Informerat samtycke – undvik att bli lurad av din läkare!

Hundratusentals människor i Sverige tar varje dag ett piller, förskrivet från någon del av svensk sjukvård, som på ett eller annat sätt påverkar deras psyke. Enligt gällande lagstiftning skulle alla dessa människor ha fått tillräcklig och korrekt information om pillret av förskrivaren. Många delar av sjukvården undanhåller väsentliga fakta och förmedlar falsk information.

Equal presenterar här professor David Cohens blankett för informerat samtycke vid psykiatrisk läkemedemedelsbehandling som ett sätt för patienter att få korrekt information av sin läkare.

Socialstyrelsen skriver i sin handbok för vårdgivare, chefer och personal från 2015: ”Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig” följande:

”En god vård ska bland annat kännetecknas av att den är individfokuserad, jämlik och säker. Den ska genomföras i samråd och med respekt för patientens självbestämmande och integritet.” (Förordet)

Det låter vackert och vackrare blir det. På sidan 31 står följande:

”Det är viktigt att rätt information ingår som en del i all vård och behandling för att främja patientens säkerhet, delaktighet och medbestämmande i vården. Informationen får inte ges slentrianmässigt, utan måste anpassas till den aktuella patientens förutsättningar och behov i den aktuella vårdsituationen (prop. 1998/99:4 s. 24).”

Hur ser då denna informationsplikt ut i praktiken när det gäller psykofarmaka? Det vet väl egentligen ingen. Men om man helt ovetenskapligt återger berättelser hos de som ringer till Equal och har fått problem av sina psykofarmaka så har i stort sett ingen blivit informerad om riskerna. Visst har det nämnts för vissa att bensodiazepiner är beroendeframkallande och att neuroleptika har ”smärre” biverkningar men regeln är att detta har tonats ner. När det gäller så kallat antidepressiva SSRI-preparat nämns oftast inga biverkningar alls vid förskrivnignstillfället. Tvärtom förskönas de. Patienter berättar hur SSRI av deras läkare kallats ”näring för hjärnan” eller hur de sålts in med orden: ”Är det inte dags att må lite bra nu?” och liknande. Man kan troligtvis utgå från att det är så det ser ut i de flesta fall när det gäller psykofarmaka. Dessvärre är detta inte bara ett svenskt fenomen utan i hög grad internationellt. Detta uppmärksammades tidigt av professor David Cohen vid UCLA som utvecklade en blankett för informerat samtycke vid psykofarmakaförskrivning. Vi har översatt denna blankett till svenska och uppmanar alla patienter att ta med den till sin vårdcentral för att ha en initierad diskussion med sin läkare inför en eventuell insättning av psykofarmaka. Använd den som ett verktyg. Om ni prövar tar vi gärna emot rapporter på reaktioner från sjukvården.

Om formulär för "godkännande av psykiatrisk läkemedelsbehandling"

Formuläret som visas nedan skrevs första gången 1991. Det ingick i ett paket med informations- och opinionsmaterial som David Cohen utarbetade för en grupp nuvarande och före detta psykiatriska patienter som deltog i hans workshops om psykiatriska läkemedel. Syftet med formuläret var att, ur ett kritiskt perspektiv, sammanfatta lite information om psykiatriska läkemedel och det sammanhang de förskrivs i, vilket kan göra potentiella konsumenter mer kunniga. De flesta patienter och före detta patienter som läste det sa att inte en enda punkt som nämns på formuläret någonsin diskuterades med dem av deras ordinerande läkare.

Originalversionen skrevs i en ironisk ton för att göra den till en underhållande läsning samt ett verktyg för att förmedla vetenskapligt validerad information. Under årens lopp, allt eftersom det inkluderade nya bevis, och då vissa kollegor bad om att använda det i sin egen praxis, och som andra föreslog sätt att ändra texten, blev tonen mer saklig. Spår av ironi finns förmodligen kvar men har inte för avsikt att förringa läkemedelsförskrivare eller läkemedelsanvändare.

Normalt tjänar samtyckesformulär som används vid många hjälpinsatser (medicinskt eller på annat sätt) till att skydda yrkesverksamma, inte informera och ge kunderna möjlighet att göra intelligenta val om deras öde eller välbefinnande. Om det försöker uppnå det senare målet, anser vi att informerat samtycke för psykiatrisk läkemedelsbehandling bör innehålla följande element: ett uttalande om att den biomedicinska statusen för det som ska behandlas är osäker, till och med spekulativ; opartisk, uppdaterad information om behandlingsalternativ, inklusive naturligtvis strikt psykologiska behandlingsformer; realistisk och begriplig information om somatiska och psykologiska effekter av läkemedelsanvändning och abstinenssymptom, både på kort och lång sikt.

Vi är benägna att tro att ingen som var informerad på det viset skulle ge sitt samtycke. Naturligtvis är detta en oerhört komplex fråga. Det skulle förenklas kraftigt om klinisk psykiatri och klinisk psykofarmakologi vilade på noggrann forskning och giltiga fynd, visade genuin oro för patientens bästa och arbetar i en psykiatrisk vård utformat för att tillgodose patienters eller klienters behov. Vi har i detalj argumenterat tidigare att så inte är fallet (Cohen, 1997; Jacobs, 1995; McCubbin & Cohen, 1996). Om vår analys har någon giltighet är inget samtyckeformulär tillräcklig. Trots det måste terapeuter, kliniker eller forskare uppenbarligen göra ett uppriktigt försök att förmedla riskerna, nackdelarna, det som är okänt om psykiatrisk läkemedelsbehandling – även om många potentiella patienter förståeligt nog skulle kunna backa.

Ladda ner formuläret "godkännande av psykiatrisk läkemedelsbehandling"

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029