Förnekelse satt i system i socialtjänsten

Socialtjänstens ”företagskultur” innebär tystnad, ovilja att ta ansvar och att rätta till misstag.

I radioprogrammet Kaliber skildras hur socialtjänsten i Göteborg får in ett flertal olika orosanmälningar gällande 17-årig kille. Hans mamma är förtvivlad och rädd och säger till socialtjänsten att hon är rädd för att han ska skjuta någon. Socialtjänsten lägger ner orosanmälningarna. En tid senare skjuter han ihjäl en polis. Ansvarig chef på socialtjänsten säger i Kaliber att hon står bakom sina medarbetares beslut – det fanns ingen anledning att ta orosanmälningarna på allvar när dessa lämnades in. Hon säger inte att det är beklagligt det som hänt, att socialtjänsten har ett svårt arbete, att det skedde misstag och att hon som chef tillsammans med sin personal har ett ansvar för det inträffade; hon säger att hon står bakom sina medarbetares beslut.

Stämplar orolig pappa som rättshaverist

Socialtjänsten i Umeå tar emot orosanmälningar från en pappa som är orolig för sin dotters psykiska hälsa och vill att socialtjänsten på något sätt ska agera. Han negligeras, nonchaleras. När han inte ger sig utan framhärdar börjar han betraktas som ett problem av socialtjänstens chefer i Umeå. Han ska hållas kort, hanteras. Som rättshaverist. Trots lagkrav på saklighet.
Man skulle kunna tro att bemötandet av honom och hans dotter ändras när hon får olika psykiatriska diagnoser av BUP, när hon börjar använda droger, när hon blir våldtagen och tvingas fly staden, men inte. Socialtjänstens chefer väljer fortsatt att betrakta honom som problemet och behandlar honom därefter.

Socialtjänsten väljer sida – trots lagkrav på opartiskhet

Socialtjänsten i Västerås har uppenbart valt sida i en konflikt mellan två föräldrar som fått sina barn omhändertagna trots lagkrav på opartiskhet. Kvinnan utmålas utan några som helst bevis eller objektiva fakta för det, som psykotisk, våldsam, kriminell och prostituerad och därför är hon helt olämplig att få hem sina barn. Mannen utmålas av socialtjänstens som samarbetsvillig, och en god pappa som vill sina barns bästa. Man skulle kunna tro att socialtjänsten skulle ändra sig när pappan återkommande lämnar urinprov som visar att han tar olika former av droger, att de skulle backa lite och säga: ”Nej, vi har gjort ett misstag här”, när mannen i domstol döms för hot och trakasserier mot kvinnan. Men inte.
Det är fortfarande kvinnan som är problemet och en totalt olämplig förälder medan mannen utmålas som den goda pappan.

Friserande av statistik satt i system

I Stockholm presenteras statistik avseende rättssäkerheten gällande beslut om socialtjänsternas Ekonomiskt bistånd. Stadsdelarnas inlämnade statistik visar att rättssäkerheten uppgår till 99,9 % år efter år. Att det är en helt omöjlig siffra att uppnå är det ingen som reflekterar över, utan stadsdelarna fortsätter att rapportera in friserade siffror som gör att det ser bra ut. Alla ansvariga tycker att det är jättebra att rättssäkerheten är så hög. Att det sedan inte stämmer fäster ingen något avseende vid.

Socialtjänsten kräver lojalitet – mot socialtjänsten

Man kan kalla detta för anekdotisk bevisföring, absolut. Men i brist på en större undersökning på området kanske man får använda sig av det. Som något slags indikator på ett problem som man kanske kan kalla rättsröta? Problemet handlar om att socialtjänster runt om i landet byggt system, rekryterat personal och chefer, som inte är lojala mot medborgarna och sitt uppdrag, utan tjänstemän lojala mot arbetsgivaren och sin närmaste chef. Det är inget problem med detta om man jobbar i t.ex. privata företag. Då handlar det om att maximera företagets vinst på olika sätt, men arbetet i myndigheter och sjukvård har ett dubbelt uppdrag för de anställda. Man ska vara lojal mot sin arbetsgivare (det står i anställningskontraktet), men man ska också vara lojal med de klienter och patienter som har rätt att få vård och omsorg enligt gällande lagstiftning. Och om det inte är möjligt att uppfylla dessa båda lojalitetskrav, vad gör man då?

Företagskultur hos socialtjänsten leder till personalflykt

En tydlig trend är att allt fler offentliga arbetsgivare kräver lojalitet av de anställda som mot ett privat företag. Medarbetare som hävdar den andra lojaliteten, mot medborgarna, passar inte in, får gå.
I samma ”företagskultur” ingår att inte erkänna fel, brister och misstag, att alltid rapportera positiva siffror uppåt i organisation. I förlängningen till politiken som har mycket svårt att förhålla sig till klagande medborgare eftersom ju politiken alltid får rapporter om hur bra allt går, och är. Resultatet blir en sjuk och ljugande organisation präglad av lågt i tak och tystnadskultur. De främsta förlorarna på detta är ”kunderna”, medborgarna. Om vi till detta sedan lägger krav på besparingar och budgetdisciplin och en arbetsmiljö där man ständigt har lite för mycket att göra, är det inte konstigt att det blir personalflykt. Vilket är det vi ser händer just nu i socialtjänst (den beror inte på den s k LVU-kampanjen) och i sjukvården.

Socialtjänster runt om i landet behöver göra upp med förskönande och friseringar av siffror, man behöver diskutera och klargöra vad uppdraget är och varför man finns till. Man måste få in en kultur av självrannsakan och kritisk granskning av sig själv och sina metoder och framför allt, man måste börja med det grundläggande; följa gällande lagstiftning.

Skribent Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se

Läs också…

Stockholms stad ljuger om rättssäkerheten – vi har siffrorna!
Socialtjänsten är i en allvarlig kris