Använd §22 i LVU för att slippa omhänderta barn

Tidöpartierna vill stifta nya lagar som ska göra det lättare för socialtjänsten att omhänderta barn som riskerar fara illa. Samtidigt finns lagstiftning på plats, §22 LVU, som ger en möjlighet att ingripa tidigt mot barn och unga så att de inte riskerar fara illa. Men lagstiftningen används inte.

Diskussioner om gängkriminaliteten fokuserar på dess existens i stället för vilka lagar som faktiskt finns. Hur partierna formulerar ett samhällsproblem har effekter på vad allmänhetens syn på det är. På detta sätt har politiker möjlighet att spela på allmänhetens känslor och rädslor för att sedan påverka deras acceptans kring vilka åtgärder som aktualiseras, oberoende av hur inskränkande på individers rättigheter de kan vara. I nuläget ser det inte ut som att antal barn och unga som hamnar i gängkriminalitet sinar.

§22 LVU ska användas innan problemen blivit för stora

Med stöd av 22 § LVU kan socialnämnden fånga upp unga i riskzonen tidigt för att vända en negativ utveckling. Socialnämnden har möjlighet att, oberoende av samtycke, besluta att den som är under 20 år ska hålla regelbunden kontakt med en särskilt kvalificerad kontaktperson eller delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten. Bestämmelsen tar sikte på barn och unga med missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende. Lagstiftningen har sin tydliga utgångspunkt i att vård utanför det egna (§3 LVU) hemmet enligt LVU är en sista utväg för samhället att hjälpa en ung person med ett socialt nedbrytande beteende.

Det finns en viktig skillnad mellan 3 § och 22 § LVU vad gäller beteendet. En förutsättning för vård enligt 3 § LVU är att den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom det aktuella beteendet. Beslut enligt 22 § syftar till att fånga upp situationer då en sådan påtaglig riskännu inte föreligger. I stället ska man kunna anta att den unge till följd av beteendet kommer att behöva beredas vård om beteendet fortsätter. Förebyggande insatser enligt 22 § LVU är tänkt att just förebygga att situationen blir så allvarlig.

Involverar civilsamhället som kontaktpersoner

Personer som kan vara aktuella som kontaktperson är t.ex. tjänstemän inom socialtjänsten, polisen, skolan, ideella organisationer och kyrkliga samfund eller personer inom idrottsrörelsen. I många fall kan det krävas att kontaktpersonen i sin profession har erfarenhet av att arbeta med barn och unga med beteendesvårigheter. Det är viktigt att det läggs stor omsorg på att rekrytera lämpliga personer i varje enskilt fall. Nämnden har ansvar för att kontaktpersonen får det stöd den behöver för att kunna klara sin uppgift.

Stora kostnader att inte göra något – eller vänta

I en rapport (2023) bedömer Polismyndigheten att omkring 1 000 barn och unga ansluter sig till lokala kriminella miljöer varje år. Ingvar Nilsson, nationalekonom har studerat utanförskapets kostnader i över 40 år. Ingvar Nilsson och hans kollegor har landat i slutsatsen att samhället måste sluta ha ett kostnadstänk och i stället ett investeringstänk. I en rapport från 2021 uppskattar Ingvar Nilsson och Eva Lundmark Nilsson att den totala kostnaden för en gängkriminell under 15 års tid kostar samhället nära 24 miljoner kronor.

§22 används inte i Stockholm för att ungdomars problem anses för stora

Socialinspektörernas i Stockholms rapport (2017) gällande ungdomar med socialt nedbrytande beteende visade att samtliga ungdomar som deltog i undersökningen i stadens ytterområden hade stora skolproblem, hög grad av normbrytande beteende, befann sig i olämpliga miljöer och hade antisocialt umgänge. Merparten av ungdomarna hade ett tidigare barnärende. Den vanligaste placeringsformen var §12 LVU placering på SIS-institution. Mellantvång enligt §22 LVU tillämpades inte då många av ungdomarna i stadens ytterområden av socialtjänsten uppfattades ha för svåra livsöden och att det därför inte bedömdes vara realistiskt att sikta på att ungdomen skulle få ett ”vanligt liv”. Trots att en grundläggande förutsättning för att förstå barn och ungdomars sociala problem är det faktum att samhällsstrukturerna ger olika förutsättningar för människor.

22 § LVU används sällan

Avsikten med 22 § LVU är att paragrafen ska verka som en länk mellan LVU och SoL för att täcka de glapp som kan uppstå mellan frivillighet och tvång (Prop. 1984/85:171). I propositionen till den gamla LVU-lagstiftningen (1984/85:171) framkommer att 22 § lades till i LVU år 1985. 22 § LVU kan benämnas på flera sätt, såsom mellantvång, öppenvårdstvång eller förebyggande insatser enligt 22 § LVU. Det saknas i nuläget aktuell kunskap om tillämpningen av 22 § LVU. Barnskyddsutredningen konstaterade i sitt betänkande Lag om stöd och skydd för barn och unga (SOU 2009:68) att möjligheten till öppna insatser utan samtycke enligt 22 § LVU sällan används. Socialchefsrapporten 2023 (Vision) visar även att människor som söker socialtjänstens stöd riskerar att inte få den hjälp de har rätt till enligt lag. Sammantaget är denna brist på tillämpning av befintlig lagstiftning rättsosäker och bör oroa och lyftas av politiker på alla nivåer i stället för vidare utredningar.

Socialtjänsten måste jobba med de möjligheter som finns

Tidöpartierna lyfter vikten av att rädda barn i riskzonen för brott. Socialtjänsten sägs hindras av en lagstiftning som inte skulle gå i takt med tiden. Man bortser då från rätten för socialtjänsten i befintlig lagstiftning men som inte tillämpas att fatta beslut mot unga i riskzonen som en förebyggande insats enligt LVU 22 §.

Det är nu dags att politiker och sociala myndigheter börja jobba med de möjligheter som redan finns i stället för att göra politiska poäng på problemen. Verktyget finns på plats (§22LVU) men tillämpas inte i den utsträckning som krävs för att ge de ”gängkriminella” barnen och ungdomarna en möjlighet till ett gott liv på lika villkor som övriga barn och ungdomar. Socialtjänsten bör rekrytera kontaktpersoner från ideella organisationer som har erfarenhet och kunskap om de svårigheter och problem målgruppen har.

Skribent Jocelyne Ängeslevä
070-797 20 29
info@equalsthlm.se

Läs vår artikelserie om LVU-kampanjen