisen. Han förs till arresten i Flemingsberg, släpps efter två timmar och går till en lägenhet han har tillgång till i närheten Vicky hyr till honom.

Omsorgsboendet slängde ut honom

Linnea omsorg i Järna hade fått nog. De ville bli av med honom en gång för alla, De packade ihop hans saker och slängde de utanför Vickys lägenhet. Sedan förde de honom till polisen i Södertälje

Polisen där ville de inte ta emot honom eftersom de inte kunde göra något, men det slutade med att M fördes till polishuset i Flemingsberg ännu en gång. Där fick han en SL-biljett av polisen och uppmanades att uppsöka socialjouren
– M vet inte vad socialjouren är för något, berättar Vicky, men han känner igen polisen och vet vad det är för något. Han gick tillbaks och sa att han ville ha nånstans att bo och att han ville ha mat. Nu får du gå härifrån sa polisen och så blev det bråk inne på stationen. M blev utkastad i februari natten utan kläder och med en skadad fot.

Kommunerna släppte taget – familjen fick kliva in

Kommunerna släppte taget och verkar inte ha för avsikt att ta tag i det. M har bott i lägenheten Vicky hyr åt honom. Det är familjen: Vicky, Karen, Ms yngre bror, som har vårdat honom fram tills i februari i år. De har, på något sätt, klarat av att utföra det som omsorgsboenden inte klarar av. Men det är ju inte hållbart eller rimligt att en familj ska ta ett så stort ansvar. Man orkar inte i längden.
Den 15 januari i år ägde rättegången rum. Våld mot tjänsteman. Vicky var på förhör i maj 2018. Advokaten som kopplades in ville att M skulle erkänna sitt brott – för att M skulle undvika fängelse. I november blev M värre och värre i sitt utåtagerande. Han blev inlagd i två månader med psykos. Familjen tog honom från den psykiatriska avdelningen till rättegången. Domaren beordrade en rättspsykiatrisk undersökning. I mars kom domen och M blev intagen på Helix för att efter några månader förflyttas till Karsudden.

Familjen tror att rasism spelar roll för bemötandet

Familjen är hårt prövad och sargad efter alla påfrestningar. Ms yngre bror är djupt deprimerad och har fått epilepsi av all stress som situationen fört med sig. Vicky är desperat och arg över att hennes son befinner sig där han gör, över familjens situation och att hon blivit så nergjord:
– Vi har varit, och är helt utestängda från vad som händer med M, säger Vicky. I journalerna jag hämtade ut från Botkyrka stod det mer om mig, och hur olämplig och jobbig jag var än vad det stod om M och hans vårdbehov.
– M har autism, han har intellektuell funktionsnedsättning, han har psykoser. Det är ju inte hans fel att han gör som han gör. Han kan inte annat.

Både Vicky och Karen tror att Ms hudfärg spelat roll. Att han blivit och blir illa behandlad för att han är svart. När jag säger att jag faktiskt inte tror det, utan att det här är en komplicerad situation som inte är jättelätt att lösa, blir de förbannade. De går från mötet i vredesmod. Man hade ju kunnat släppa det där. Men M och hans situation ställer många svåra frågor:

Frågor

Är en person med Ms djupa problematik ansvarig för sina handlingar? I Sverige är han det. I andra länder inte. Intar Sverige en rimlig hållning i detta?
Men det finns ju också en praktisk problematik. Oavsett om han kan styra det eller inte så är han våldsam när han blir arg. Vilka ska bli utsatta för våldet? Under det sista året, när kommunen släppte taget, var det familjen som blev det.

Är rättspsykiatrin rätt ställe för en person som M? Nej, det är väl inte det. Hur ska han någonsin komma därifrån då villkoret för att han ska göra det är att det inte ska finans någon risk för återfall i brott? Så länge kommunen inte hittar, eller inte vill hitta, ett sådant alternativ, kommer han att bli kvar.

Slutstation Rättspsyk?

Rättspsykiatrin är på många sätt samhällets sista utpost som inte kan bli utsatt för neddragningar i lika hög utsträckning som annan sjukvård. Det leder till att man där, ännu, har en tillräckligt hög personaltäthet och struktur, för att kunna hantera personer som M. För några år sedan kom en bok som handlade om kvinnor med svårt självskadebeteende som hamnade på rättspsyk för att ingen annan enhet i psykiatrin hade tillräcklig personaltäthet. Den hette Slutstation Rättspsyk. Namnet är fortfarande ytterst aktuellt.

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs också…
Chefsöverläkare på rättspsyk i Sundsvall indrivare åt kronofogden
Säker tristess på Helix
Inför tillfälligt stopp för ECT i tvångsvård