Social nedrustning för att få ner hemlösheten

Den akuta hemlösheten i staden ska ha minskat med 30 % enligt staden själv. Staden tillskriver detta sin satsning på uppsökare men framförallt på metoden Bostad först som socialborgarrådet Jan Jönsson nämner så fort hemlösheten kommer på tal. Man ger bilden av en godhjärtad och intresserad socialtjänst som målmedvetet trycker tillbaka hemlösheten genom strukturella satsningar. Tänk om det vore sant – men det är dessvärre inte det.

Kan hemlösheten i en stad minskas utan att man bygger fler bostäder som fattigt folk har råd bo i, utan att fler akutboenden och stödboenden öppnas, utan att fler lägenheter ges till stadens socialtjänster av fastighetsägarna att användas till personer som är hemlösa?
Ja, det går tydligen, enligt staden själv. Frågan är dock om det är en verklig minskning, eller om staden minskat på hemlösheten genom administrativa åtgärder, vill säga man får på olika sätt bort hemlösa ur de egna rullorna, eller fysiskt från staden.

Akut hemlöshet har minskat med 60 personer

I en artikel i Dagens Nyheter publicerad den 12 april står följande att läsa (låst artikel):
”Enligt den senaste mätningen var 2 379 personer över 20 år hemlösa i Stockholm. Av dem bedömdes 1 104 vara akut hemlösa, en minskning med 60 personer jämfört med 2018. Av de akut hemlösa sov 114 personer utomhus, övriga bodde på akutboenden, campingplatser, vandrarhem, tillfälligt hos släktingar eller bekanta, i skyddat boende eller på institution som till exempel fängelse eller sjukhus”.

”– Vi har färre hemlösa bland dem som är mest utsatta, det är bra. Det betyder att vår satsning på fler uppsökare gett resultat. Det gör det ännu viktigare att vi har resurser att lotsa dem vidare så att de av egen kraft kan ta tag i den situation de befinner sig i, säger Jan Jönsson.”

”Stora delar av minskningen tillskrivs satsningen på Bostad först. Den hemlöse som beviljas den insatsen får en bostad och sedan hjälp med eventuella insatser mot missbruk eller psykisk ohälsa. I Stockholm har över 200 lägenheter förmedlats till hemlösa sedan 2016, för närvarande har 112 personer ett hyreskontrakt i den här formen. Fastighetsbolagens mål är att lämna ytterligare 50 lägenheter under 2022.”

”– Vi kommer att fortsätta utveckla Bostad först. Det har visat sig vara väldigt framgångsrikt, konstaterar Jan Jönsson.”

“En ”socialtjänst i världsklass” beviljar alltså inte hemlösa med t ex Parkinson, kronisk cancer ett eget rum!”

Minskar Bostad Först verkligen hemlösheten?

Före införandet av Bostad Först gav de allmännyttiga bostadsföretagen årligen cirka 500 lägenheter ur sitt bestånd till socialtjänster att användas till bland annat tränings- och försökslägenheter för personer med antingen djup psykisk ohälsa, beroendeproblem eller både och. Man beviljade insatsen träningslägenheter till människor som hade ett missbruk/psykisk ohälsa men som bedömdes klara av att sköta en lägenhet med hjälp av boendestöd. Till exempel människor som kämpade med att minska eller avsluta ett missbruk.

Lägenheterna som nu används i Bostad Först tas ur samma årliga pott lägenheter. Det som hänt är att antalet förmedlade tränings- och försökslägenheter till hemlösa personer som försöker komma till rätta med sina liv på egen hand, minskat till förmån för Bostad Först. Bostad Först där ett av villkoren för att man ska få insatsen är att man är i fullt aktivt missbruk plus att man har en rad andra problem. Det går alltså inte att påstå, som Jan Jönsson så ofta gör, att Bostad Först minskar hemlösheten. Den kan inte göra det eftersom lägenheterna kommer ur samma pott och används till en annan grupp hemlösa än vad de gjorde förut.

Vad händer med ”välfungerande” hemlösa?

Bostad Först träffar en grupp hemlösa personer men vad händer med den grupp som är för ”duktig och välfungerande”?
Ett exempel:
A har just kommit ut ur fängelset efter en längre volta. Han har suttit för drogrelaterad brottslighet, har ADHD och en ganska svår ångestproblematik. Han har svårt att sova i allmänhet. Han har särskilt svårt att sova om han tvingas göra det i samma rum som andra. Vilket han tvingas till av sin handläggare på ekonomiskt bistånd på Enheten för hemlösa. Tvingas till är kanske felaktigt ordval. Han får en särskild summa beviljad för boende, 6000 på vintern. 7000 på sommaren. Denna summa räcker till ”boende” på vandrarhem i flerbäddssal. Men där kan A alltså inte sova. Så nog kan man prata om ett slags tvång.
Han skickar in ett läkarintyg som intygar hans sömnsvårigheter men får till svar av sin socialsekreterare på ekonomiskt bistånd på Enheten för Hemlösa: ”Jag har informerat dig att ett läkarintyg i sig inte ger dig någon rätt att få ekonomiskt bistånd till högre boendekostnad samt gav dig tips att du kan lägga ut 1000 kr eller mera från månads riksnorm, så gör många hemlösa som vill bo i eget rum. Minst en fjärdedel av våra hemlösa är sjukskrivna med läkarintyg. Även dem med mycket allvarliga diagnoser som Parkinsons sjukdom och kronisk cancer beviljas inte ekonomist bistånd till högre boendekostnad och de flesta bor för cirka 500 – 6000 kr/månad…”

I Stockholm, denna stad med en ”socialtjänst i världsklass” som det hette för några år sedan beviljas alltså inte hemlösa svårt sjuka personer i Parkinson eller kronisk cancer ett eget rum. De får passa på sina grejer i flerbäddssalar som alla andra.
A har hittills hållit sig ifrån återfall i både missbruk och kriminalitet men det är en tidsfråga. Just nu är han akut hemlös. Åker han in på kåken igen försvinner han från den statistiken. Vilken framgång! Då har den ”akuta hemlösheten” minskat. Bra för statistiken om inte annat.

Stödboenden för hemlösa personer med missbruksproblem läggs ner

Jag samtalar med en förvaltare, J, på SHIS, Stiftelsen Hotellhem i Stockholm. SHIS, stadens egen bostadssociala stiftelse med ett fastighetsbestånd på drygt 4 200 lägenheter som används för att ge marginaliserade grupper ett boende. Hon har under den senaste tiden fått ägna en stor andel av sin arbetstid att avsluta kontrakt på stödboenden för personer med beroendeproblem som SHIS drivit eftersom socialtjänsterna väljer att inte placera personer där. Detta är en del av en större trend under det senaste året där stödboenden och behandlingshem i Stockholm som inte drivs av kommunen själv får läggas ner i brist på placeringar. Förr om åren har dessa stödboenden varit fulla av hemlösa personer med missbruksproblem och stödbehov. Nu verkar dessa hemlösa personers stödbehov vara som bortblåst. Men vart tar då de som förut placerades på stödboenden vägen?

Tvingas in i slumliknande vandrarhem fullt av vägglöss

G är hemlös, använder amfetamin och har ett knä som behöver opereras på grund av en krossad knäskål. Han har ont, svårt att gå och bodde förut i tält. Han har väntat på operationen i ett och ett halvt år nu. Köerna är långa på grund av pandemin. Han fick ett läkarintyg som angav att han absolut inte får bo i tält i väntan på operation. Detta riskerar att ge honom permanenta skador. Socialtjänsten i Spånga-Tensta beviljade ett boende på Link Hotell i Vinsta till en kostnad av 10 500 kr. per månad. Där skulle han få bo i väntan på operation. Var det sagt. För sedan ändrade sig socialtjänsten. Man tyckte att det var för dyrt och lät honom flytta till vandrarhemmet Brommahus till en kostnad om 7 500 kr för ett enkelrum utan toalett. I hyran inkluderas husdjur i form av vägglöss:
– Det är rena soptippen det här stället, säger G efter att ha sovit några nätter på Brommahus. Han är svårt biten och har klåda. Det värsta av allt, hans grejer som han sparat ihop till ute i Vinsta är smittade och han kommer att tvingas göra sig av med dem.
När han berättar om situationen för sin socialsekreterare blir svaret:
”Lägg in dig på sjukhem då” även fast socialsekreteraren i fråga vet om att det inte finns några sjukhem att ”lägga in” sig på för en person i Gs situation.
Lite senare får G erbjudandet att själv leta nytt boende för samma pris. 7500 kr delat i 30 är 250 kr. För att slippa ett vägglussmittat boende ska G alltså leta reda på ett vandrarhem för 250 kronor natten som han ska bo på varaktigt, med benskada och allt. Han kommer inte att hitta något annat än flerbäddsrum. Det är helt klart så att G för några år sedan hade blivit erbjuden plats på ett stödboende där han kunnat få hjälp i sin situation. Nu hänvisas han till flerbäddsrum på vandrarhem. Inom kort kommer han att välja tältet igen. Men den akuta hemlösheten minskar i staden.

Social nedrustning – ett av stadens verktyg för att få ner hemlösheten

Staden, och främst socialborgarrådet, talar oerhört mycket om metoden Bostad Först som en anledning till minskningen av den akuta hemlösheten. Det finns en betydligt mer spridd och utbredd metod som socialtjänsten använder sig av för att få ner hemlösheten och det är metoden social nedrustning. Social nedrustning används som ett generellt och politiskt begrepp om minskade ambitioner på det sociala området. Det är precis detta vi ser hända just nu – social nedrustning i praktiken. Hemlösa, svårt sjuka personer i tungt missbruk, som förut hänvisades till stödboenden eller behandlingshem hänvisas nu till flerbäddssalar på vandrarhem.
Samtidigt låtsas stadens socialtjänster att allt fungerar bra och att ingen lider skada, vilket man rapporterar till socialborgarrådet. Men alla i ”branschen” vet att detta inte stämmer. Samstämmig forskning visar att hemlösa personer i missbruk har en hög överdödlighet. Viss forskning visar att hemlösa personer i missbruk i genomsnitt lever 17 år kortare än en person i normalbefolkningen. Det är troligt att denna överdödlighet är en lika väl bidragande orsak som Bostad Först till att den akuta hemlösheten minskar i staden. Men om detta ska vi väl inte berätta.

Bostadsbrist går tydligen att lösa för alla grupper – utom för hemlösa

Så, kan hemlösheten i en stad minskas utan att man bygger fler bostäder som fattigt folk har råd bo i, utan att fler akutboenden och stödboenden öppnas, utan att fler lägenheter ges till stadens socialtjänster av fastighetsägarna att användas till personer som är hemlösa?
Nej, det går faktiskt inte.
Stadens egen historik visar att man är kapabel att lösa stora utmaningar när det gäller att ordna bostäder till olika grupper. Det finns på 2000-talet exempel på hur man byggt ett antal tusen lägenheter för till exempel studenter. Så sent som 2016 hade SHIS 2 300 lägenheter. Nu har man 4 200. 1900 lägenheter har ordnats fram på fem år. Dessa har primärt gått till nyanlända. För hemlösa är inga sådana satsningar i sikte. Man får hålla till godo med Bostad Först och en minskning av hemlösheten på två år med 60 personer.

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs också…

• Stadens nya hemlöshetsprogram garanterar fortsatt hemlöshet
• Bygg bort hemlösheten!