JO öppnar upp för partisk myndighetsutövning

Det är i sin ordning att en chefsöverläkare i rättspsykiatrin i sin myndighetsutövning undanhåller väsentlig information för en förvaltningsdomstol. Det går också bra att samma läkare skapar ”allvarlig psykisk störning” hos en patient genom att vägra ge en medicin hen stått på i över 10 år. Detta är innebörden av att Justitieombudsmannen (JO) lägger ner en anmälan som rör dessa ämnen.

När någon vårdas med tvång under längre tid skall detta tvång prövas i domstol för att den tvångsvårdade patientens rättigheter skall tillgodoses. Chefsöverläkaren lämnar in en formell ansökan till domstolen om fortsatt vård var sjätte månad som sedan har att bedöma om vården skall fortsätta eller inte. Psykiatrin har ett sjukhus alla resurser till sitt förfogande i sin ansökan. Patienten en advokat eller juridiskt ombud som man får prata med i en och en halv timme innan förhandlingen. Advokaten är i bästa fall intresserad av att göra ett bra jobb men det spelar i princip ingen roll. Domstolen dömer så gott som alltid på det sätt den ansökande chefsöverläkaren vill.

Myndighetsutövning ska vara saklig och opartisk enligt lagen

Det chefsöverläkaren gör när hen fattar beslut om frihetsberövande åtgärder är myndighetsutövning.
Myndighetsutövning i Sverige ska enligt Förvaltningslagen ”vara saklig och opartisk.”.
Saklighet handlar om vad man grundar ett beslut på. Opartiskhet om hur beslutsprocessen uppfattas utifrån. I ett patientärende vi arbetar med fann vi att en chefsöverläkare på en rättspsykiatrisk klinik i Västsverige , Brinkåsen, lämnade in ansökningar om fortsatt vård för patienten som enligt vår mening inte var sakliga och opartiska. Chefsöverläkaren utelämnade helt uppgifter om en våldtäkt patienten varit utsatt för på ett stödboende under rättspsykiatrisk öppenvård ett år tidigare vilket påverkat hennes mående, beteende och sociala situation djupt.

Framkallade psykiatriska symtom genom att inte sätta in medicinering

Den aktuella läkaren nekade samma patient ADHD-medicinen vilken patienten stått på under mycket lång tid med gott resultat. Medicinen dämpade patientens impulser, gjorde henne lugnare och ökade hennes grad av koncentration. Genom att inte skriva ut medicinen åstadkom läkaren de motsatta effekterna, vill säga sämre impulskontroll, ökad grad av aggressiva utbrott samt sämre grad av koncentration. Därigenom menade vi att läkaren stärkte sin ansökan genom att framkalla allvarliga psykiatriska symtom hos patienten. Därigenom brast hon i sin myndighetsutövning.

Anmälde till JO

Vi anmälde detta till JO med följande argumentation:
”I en normal rättegång är åklagaren skyldig att vara objektiv. Det innebär att åklagaren måste förhålla sig neutral vid bedömningen av vad som har inträffat och om det kan bevisas i domstol. Kravet på objektivitet medför att åklagaren har ansvar för att utreda och undersöka även sådant som talar till den misstänkta personens fördel.

I en ansökan om fortsatt rättspsykiatrisk vård spelar ansökande läkare ungefär samma roll som åklagaren. För att förvaltningsrätten skall kunna utföra sitt granskande uppdrag måste korrekta uppgifter tillställas den, även sådant som talar till patientens fördel eller som kan ge alternativa förklaringar till olika skeenden. Vi menar att [NN] brister i detta och därmed försvårar en rättvis prövning av [NN].”

JO ger ingen kritik

Häromdagen kom svaret från JO:”Du har anmält en överläkare vid rättspsykiatriska kliniken Brinkåsen inom Västra

Götalandsregionen. Det som har kommit fram ger inte anledning att gå vidare med din anmälan.”

JO skriver alltså inte att man inte utreder ärendet för att det tillfaller IVO då det handlar om vård. Man skriver inte att man ser problem men att dessa inte är tillräckligt besvärande för att gå vidare med en anmälan. Man skriver rakt att det inte finns anledning att gå vidare med ärendet. Av JOs beslut kan man dra en del slutsatser. Till exempel att det är tillåtet för myndighetsutövare att utelämna vitala delar av ett skeende om det stärker deras egen linje. Eller att myndighetsutövare har rätt att påverka ett rättsligt skeende genom att inte erbjuda en tvångsvårdad patient adekvat medicinering. Detta är uppenbarligen i linje med svensk lag om hur offentlig förvaltning ska bedrivas.

Förtroendet för myndigheter sjunker

Konsekvenserna är oöverskådliga. Sverige är ett land som fortfarande präglas av tillit till staten och förtroende för dess myndigheter. Förtroendet har dock börjat sjunka, om än från höga nivåer vid en internationell jämförelse. Anledningen är bland annat att många medborgare känner sig orättvist behandlade av myndigheter. Om myndighetspersoner har fritt fram att inte vara objektiva och sakliga, att föra fram egna versioner av sanningen, att vara ensidiga, till sin egen fördel, i sin informationsinhämtning och informationsgivning till rättsliga instanser så kommer inte detta att bidra till att öka tilliten och förtroende för myndigheterna.

Skribent Dennis Aberos
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs också…

Dags att lägga ner IVO och JO i besparingssyfte?