Vattenbrist

Den här krönikan är tillägnad er som inte har vattenkranar.

Det kom en lapp i min brevlåda.
“Vi kommer under två dygn stänga av vattnet i ditt område mellan kl. 08.00 – 18.00 för underhåll av vattenledningsnätet”.
Panik!
Duscha! Borsta tänderna! Brygga kaffe! Koka potatis och ris! Diska! Mitt kvällste!
Allt som blev kopplat till vatten for genom mitt huvud.
I min tacksamhet att jag till trots fick en varning. Än att det skett en oförutsedd olycka där vattnet är borta i nästan en vecka. Dygnet runt!
Jo det har man upplevt, för länge sedan. Det blev till att våldgästa farmor och farfar då, ett par mil bort. De blev glada för mitt besök.

Det slog mig att jag kan ju faktiskt duscha innan kl. 8 eller efter 18. Likaså med att diska.
Eller så låter jag bli. Tror inte jag får besök under dessa tider just under de två dygnen.
Om inte annat kan jag ju be om ursäkt för att jag stinker lite mer än normalt, och att min disk luktar illa.
Ska hälla upp vatten och förvara i kylskåpet. Vad är det som säger att jag mellan dessa klockslag förväntas använda mer vatten än jag gör annars?
Det blev ändå ett par PET-flaskor och någon kanna med vatten i kylskåpet. En skurspann fylldes för att kunna spola på toa.

Är uppe med tuppen. Duschen blev av och kaffet likaså innan kl 8.

Under dagen går jag ett par gånger till kranen för att dricka vatten och har naturligtvis glömt bort vad som gäller. Det spottar och fräser och smäller i kranen! Javisst ja!
Allt sker av en invand handling som man tar för givet.
Det ska vara vatten i kranen!
Skyller mitt taskiga närminne på min ålder, tänker inte avslöja den…

Som fd. strukturellt hemlös hade man koll på offentliga toaletter. En välfylld vattenflaska ifall man fick huvudvärk eller var törstig.
Tvättade mig med våtservetter. Man luktade gott av allehanda frukter då. Dusch 1 gång i veckan. Tvättade håret i ett handfat.
Jag har inte glömt.

Skäms för mitt panikartade beteende för att vara utan vatten. Det må vara ett I-landsproblem när man får panik över en sådan lyx.
När de två dygnen var över stod det två välfyllda PET-flaskor kvar i kylskåpet. Första tanken var att vattnet var gammalt och jag ville hälla ut det. Tänk om jag blir taskig i magen…
Det gjorde jag inte.
Det dög gott att använda ändå. Och magen mådde bra.

Skribent: Nettan
info[@]equalsthlm.se
070-7972029