”Patientkontrakt”– ännu ett nytt påhitt för att få svensk vård att följa lagen

Om ett kontrakt inte är ett kontrakt – varför kalla det kontrakt?

Hälso- och sjukvårdslagen från 1982, är en fantastisk lag sedd ur ett patientperspektiv.
I lagen står det bl.a: ”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.”. ”Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.” ”Hälso- och sjukvården ska bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den ska särskilt
1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,
2. vara lätt tillgänglig,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen,
5. tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården.
Olika insatser för patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt.” (min fetstil)

Patientlagen

Patientlagen från 2014 är även den fantastisk ur ett patientperspektiv. I lagen står bland annat: ”Patienten ska även få information om
1. möjligheten att välja behandlingsalternativ, fast läkarkontakt samt vårdgivare och utförare av offentligt finansierad hälso- och sjukvård,
2. möjligheten att få en ny medicinsk bedömning och en fast vårdkontakt,…”
”Patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses. Olika insatser för patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt.” (min fetstil)
”En fast vårdkontakt ska utses för patienten om han eller hon begär det, eller om det är nödvändigt för att tillgodose hans eller hennes behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet.”
”Patienten ska få möjlighet att välja en fast läkarkontakt inom primärvården.”

Inget fel på lagarna – som inte följs

Det är alltså inget fel på lagstiftningen. Lagstiftningen garanterar patienten god vård och god samverkan med vårdgrannar så att det blir en kontinuitet. Problemet är bara att sjukvården i hög grad struntar i lagstiftningen. Man har byggt system inom vården (och socialtjänsten) som bara har ansvar för just sin lilla del. Ingen tar ett ansvar för patientens hela liv och hur olika frågor inom ett sådant liv ska kunna ordnas. Resultatet blir att svårt sjuka personer kan skrivas och skrivs ut från olika delar av vården till…ofta ingenting, med stora pateinetsäkerhetsrisker som följd.
Det här är ingen hemlighet, utan tvärtom, vida känt av de flesta aktörer på området sedan två eller tre decennier, att sjukvården inte följer lagarna som styr den.

Straffrihet för sjukvården

En vanlig medborgare i Sverige som inte följer rättsstatens lagar och förordningar bestraffas med böter eller ibland fängelsestraff om brottet är tillräckligt allvarligt. Tanken med att ge individer straff av detta slag är att de ska avskräckas från att göra om brottet – eller att de åtminstone inte ska kunna göra om det under tiden de sitter fängslade. En samhällsinstans, som t.ex. sjukvård som bryter mot lagen får oftast inga sanktioner alls. På sin höjd en liten tillsägelse från den så kallade granskningsmyndigheten IVO – vars personal för övrigt i hög grad består av människor som jobbat i samma vård de är satta att granska. Det finns inget ansvarsutkrävande. Resultatet blir att beteendet från vårdens sida fortsätter.

Staten stiftar nya lagar – som inte heller följs

Svaret från Staten på problemet att sjukvården inte följer lagar de är skyldiga att följa, är att stifta fler lagar eller att tillsätta utredningar. Genom åren har det kommit lagar som reglerar samordnad individuell plan, utskrivning från slutenvård, överenskommelser mellan regioner och kommuner om personer i missbruk, missbruksutredning, samsjuklighetsutredning, etc. Man måste betrakta alla dessa statliga initiativ som ett undvikande av huvudfrågan. För om man inte följer de befintliga lagarna – varför ska man då följa nya? Huvudfrågan för staten måste vara: Hur får vi regioner och kommuner att följa de lagar vi stiftar?

SKR undviker problemets kärna genom olika skenreformer

SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, regionernas och kommunernas egen lobbyinggrupp, har genom åren även de försökt att komma till rätta med problemet genom lock och pock av typen: ”Snälla regioner, kan ni inte följa lagarna lite grann åtminstone”, inte sällan bekostat genom bidrag från staten. Införande av nya rutiner och metoder, införandet av yrkesgrupper som personliga ombud och case managers som utan några helst mandat ska försöka se till att det som står i lagen följs och att patienten får det hen är i behov av sjukvården och socialtjänsten. Införandet av SIP, samordnad individuell plan, där tanken är att alla relevanta aktörer kring en person ska sitta runt samma bord och i allmän välvilja lova att ge personen olika insatser. Inte heller här finns någon med mandat att bestämma något utan alla kommer med sin chefs agenda till bordet och så får man hoppas att denna stämmer överens med patientens, vilket det ofta inte gör. Inte heller här finns någon aktör med mandat att utkräva ansvar för att se till att det som bestäms på SIPen verkligen genomförs. Och självklart finns inga sanktioner att ta till om någon aktör inte håller vad den lovar.

Ny skenreform – Patientkontrakt

Det senaste i raden av alla skenreformer är ”Patientkontrakt”. En vanligt definition av ett kontrakt är att det är ett avtal mellan fysiska eller juridiska personer som är juridiskt bindande, vill säga kontraktets parter åtar sig att leva upp till det som står i det. Om inte kan det bli tal om avtalsbrott och skadestånd. Men reformen Patientkontrakt ”är inte ett formellt eller juridiskt bindande kontrakt, utan en överenskommelse som vården och patienten utformar tillsammans.”
” I den gemensamma överenskommelsen ska det vara tydligt vad patienten ska göra och vad vården ska göra, den ska utgå från patientens möjligheter och önskemål.” från SKRs hemsida).
Med andra ord är Patientkontraktet exakt samma sak som förs fram som krav i Hälso- och sjukvårdslagen från 1982, Samordnad individuell plan sedan 2010 och Patientlagen från 2014.

Det är ingen hejd på vad denna ”nya” käcka idé ska leda till. Från SKRs hemsida:
”Det ska stödja relationen mellan patienten och vården, det bygger på samskapande och ett gemensamt ansvar. Patientkontrakt säkerställer att både patienter och närstående blir delaktighet för planering av vårdinsatserna. Delaktighet innebär att patienten medverkar i beslut om vård och behandling och även själv förmedlar kunskap och erfarenhet till medarbetare i vården.”

Men om vården hittills valt att strunta i lagarnas skrivningar – varför skulle de då följa skrivningarna i ett kontrakt som inte är ett kontrakt?

Vad händer nu?

SKR kommer säkert att få många sköna statliga miljoner för att i propagandistiska former lansera sin ”nya” idé. Många utbildningar för personal kommer att hållas i skrivande och utförandet av patientkontrakt. Brukarrörelsen kommer säkert att få några miljoner för att utbilda sina medlemmar i detta nya revolutionerande och med detta låter de sig nöja.
Vi kommer att presenteras för patienter på SKRs hemsida som jätteglada, lyckliga och med ett leende på läpparna berättar vilken nytta de haft av Patientkontraktet och hur bra allt blev.
Och så kommer allt att fortsätta precis som förut eftersom ingenting, absolut INGENTING, förändras med Patientkontraktet.

Vad borde hända?
Vill man verkligen lösa problemet med att sjukvården inte följer lagarna finns det en rad olika reformer som borde införas som skulle kunna rätta till det mesta av det ofog som pågår:

-Omvandla IVO till en riktig granskningsmyndighet ( t.ex personal med annan bakgrund än från sjukvården) som börjar använda sig av de sanktionsmöjligheter man har (vilket man inte gör idag för att man inte vill) T.ex. kraftiga viten för vårdenheter som vid upprepade tillfällen bryter mot olika skrivningar i olika lagar.
-Ta tillbaks möjligheten att åtala personer inom vård och socialtjänst för tjänstefel. Denna möjlighet avskaffades 1976.
– Stärk patientens rättigheter så att de utgör verkliga rättigheter istället för att som nu, bara vara rättigheter på pappret.
– Genomför gärna reformen om Patientkontrakt – men då som ett juridiskt gällande dokument där vården kan stämmas för avtalsbrott om man inte gör det man utlovat.
För att nämna några exempel.

Patienter ska fås att tro att Patientkontrakt är ett kontrakt

Inget av ovanstående förslag kommer någonsin att äga rum. Den nuvarande situationen är alldeles för bekväm och kostnadsbesparande för regionerna och kommunerna. Och en majoritet av de riksdagspolitiker som stiftar våra lagar kommer från regioner och kommuner och sätter det perspektivet före något annat, t.ex patienternas. Man vill ju som riksdagspolitiker inte bli osams med sina gamla kompisar i regionerna och kommunerna genom att pracka på dem extra kostnader.

Så till slut- varför kalla ett kontrakt som inte är ett kontrakt för kontrakt? Jo, för att folk ska tro att det är ett kontrakt. Det är av precis samma anledning man väljer att prata om patienträttigheter- trots att alla i vården vet att det inte finns några patenträttigheter i Sverige.

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs foldern Patientkontrakt:
OBS! Varning för extrakäck, flåshurtig propaganda från SKR om ”Patientkontrakt”.
Lägg särskilt märke till hur nästan alla ansikten uppvisar leenden, 114 leenden jämfört med sju ickeleenden.