ADHD-epidemin fortsätter – nu har fler vuxna än barn ADHD

Förskrivningen av ADHD-mediciner fortsätter att öka i Sverige. Är det rimligt? Vilka konsekvenser får det?

Receptarien Gunnar Bergendahl har gått igenom statistiken för förskrivning av ADHD-medel. Statistiken visar att förskrivning av ADHD-medel fortsätter att öka på bred front landet. Det är nu cirka 190 000 personer som får dessa medel. Det är fler vuxna än barn som får ADHD-medel och i åldersgruppen 20 – 64 är det fler kvinnor än män som får preparaten. Intressant att notera är stora skillnader av uttag på medlen, månad för månad. Inför jul och nyår ökar uttagen. I samband med sommarlov minskar uttagen. Människor verkar alltså använda dessa preparat för att hantera stress och press, för sig själva och för sina barn.

ADHD-medicin – livsstilsmedicin?

Det förskrivningsmönstret därmed berättar är att ADHD-medel av många (absolut inte alla), används som en sorts livsstilsmedicin, som man väljer att ta till, beroende på hur livet ser ut för tillfället. I stället för att samhället anpassar sig efter människorna får dessa ta till mediciner för att anpassa sig till samhället. Och som en följd av det, blir resultatet att föräldrar i stället för att leva ett långsiktigt hållbart liv för sig och sina barn, tar till mediciner för att orka med att leva efter de normer samhället sätter upp.

Nu har två % av befolkningen ADHD – snart fyra

Det finns i nuläget inga indikationer på att ADHD-medel ställer till stora problem för människor som tar dem. Tvärtom finns många exempel på att dessa medel fungerar väldigt bra för personer med svår ADHD. Men när det börjar bli upp emot 2 % av befolkningen som redan nu har diagnosen och det finns beräkningar som talar om en förekomst av ADHD på 2 – 4 % av befolkningen (Källa: viss.nu, kunskapsstöd till Region Stockholm) måste man ställa en del obekväma frågor.

Undanträngningseffekter av ADHD

Redan nu ser man undanträngningseffekter där personer med svår psykisk sjukdom får mindre del av den psykiatriska ekonomin därför att ADHD-utredningar, medicininsättningar, behandlingar, kontroller tar väldigt mycket resurser i anspråk. Det börjar nu också komma in rapporter om allt fler människor som fått ADHD-diagnos vill bli av med diagnosen för att den ställer till problem vad gäller yrkesliv, körkort och annat. Kommer det startas mottagningar för avdiagnosticering i en framtid?

Rimligt med så mycket resurser på ADHD?

Är det rimligt att regionerna lägger så mycket pengar och resurser på en diagnos med medföljande medicin, som för många fungerar som en sorts livsstilsmedicin?
Eller är det mer rimligt att samhället anpassar skolan för barn som har det lite svårare så att de får den hjälp de behöver utan krav på diagnos (vilket är det som gäller nu trots lagtexter om motsatsen)?
Är det mer rimligt att det blir mer jämställt mellan kvinnor och män beträffande vem som tar ansvar i hemmet?

Skribent Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se

Läs också…

Att kunna tänka två saker samtidigt – en text om debatten kring ADHD
Norsk undersökning visar: Många barn med ADHD har inte ADHD